Trädgårdsbilder, flyktiga tankar och att få vila en stund

Jag har glömt
datorn hemma
men hittade
dessa uppladdade
och klara
så dom får det
bli, två på
raken från
vårt vackra
sommarparadis
men som onekligen
börjar bli
lite trött
ormbunkarna är
bruna i kanterna
och solrosorna
sträcker sig
törstigt efter
den lilla solen
som finns kvar
inga möss än,
vilket är
skönt
jag har inte riktigt
vant mig
än
livet är både
lättare och
svårare i huset
lättare för det
det handlar sällan
om vad jag har
på mig eller
hur jag ser
ut, vi har knappt
några speglar
där
vi är ute mycket
och äter mest
rester
ett mer stilla
liv, men svårare
på vissa sätt
för att jag är
helt ny på
det
vet inte alltid
vad jag håller
på med, vilket ibland
är en tärande
känsla, som
när taket är
sönder och vi
måste borra ny
brunn
så kan jag knappt
sova av nervositet
det är alltid
något som är
sönder i huset
och jag vet
egentligen ingenting
om trädgård
envisas att sätta
tulpaner fast
det springer
rådjur där
titt som
tätt
planterar en
himla massa
utan att egentligen
ha en plan
befriande ändå
för naturen
är förlåtande
det syns knappt
om det inte blev
helt bra
planera, strukturera
får jag tillräckligt
av i stan
här är det
en långsiktig plan
det spelar
ingen roll
hur snabbt jag
arbetar, hur mycket
jag än gör
naturen tar den
tiden den behöver
och det är ofta
allt för mycket
ska ni veta
med mitt
snabba stadsliv
mått mätt
saker har växt
där i hundra
år, ibland när jag
klipper av floxen
och sätter
den på bordet
så tänker jag
på hur konstigt
det är att
jag får skörda
någon annans
frukt, njuta av
hens vision

men
coolt ändå, omtumlande
tanke
och otroligt fint
att slippa
tyngden
på mina knöliga
axlar, att det
inte bara är
upp till mig
vi bygger
tillsammans

och få
lov

att få vila
där

liten stund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *