Söndag

Tanken var att rensa upp lite i jobbhögen nu. Jag tycker det är rätt skönt att städa upp lite inför måndagen. Jag antar att det är mitt sätt att planera den kommande veckan. Så det är inte lika farligt som det låter. Vi spenderar Valborg vid huset. Väldigt skönt om du frågar mig. Tors- söndag har varit ett mindre maraton. Det är alltid lite dubbelt för mig, för jag älskar när det händer stuff och aktiviteterna avlöser varandra. Jag har en tydlig bild från vårt bröllop som jag alltid tänker på när jag vill förklara hur jag vill att livet ska vara. Det är på festen efter middagen och alla är så himla glada och musiken brölar ut högtalarna. Antons ena kompis kommer in i rummet, tar honom under armen, svänger runt, fångar en whiskey från efterrättsbordet samtidigt som han släpper Anton, dansar vidare till nästa, sveper whiskeyn och Anton ramlar in i min famn medan kompisen fortsätter in i vimlet. Och precis så föreställer jag mig livet – festligt, vimsigt och vingligt. I ett enda danssteg.  Men samtidigt så låste jag också in mig på toaletten på vårt bröllop i en kvart för att få en paus från allting. Satt och stirrande in i väggen och återhämtade mig.  Och det är väl ungefär där jag är nu.

Så ett par dagar bland fågelkvitter och knappt något annat är på sin plats. Även om jag alltid får lite ångest och blir ängslig de första dagarna här. Tänker att det har något med att när man är så uppe i varv, så blir det tysta och det lugna nästan obehagligt. Nästan så det ringer i ögonen, som när man gått på konsert.

Annars? Vi har haft våra första hyresgäster! Gick så himla bra, dom skrev till och med i ett sms att det bästa med helgen var huset och inte deras väns bröllop, hehe. Får väl ändå räknas som rätt bra. Härligt att det blev så lyckat.

Nu! Sängen och senaste Greys Anatomy. En härlig kontrast till gårdagens The Handsmaid’s Tale. Så jäkla bra men otroligt obehaglig serie. Ska alltså inte ses på ängsliga dagar.

Fredag, post-event och fula kläder

marimekkobyxor

Fredag! Och egentligen allt för trött för att skriva, så det blir en snabbis. Men dom ska man inte heller underskatta. Rev av ett 12-timmars pass igår när jag och Electa höll i ett litet men härligt blogg- och Instagramevent i Helsingborg. Fantastiskt kul men blev lite maffigt. Inte minst när Algot satt som en trasdocka vid ytterdörren i morse och grät ”mamma inte gå”. Den känslan. Tacksam att 12-timmars dagar inte tillhör min vardag. Både för min och Algots skull.

marimekkobyxor

Hur som! Inväntar bilder från kvällen så ni får hålla till goda med detta. Jag kommer ju från Helsingborg från början och blev smärtsamt medveten om varför jag flyttade när någon ropade ”kolla vad fula kläder hon har på sig”. Haha, när jag har sovit och vilat och fått min självdistans tillbaka ska jag skratta åt det. För övrigt sjukt nöjd med mina vita skor.

marimekkobyxor

Det var så himla härlig stämning igårkväll, så fin uppslutning och öppna armar. Är så glad att det blev lyckat. Ska inte sticka under stolen med att man ändå är nervös inför en sån här kväll.

Men nu. Helg, Algot och glass.

Kusiner, syskon, trygghet och vitsippor

Hittade lite fler bilder från förra helgen! Det är det fina med en blogg. En dag kan bli hur lång som helst. Finns kvar längre än 24 timmar. Och det är extra fint med just sånahär dagar.

Vi var vid gott mod trots inget rinnande vatten. Kände mig ganska så klar med det till sist, så är otroligt skönt att det funkar igen. Vilket var lite av en nödvändighet, inte minst för vi har våra första hyresgäster i helgen! Är ändå lite nervös. Vill så gärna att folka ska gilla vårt hus lika mycket som vi. Vi får väl se sen på deras omdöme på airbnb antar jag, huh.

Och äntligen blommar vitsipporna och täcker hela tomten. Det är så otroligt fint. Fördelen med att ha en semi-skogstomt. Nackdelen? Sniglar.

Vad mer passande än att duka med den här fina brickan från Matilda? Väldigt fint att få ha så grymma kompisar!

Men sprang mest runt efter dessa. Dom ger verkligen liv till ett sånt här ställe.

Därför går det ju inte heller att välja EN bild för att symbolisera detta.

Det skiljer ju nästan prick ett år mellan Algot och hans kusin Viggo, så dom växer verkligen upp tillsammans. Vilket är rörande av många anledningar. Kanske mest för att jag och min lillebror verkligen kämpat över åren och det här känns som vår belöning. Utan att vi visste det, så var det hit allt skulle ta oss. Fin tanke.

Och detta var något av det mest rörande jag sett. Helt oprovocerat gick Algot ut och la sig hos Kalle i hängmattan. Pratade om hans kalas som snart skulle börja och annat livsviktigt. Att Algot får känna sig så trygg i så många relationer är totalt avgörande för mig. Är så otroligt tacksam för det. Även om det ibland väcker vissa sår för mig personligen. Det är egentligen först efter jag fick Algot som jag verkligen inser – och känner – vad det var jag inte alltid fick. Vilket stundvis kan vara ganska smärtsamt, även om jag är så himla glad för allt jag har idag. Livet, komplext minst sagt.

Till sist kom Anton ut från köket. Jag ville köpa fryst tårta och papptallrikar. Jag fick papptallrikar och Anton fick köket. Megagott som vanligt, såklart.

Sen sa någon att det skulle regna i två veckor så då skyndande jag mig att föreviga en av årets bästa dagar med vitsipporna runtomkring oss.