Bibimbap Malmö, ett ljushuvud, att vakna tjurig och annat en tisdag

Bibimbap Malmö

Jag vaknade tjurig idag. Som om PMS:en kom två dagar för sent. Efter mensen. Alltid är det något. Men kunde ändå hålla någon slags distans till det idag. Ibland lyckas jag säga till mig själv ”det här är hormoner Christin och det går över” och tro på det. Man får räkna även dom små vinsterna. Hur som. Jobbade lite på förmiddagen och mötte jag upp Julia på Namu till lunch. Åt Bibimbap med oxe medan Julia åt med tofu. Båda var goda, hälsar vi. Lite av en lyxlunch men ändå värt. Har aldrig tänkt på att Namu har lunchöppet med det var proppfullt.

Bibimbap Malmö

Fint! Det är Jennie Waldens ställe. Hon som vann mästerkocken en gång i tiden. Enkel och fin inredning. Men kanske för att jag älskar Muuto stolarna.

Bibimbap Malmö

Pep inom Noir och tog en kaffe att ta med. Tycker verkligen dom har godast kaffe i stan. Många säger Solde men jag tycker deras kaffe är allt, allt för surt. Noir it is. Och grönkål som snittblomma. Why not.

Bibimbap Malmö

”kan du ta en bild på mig”

”ditt huvud bli alldeles ljust”

”det gör inget”

så stod vi och dividerade i ca en kvart

Bibimbap Malmö

Julia i egen hög person. Som fick hålla mina örter från akupunktören medan jag var ett ljushuvud. Där har jag också varit idag. Hos akupunktören. Det var skönt för humöret. Det är skönt att jag kan beskriva mitt mående med att jag säger att jag känner mig som om jag vore 5 cm hög och 10 meter bred och han säger ”Mm, fattar”. Ibland behöver man bara någon som fattar utan några omskrivningar.

Bibimbap Malmö

Stack huvudet inom Miloii och skulle bara titta lite. Pigga upp mig själv. Men glömde att man aldrig ska gå in där om man inte ska köpa något. Så köpte en skjorta som var lite som en tavla. Sjukt fin. Ska visa!

Bibimbap Malmö

Hem igen. Jobbade några fler timmar och sen plötsligt hade det börjat skymma och jag hann i en sekund tänka att jag glömt Algot. Jäkla vintertid. Väcker ungen innan klockan ens slagit sex och går ner som en pannkaka innan man ens hunnit stänga datorn. Sen hämtade jag en något känslosvajjig unge. Han blir skitglad när man kommer men gråter hela vägen hem. Vill absolut inte sitta i vagnen men när man knäpper loss honom får han utbrott och ska definitivt sitta i vagnen. Vägrar gå upp till lägenheten utan kryper upp i vagnen igen och vägrar titta på mig. Mhmm. Så trevligt, visst.

Bibimbap Malmö

Väl hemma blev det trevligare. Algot fick kolla lite på paddan medan jag städade sovrummet, hängde upp min nya skjorta och funderade på mitt nya hårspänne som jag också köpte på Miloii. Tyckte det var fint. Ska bara komma ihåg att använda det.

Vin i Malmö och att vara tillbaka efter klockan fyra på dagen

Vin i Malmö

Kanske är det årstiden. Kanske är det jag. Men den senaste tiden har jag verkligen saknat något. Kommit fram till att det är mina kompisar och ett liv längre än till kl 16. När mina sömnproblem var som värst fick jag till sist avboka allt efter kl fyra typ – för att kroppen skulle hinna ner i varv i rimlig tid. Så jag har längtat efter den här halvan av dygnet.

Vin i Malmö

I onsdags mötte jag upp min kompis Cornelia på Belle Epoque. Inte varit där på flera år. När Anton precis börjat arkitektskolan var vi där stup i kvarten men sen glömde jag liksom bort det. Men trevlig häng fortfarande. Lite mindre uppstyrd restaurang och lite mer lounge känsla. Hög bord och smårätter. Najs och ganska lagom en vanlig onsdag.

Vin i Malmö

Menyn kändes inspirerad av Baskien, vilket var passande eftersom jag varit där med Cornelia mer än någon annan. Vi var ju där i somras! Hur som helst. Kompisar. Känner mig totalt levande när vi sitter och dricker vin medan vi vänder och vrider på livet. Det är ju inte alltid helt lätt. Men väldigt fint att dela det med någon.

Vin i Malmö

I torsdags gick jag och Anton ut och åt! Algots var hos sin farmor och farfar så vi passade på. Gick till Rebell på Friisgatan. Rebell går vi mest till för att det är nära. Tyvärr har maten varit varierande – även om det på sista tiden varit najs.

Vin i Malmö

Speciellt i torsdags! Allt var gott. Inte minst ostronen som dom plockat själv – precis som jag och Anton gjorde för nästan prick ett år sen. Det är ett väldigt fint minne, så kändes lite extra skojsigt.

Vin i Malmö

Rebell har också små-rätters-koncept. Blir ibland lite trött på det eftersom jag tycker det är svårt att beställa in mat. Blir lätt lite för lite eller ja, för mycket. Typiskt. Kan dock verkligen rekommendera Rebells ”snusklubba” till efterrätt. Så sjukt god.

Vin i Malmö

Åt kantarelltoast medan Anton åt friterade skagenbollar. Skulle tagit Antons rätt, även om i min var helt ok. Sen gick vi hem. Anton kollade på fotboll och jag gick och la mig. Perfekt.

Vin i Malmö

Fredag jobbade jag hemifrån hela dagen så såg verkligen framemot eftermiddagen när jag skulle möta upp Sandra för en halv spontan AW. Bra intiativ hur som.

Vin i Malmö Vin i Malmö

Vi gick till MJs och det var sjukt fint och stämningsfullt. Väldigt välgenomfört alltihop. Många har ju stora ambitioner men orkar liksom inte hela vägen fram. Antingen tar energin eller budget slut liksom. Men inte denna gång. Sprang och runt hörnet och testade deras ”hemliga” bar. Otroligt stämningsfullt och.. coolt. Man känner sig cool där. Eller så är det bara årstiden. Eller jag. Jag vet inte. Men tycker det är kul att vara tillbaka i nattlivet. Eller ja. Nattlivet, hehe. Jag var hemma kl 21 och sov innan halv elva. Men ändå. Tillbaka litegrann i alla fall.
Heja!

Saker jag känt, känner eller tänker på

Jag har en hemlis. Jag älskar Oprah, Whitney Houston och citat. Ibland är man mer mottaglig för det sistnämnda (och det förstnämnda för den delen) men jag älskar det. Inte i-hemmet-på-en-kudde älskar, men älskar det när det ger mig en liten insikt. En liten känsla av lättnad i själen. På gymnasiet brukade jag skolka för att kolla på Oprah. True story. Och för att gå på toaletten. Så sinnessjukt att så många tjejer inte vågar gå på toaletten ute. Om jag någongång får en dotter ska jag lära henne att hon får bajsa var hon vill. För att hon är människa. Inte en docka. Vilket för mig till första citatet. Saker började ändras för mig när jag började känna det här. På riktigt. Inte över en natt såklart (herregud, jag är 30). Utan små saker över tid. Vågade ha en blå soffa istället för grå. En rosa matta istället för beige. Blommiga byxor med en rutig skjorta. Ta plats på festen. Skratta högt. När jag slutade be om ursäkt för mig själv och istället förstärka det jag trodde var fel. Så började allt röra på sig. Det är först nu jag inser att jag ofta känt mig fel eftersom jag inte passat in den typiska tjejmallen. Jag är högljud, brölig, ärlig. Pratade alltid mycket i klassrummet och räckte aldrig upp handen. Ifrågasatte. Till och med på universitetet blev jag straffad för det. När är lärare frågade mig vad jag tyckte om en uppgift. Meningen, inser jag nu, var att jag skulle nicka och le, smeka hans ego men jag svardepå frågan; att den var lite tråkig. Och han lutade sig in och sa ”är det uppgiften som är tråkigt eller är det du som är tråkig”.

Ridå.

Senaste tiden har jag blivit så in i bomben provocerad när folk kallar mig känslosam. Det må vara sant. Men. Varför är det fel? Varför är jag fel och inte, låt oss säga, samhället? Härom dagen sa någon till mig ”Christin, du är en passionerad person” och jag fick nästan tårar i ögonen. Det var första gången på länge som någon beskrev mig positivt istället för att lägga huvudet oroligt på sne. Eller säga att jag kanske skulle överväga lite mer terapi.

 

Saker är bättre än på länge. Men såhär har det varit många gånger. Jag är skitbra på att låtsas som allt är bra. Vilket ställt till det många gånger för mig. Jag är den som skrattar samtidigt som jag stänger dörren och sen lägger mig på badrumsgolvet och fulgråter. Men det har blivit bättre. Jag går ut till Anton i soffan och säger ”jag har ångest nu” och då gör han en macka till mig. Vid tjejmiddagen sa jag ”jag har starka stressymtom just nu”. Då tar dom mina händer och kramar dom länge. Det hjälper att säga till.

När folk träffar mig första gången för jag ofta höra att jag är ”ärlig” och så tittar dom ofta nervöst omkring sig. Hur vågar hon? Jag vet faktiskt inte. Men jag har alltid haft svårt för rövhål-beteende. Jag har bråkat med chefer, sagt upp mig från jobb och blivit av med jobb. Men jag måste tro på att det lönar sig i slutändan. Att jag ändå inte vill vara på ett jobb där chefen lurar mig på lön, snor mina idéer eller mobbar mig. Jag måste tro på att det lönar sig i slutändan.

Nej. Alltså nej. Allt är inte bra. Speciellt inte när man är mitt i det. Med lite distans kan man kanske se att det ena eller det andra också förde med sig något bra. Detta är ett omvänt citat. Som gett mig mycket ångest och skuldkänslor när jag inte klarat av att se det goda i allt. Så ville bara säga att det är okej att allt inte är bra hela tiden också.

Istället. Gör detta. Även om det är det svåraste. Att acceptera.

Hur vet man vad det är? Jag kan må bra av så otroligt olika saker vid olika tillfällen i livet. Vilket förvirrar mig. Ofta gör jag fel och blir tröttare. Men lär mig. Och lyssnar mer när kroppen reagerar nu. Jag gick faktiskt hem från en middag nyligen för jag mådde dåligt av samtalsämnena. Bara en sån sak, antar jag.

För att jag inte kände att jag fick göra detta. Jag var i en situation där jag kände mig för stor. Igen. Ville för mycket. Igen. Kände för mycket. Igen. Var orealistisk i mina drömmar. Igen.

JAG VILL VARA STOR.

 

Typ så.

Och ofta baseras min ångest för att  jag är rädd för att jag inte ska få lov att göra det här.

När det är allt jag vill.

 

 

 

 

 

p.s Alla bilder hittar du här.