När vi åt middag i de spanska bergen i solnedgången

Nu är vi i Frankrike igen. Eller i Spanien faktiskt. Vi ska äta middag i solnedgången.
Jo. Förresten. Det tar tid det här. Jag vet. Jag lägger väldigt mycket tid på att ta hand om mina fotografier. Ger kärlek till var och en, vilket är en aning tidskrävande. Men värt det. Inte minst för en själv. Kan inte hjälpa att tycka att det är lite fint att dryga ut vår resa till Frankrike. Fint att få minnas länge och ordentligt.

Detta är vår tredje resa till våra kompisar i Frankrike och varje år har Nils pratat om denna restaurang. Den uppe i bergen vid den spanska gränsen. Jag var skitnära på att inte följa med pga verkade krångligt med Algot eftersom dom öppnade mitt i hans sovtid. Men Anton var bestämd. Jag skulle med. Så jäkla glad för det!!! Även om Algot inte somnade förrän efter midnatt sen.

Vi kom fram till en otroligt genuin och pittoresk restaurang med helt slående utsikt.

Vi var först och skulle äta ”tidigt” – klockan åtta vill säga.

Stora stenblock till bord som gjorde rumpan helt varm så fort man satte sig. Det var alltså fortfarande väldigt varmt. Så att solglasögonen immade igen.

Kolla!

Ett sånt ställe man bara drömmer om när man mitt i vintern sitter och planerar sin sommarresa i någon obskyr liten sydeuropeisk stad när man ratar alla charterresor.

Det var njutigt.

Och extremt enkelt. Vin i vattenglas och bara en meny.

Algot somnade i bilen upp och vi var naivt hoppfulla en stund att han gått och lagt sig för dagen.

Snygge-Cornelia!

Maten är extremt enkel. Detta är vad man får. Skinka, korv och sparris. Omelett till huvudrätt. Nästan så enkel att man skulle tro att det bli tråkigt. Men nä. Någonting händer med en i en sån miljö. En sån kväll. I ett ögonblick tror man faktiskt, på riktigt, att man är spanjor eller fransos. Man är seden.

Cornelia hade fyllt 30 år och i present fick hon ett av mina favorithalsband från Lite Kalabalik. Tur att hon älskade det lika mycket.

Titta vem som är vaken!

Jahapp.

Jag gnällde och suckade lite i en sekund. Men sen kunde jag inte komma över hur gullig han är. Det är så oerhört fint att få uppleva sånt här även med Algot. Att han sitter där med oss, mellan våra kompisar och springer runt i solnedgången. Rör sig fritt och tryggt och lever. Något så oerhört stort i det. Antagligen kommer han inte minnas just det här ögonblicket. Men jag tänker att det finns i honom. Att när han blir stor kommer prata om sina galna föräldrar och deras vänner som alltid var på äventyr. Lärde honom leva livet. Bejakade hans nyfikenhet. Hoppas han kommer säga att han växte upp med en stark livsglädje runt sig.

Han är extra gullig när han spejar upp mot himlen, letar efter flygplan.

Men vi hade såklart paddan med överallt vi gick. Omöjligt att äta sittandes annars. Jag tänker att det räddat livet på oss många gånger. Att det faktiskt är en hälsofara att springa runt med mat i munnen. Även för vuxna. Så paddan är ett måste.

Till efterrätt åt vi getyoghurt med honung. Jag erkänner, inte det godaste jag ätit. Men det var ju det där med att ta seden dit man kommer.

Gillar iof idéen av (sötad) yoghurt till  efterrätt. Lätt, friskt och gott. Tips till alla som inte pallar laga efterrätt. Möllans ost här i Malmö säljer några franska ibland. Eller har sett dom till jul. Vi äter dom till frukost men det är egentligen en efterrätt.

Sen började kvällen ta slut.

Och det blev ännu mer som om i en dröm.

Nedanför den stora stenmurar sprang hästar.

Som man kunde säga hej till om man ville. Algot var nyfiken och jag fick hejda min rädsla lite. Den behöver ju inte vara hans.

Och så vände jag blicken bort i en sekund och helt plötsligt hade Algot fått en kompis. En fransk flicka som det tydligen var något speciellt med.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild fastän det var som att jag såg mig själv gapa åt min mamma ”sååå pinsammmmm du ärrrrrrrr” samtidigt som jag tog bilden. Det var så oerhört gulligt och fint och jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag fick samma känslor när han sprang runt med sin kompis August i somras. När dom kramades och hjälpte varandra när dom ramlade. Eller när han springer efter Mathilda och skriker förtjust med axlarna uppe precis vid öronen. Kanske är det något med att se honom våga att själv navigera i den här världen. Se honom i sina helt egna relationer med andra människor. Föräldraskapet, så starkt och konstigt ibland. Ganska ofta.

<3

En kväll att minnas, helt klart.

Precis innan solen gick ner satte vi oss i bilen och följde solen hela vägen hem. Sen varade nattningen ända till nästa dag. Men lätt värt det ändå.

Surfa i Bidart, Frankrike och en flashback till Bali

Surfa i Bidart

Nu är vi i Frankrike igen! I Bidart! Där vi ska surfa! Eller några av oss i alla fall.

Surfa i Bidart

Där var så jäkla fint och vågorna var perfekta för några nybörjare som oss.

Surfa i Bidart

Men vågor är ju också lite farliga så man fick bara bada inom ett begränsat område så badvakterna kunde ha koll på alla. Tryggt ändå även om det blev lite trångt. Men egentligen är det en väldigt stor och fin strand.

Surfa i Bidart

Anton surfade. Jag badade mest i vågorna som visserligen var sjukt kul. Men jag ångrar lite i efterhand att jag inte surfade jag med,  men ja, jag tog det säkra före det osäkra denna gång. Att surfa är sjukt kul (vad jag minns) – jag och Anton var ju på surfläger en hel vecka på Bali en gång i tiden. Då jag stukade min fot under första halvtimmen och sen var den stor som en halv fotboll resten av veckan.

Surfa i Bidart

Hur som helst det var jättefint i Bidart. Vädret svängde lite men varmt hela tiden. Ljuset och stämningen var fantastisk.

Surfa i Bidart

Ibland regnade det lite. Då svepte vi in oss i alla handdukar och åt chips.

Surfa i Bidart

Kolla så fint!

Surfa i Bidart Surfa i Bidart

Sen helt plötsligt somnade Algot. Livet kändes så fint och tryggt och underbart. Även om jag blev en aning stel av att sitta såhär i typ en timme.

Surfa i Bidart Surfa i Bidart

Ah, semester!

Surfa i Bidart

Kan verkligen rekommendera att surfa i Bidart en dag! Vi hyrde brädor och fick lektioner hos en franskifierad svensk kvinna som Nils familj kände. Kommer såklart inte ihåg vad just den surfskolan hette (återkommer!) men google vet en massa andra!

Surfa i Bidart Surfa i Bidart

Älskar den här typen av dramatik i naturen! Så fantastiskt fint och barnsligt roligt. Sällan man hör så exalterande och magkittlande skratt från precis alla i havet!

Surfa i Bidart

Efter ett par timmars surf och en tupplur som heter duga packade vi ihop oss och åkte hem medan det blåste upp till storm i backspegeln.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo och andra saker dag tre i Frankrike

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Dag tre i Frankrike, bäst vi skyndar på. Jag har en miljon bilder kvar att visa. Vi vaknar typ vid nio på morgonen. Algot är snabb på att anamma de franska tiderna (typ).

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vi äter frukost på den gamla skolgården. Men äter mest i farten. Fick en dryg kommentar en gång från en vän om att vi ”arbetat in” att Algot får titta på telefonen när vi fikar. Blir så jäkla sur på såna kommentarer. Förutsättningen måste ju vara att man gör så gott man kan och att man stöttar varandra i det.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Hur som helst. Vi bodde ju på en gammal skola. Inget märkvärdigt men trevlig, charmigt och genuint. Bra genomfört, helt enkelt.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Fina rosor på gården och gamla möbler kvar!

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Sen traskade vi vidare, hem till poolen.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Hade finskor på mig i fem minuter, innan jag bytte om när vi skulle till stranden.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Mysisarna.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Hej från poolen!

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vår dagliga rutin.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Älskar husen och miljön i den här delen av Frankrike.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vi tog bilen till Saint-Jean-de-Luz

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

och stranden. Mycket folk men stor strand så kändes helt ok.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Badat!

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Så lycklig. Det är så knäppt hur man själv känner genuin och djup lycka av att se sitt barn såhär. Som en elektrisk stöt genom kroppen. Fulladdad på ett ögonblick.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vill typ inte göra annat i livet än just detta.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Fint! När man stod i havet och tittade upp mot stranden såg man det här.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Efter några timmar började vi packa ihop oss, Algot hejade fram glassscchh och vem är vi att säga nej. Vi kan uppfostra honom i höst.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vi gick till Chez Renauld som Nils bekanta driver. En succé helt klart och toktrevligt.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Min franska unge, som hänger med på allt vi gör. Älskar honom.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Mat! Vi valde tappas och tacos.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

<3

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Algot varvade att titta på bilar, äta av allas mat och att spela lite på paddan.

Saint-Jean-de-Luz, Chez RenaldoSaint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Dessutom fanns där ett dansgolv med musik och diskokula. Algot ÄLSKADE detta ställe. Sprang runt som en galning och var fullkomligt high on life.

Saint-Jean-de-Luz, Chez Renaldo

Vid 21.30 åkte vi hem och somnade på fem röda sekunder.