Jag reser alltså finns jag

    

Något av det
mysigaste jag vet
är att åka bort
bara vi
tre
redan när Algot
var en liten
mini grabb
tre månader
och vi var i
brighton
jag minns knappt
staden, ingen av
oss gillade
den egentligen
men att bara
vara vi
i hotellrummet
fri från disk,
jobb måsten
det, det
var och är
så underbart
första gången
jag kände mig
som en familj
när banden
knöts, säkrades
och stärktes
var när
vi hyrde hus i
danmark
Algot var knappt
två månader
det regnade i
princip
i två veckor
i sträck
men där, mitt
detta känslomässiga
skyfall blev
vi en familj
jag blev förälskad
då började
jag älska Algot
på riktigt och
ärlig
det tog ett
tag, men så kan
det ju också
va, inte sant?
men vi behövde
komma bort
från vardagen
för att komma
igång, få lov
att vältra och
rulla runt i
bara oss
utan massa
andra attribut

Stockholm är
tjusigt, det kan
man inte säga
annat om
speciellt i fredags
när himlen
var klarblå
och utbildningen
ja den är ju
inspirerande och
bra på alla
sätt, missförstå
mig rätt
men det är
ändå när
vi går hem
och leker
björnen
sover, äter
hämtmat och
badar badkar
i timmar
som är bäst

ibland tänker jag
att Algot
verkligen fattar
semesterkonceptet
omfamnar det
och verkar mysa
lika mycket
som vi
tänkt att han
fått semestermodet
av mig
Det är som att
han fattar att

detta är mysigt,
sa jag till
Anton
för det har varit
så ändå sen
start
sen den där
gången i Danmark
och Brighton

men så
slår det mig
att det kanske
nog inte
är semestern
eller hotellrummet
i sig
utan vi, jag
som kommer till
liv

Istället för
sen, ska bara
då nu kanske
vet inte vill
inte hur gör
man nästa
år eller nästa
helg imorgon
eller igår
eller vem var
nu du igen?
skitsamma, har
du sett mina
jävla nycklar?

öppnar jag upp
omfamnar
släpper taget
slappar av
låter allt va

och är istället
helt redo

att
släppa in

just precis
detta ögonblick