Sommarhusdrömmar och varför jag skriver

Nu börjar det
blomma rejält
i vår trädgård
vi har mycket, men
som mest
nu när det snart
är sensommar
fastän allt
blommar
en månad senare
i år, så kallt
det varit
men ändå varmare
än föregående
år. hjärtat lite
mjukare, sinnet
lite klarare
vi köpte ju
huset när jag
mådde som
absolut sämst
jag la all
skuld på huset
fastän meningen var
att det skulle göra
allt bättre
trodde jag var
en bortskämd
idiot, ett otacksamt
skämt

men så läser
jag exempelvis
Elsa Billgrens blogg
en helt annan resa
såklart
men där finns
ett hus, drömmar
och
förväntningar
som jag
delvis
känner igen mig
i, hus är
läskigt skit
förhoppningar
öppnar sår
ännu värre
slår mig att
det inte bara
är jag som letar
efter saker
som ska läka
mig, jag är en
av många
som trevar sig
fram
tänk va, gemenskapen
i en blogg
en enkel text som
gör att någon
känner igen sig
ärlighet när den
är som bäst
jag har alltid
sagt att det är
därför jag
skriver
folk frågar mig
hur kan
du berätta så 
mycket? det är
för jag längtar
efter att
någon ska berätta
för mig
vet inget som
är så
förfärligt som
ensamheten
lätt att förväxla
med att vara
ensam, jag vet

 
men jag menar
den som tar
av din själ

 

Sommarens konfetti

 

Ibland tänker jag
att det är dagarna
innan och
efter
stora högtider som
är allra bäst
älskar förberedelserna
innan, varvar ner
i lunket efter

som här, dagen
innan midsommar
när vi upptäcker
området omkring
oss, som vi
nu får ta
del av

plockar blåklink,
bränner oss på
nässlor
kör förbi min
favoritloppis
va fint det känns
att ha en sån
vi köper potatis
på ett ställe, sparris
på ett annat
det tredje
luktar
nybakade bullar
vi köper fyra
why not
vi är vrålhungriga,
äter ivrigt i bilen
och
pärlsockret skvätter

som sommarens
konfetti

 

Några dagar i Backetorp

Förra gången det var långhelg var vi i sommarhuset. Vi rensade kirskål och sprang efter Algot. Han var på sånt kokobra humör denna gången och det var underbart.

Mina sommarblommor jag sått gången därpå hade börjat titta upp och jag blev så glad! Så här står jag och vattnar. Jag har en stråhatt som hänger på väggen i väntan på den där bildsköna drömmen att jag ska fashionabelt ska glida runt i den och något fladdrigt. Men oftast går jag såhär. I något pyjamasliknande med sömnrufsigt hår. I nästa liv kanske.

När Algot tröttnat på att Anton bara glodde i rabatten och inte på honom. Så han tog tag i leken.

Satte igång grillen fast det bara var vi tre och lite grönsaker.

Grillade aubergine och gjorde baba ganoush eftersom det är typ det godaste som finns. Hade grillade grönsaker och halloumi till. Gott!

Algot, som mer och mer inser tjusningen med huset. Att man kan köra bilar där också liksom.

En ekorre i vårt fläderträd!

Dagen därpå var det inte lika fint väder men fortfarande ganska varmt. Det är det fina med huset att man utnyttjar även semi-bra väder mer. I stan är det lättare att stanna inne.

Det blommade fint!

Och så gungande vi en jäkla massa.

Typ det enda den här rumpnissen vill

<3

1 2 3 7