Sista sucken från sommarhuset – om ett halvår blommar det igen!

Det är så
konstigt, att
vårt hus bara
står där på
vintern
det är ju
inte anpassat
för vintern
mer än, ja
att det har
tak och fyra
väggar och
det är väl ganska
anpassat om
man tänker
efter
men livet går
fort här
hemma på
vintern
stan-livet
fylls på bredden
konstigt hur
årstiderna
nästan ändrats
med huset
sommaren lunkar
vi fram och
under vintern
är det värsta
vilda western
glömmer ofta
att vi har
det, huset, även
om vi nog
spenderar
nyår där
ut med mössen
och in med
oss
vi kan väl
dela, hallå?
på tal
om
ser ni tröjan?
vårt första
misstag vårt
första år
att inte hinna
städa sommaren
innan första
frosten kom
mössen hade
ett riktigt
partaj

ibland oroar
jag mig för
att jag inte
är ansvarsfull nog
för ett hus
för ung och
dum
så mycket jag
vill göra
det skaver i
mig när jag
tänker
att vi inte använder
huset tillräckligt
även om jag
vet att huset
tas väl
hand om
en förutsättning
när vi tog
oss ann
det hela
var att vi skulle
dela
jag ville inte
sitta ensam
i ett hus
utan fylla det
med folk
blir glad
när Antons föräldrar
släkt och
vänner njuter
av huset även
när vi inte
är där, hjälper
oss när vi
inte kan
vi skulle aldrig
klarat det
helt själva
kanske ett hus
men inte
hus, barn, jobb
lägenhet,
ambitioner, examen
renoveringar
och vabbdagar
och jag vet
inte allt
man klarar inte
allt själv
därför har
vi också bestämt
oss för att testa
hyra ut huset
lite nästa
sommar
jag var skeptisk
at first
men jag tror
det blir fint
öppna möjligheten
att dela huset
med fler

jag springer
ofta runt som
om jag är
nyvaken hela
tiden när vi
är där
håret i ett virrvarr
mus-ätna
kläder och
tofflor jag måste
knipa fast
med tårna när
jag spelar fotboll
med Algot
någongång
kommer han ju
få den i huvvet
som om
det hör till
jacket i panna
som är kvar
om 20 år
kanske har
vi tagit vatten över
huvudet, vem
vet? jag känner
mig ofta ganska
fel för min bild är
sne
ingen vit tvätt
på linan, sval
klänning på
sniskan eller
flygande nytvättat
hår
som om jag
vore en klump
cement
och inte en
fjäder i en
hatt, jaja
man kan inte
va allt
det här är
min

sommarvariant

och
om ett halvår
blommar allt
igen och
när jag tänker
på det så vet
jag

innerst inne

att det här
är rätt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *