Surf smurf

 
 
Jag skall nog sluta reta Anton. För min egen skull. Varenda gång jag retar Anton om något så händer detta något mig. Jag stukade foten vår första dag på surfskolan. Ganska rejält dessutom. Men jag har surfat på ändå! Stukad fot eller inte så är det tufft! Sporten alltså, inte vi. Vi ser ut som idioter, så ocoola man kan bli med hjälm och lånade kläder. Men både jag och Anton kan stå upp på brädan nu och när man står där och ”catch that wave” så är det riktigt roligt. Så roligt att man fortsätter trots stukad fot, dunderförkulning, kallsupar, brännmärken på knä och händer eller om man får en bräda i huvudet. Foton tar vi inga eftersom är i havet men surfskolan tar varje dag och i slutet av veckan kan man få bilder på sig själv. Tur det, så man kan bevisa och påminna sig själv att man kan. 
 

Kanske inte så charmerande bilder men jag tycker så synd om min feta lilla ankel.
Någon som dock är charmerande är Anton. Han hjälper mig. Han är också charmerande när han sitter i poolen med armarna i kors och tjurar: ”jag vill vara bäst på surf. Nu. Helst igår”
 
 

2 comments

  1. Oj, oj, oj, så ni har det! Jag känner igen Lotta på det där med igår!
    Själv har jag mycket mer tålamod!
    Stefan Schwartz spelade fotboll en gång med bruten fot, men inte upprepat!!
    Lotta tycker det är bra att ni har hjälm, "hellre hjälm än död"!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *