Sånt är livet, min älskling

Jag sitter på
badrumgolvet
när jag skriver
det här
i ett mörkt
hotellrum
medan
Amsterdam
pulserar i
solnedgången
ett helt annat
liv, alldeles
bredvid
en orolig Algot
ska sova
och det bara
för oss
att följa med
så som han
gör med oss
det var inte
direkt han
som skrek
jag vill till
aaaaaamsterdaaaaammm
man ger
och man
tar, helt klart
även om det var
svårt för mig
att acceptera i början
istället gjorde jag
allt för att
ingenting skulle
ändras, trots
att hela
världen vänts
upp och
ner
bidrog till ganska
mycket
heartache
vill jag lova

men
sånt är livet

solnedgångar får
vänta, det gör
inget att vi missar
för

vi har
gryningen

6 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *