Brunchtips Stockholm – Greasy Spoon

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Nu är vi Stockholm igen. Vår sista dag där, en måndag i långsamt tempo. Så himla underbart! Om man har möjlighet så älskar jag verkligen weekends mitt i veckan. Det är så härligt folktomt då. Vi vände i dörren dagen innan för det var så proppfullt men tacka vet jag måndagar.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Greasy Spoon som jag fick rekommenderat av Fia (tack Instagram för alla dessa förträffliga människor). Perfekt brunch på söder i Stockholm. Alla kände sig som hemma på direkten. Bra betyg bara där.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Älskar verkligen att resa om än bara till Stockholm. Det är verkligen en frihetskänsla som infinner sig när man dricker sin kopp kaffe i en annan miljö.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Älskar verkligen dom här små händerna. Speciellt när jag har en vit sidenblus och han har ätit sylt. Känns ibland som om jag krigar mot småbarnslivet.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Fint!

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Och man fick verkligen så sjukt mycket mat. Ingen halvdassig buffé här inte.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Ibland sätter Algot sig helt på tvärren. Vägrar öppna munnen fast det ligger pannkakor och sirap framför honom. Ska liksom göra en poäng. I allt. Fast måste erkänna att när jag själv inte är hungrig eller trött blir jag helt stolt över hur min lilla bebis helt plötsligt är så stor, bröstar upp sig och tar sin plats här i världen. Spring älskling, den är din! vill jag skrika.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Men till sist vinner alltid vi. Eller han. Eller hur man nu vill se på det. Någon vinner i alla fall.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Kan i alla fall rekommendera ett besök. Trevligt ställe och rejäl(t) god mat.

Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon Brunchtips Stockholm - Greasy Spoon

Men ingen garanti mot myror i brallorna hur som helst. Det ska ta mig fan alltid klättras och hålla på. Känner mig lastgammal när jag hör mig själv säga ”jag är ingen klätterställning, Algot.” Lajf alltså!

Jag reser alltså finns jag

    

Något av det
mysigaste jag vet
är att åka bort
bara vi
tre
redan när Algot
var en liten
mini grabb
tre månader
och vi var i
brighton
jag minns knappt
staden, ingen av
oss gillade
den egentligen
men att bara
vara vi
i hotellrummet
fri från disk,
jobb måsten
det, det
var och är
så underbart
första gången
jag kände mig
som en familj
när banden
knöts, säkrades
och stärktes
var när
vi hyrde hus i
danmark
Algot var knappt
två månader
det regnade i
princip
i två veckor
i sträck
men där, mitt
detta känslomässiga
skyfall blev
vi en familj
jag blev förälskad
då började
jag älska Algot
på riktigt och
ärlig
det tog ett
tag, men så kan
det ju också
va, inte sant?
men vi behövde
komma bort
från vardagen
för att komma
igång, få lov
att vältra och
rulla runt i
bara oss
utan massa
andra attribut

Stockholm är
tjusigt, det kan
man inte säga
annat om
speciellt i fredags
när himlen
var klarblå
och utbildningen
ja den är ju
inspirerande och
bra på alla
sätt, missförstå
mig rätt
men det är
ändå när
vi går hem
och leker
björnen
sover, äter
hämtmat och
badar badkar
i timmar
som är bäst

ibland tänker jag
att Algot
verkligen fattar
semesterkonceptet
omfamnar det
och verkar mysa
lika mycket
som vi
tänkt att han
fått semestermodet
av mig
Det är som att
han fattar att

detta är mysigt,
sa jag till
Anton
för det har varit
så ändå sen
start
sen den där
gången i Danmark
och Brighton

men så
slår det mig
att det kanske
nog inte
är semestern
eller hotellrummet
i sig
utan vi, jag
som kommer till
liv

Istället för
sen, ska bara
då nu kanske
vet inte vill
inte hur gör
man nästa
år eller nästa
helg imorgon
eller igår
eller vem var
nu du igen?
skitsamma, har
du sett mina
jävla nycklar?

öppnar jag upp
omfamnar
släpper taget
slappar av
låter allt va

och är istället
helt redo

att
släppa in

just precis
detta ögonblick