Skoinspiration, två par från HM och några kaxiga grejer från Blankens

Skoinspiration

Jag har tre par nya skor! Ett par från Cecilia Blankens och två från HM! Från någon som sprungit runt i svettiga tygskor halva livet är det en ganska drastisk förändring. Antagligen väldigt inspirerad av Lina. Hon är ett levande bevis på vad ett par skor kan göra för en outfit. Och ens humör för den delen.

Skoinspiration Skoinspiration

Jag var optimistisk när jag köpte dessa från HM (som jag nu inte hittar på hemsidan, men här är massa annat rött). Köpte dom en härlig och varm dag tidigt i september. Älskar den roströda färgen. Men är lite mer spetsiga än vad jag någonsin trodde jag skulle ha igen. Gud vad skorna var spetsiga en gång i tiden. Egentligen gillar jag dom bäst till ett par byxor men poängen i slutet av inlägget är egentligen hur man kan förändra en klänning eller en look med ett par skor. Wait for it. Kändes hur som helst ovanligt lyxiga för att vara HM. Många av deras skor känns nämligen som att ta på sig ett mjölkpaket på fötterna.

Skoinspiration Skoinspiration

Lite som dessa är jag rädd för. Men gillade färgen så mycket och mönstret i dom. Och helt ärligt köper jag nästan alltid sneakers från HM eftersom dom blir smutsiga så himla fort (ja ni ser ju, efter en enkel gång). Och luktar svett på en minut under sommaren när jag springer runt barfota. Men bra att ha när man måste springa efter Algot. Min sko-garderob är verkligen tydligt uppdelad i Algottid och Christintid. Men viktigt att ha båda tänker jag.

Skoinspiration Skoinspiration

Och så ett par med lite mer…oumpf. Både i kvalité och allt annat. Det är ju något helt annat att ta på sig en välarbetad skor. Även om jag alltid glömmer att min fot är ganska hög och jag kan ha ganska svårt att få ner foten i såna här utan dragkedja. Enda minuset. Annars känner jag mig ganska kaxig när jag tar på mig dom här. Och så slutklämmen dårå. Älskar verkligen denna klänning från HM (nu på rea dessutom!). Hade den typ varje dag häromveckan. Fin, rolig och asskön. Som går att variera i en oändlighet. Platt, spetsig och preppy över ett lunchmöte. Sportig och snabb en söndag. Och avslappat cool en fredagsmiddag. Som nu!

Glad fredag!

 

Facebook, att vara (o)genuin och en vecka med Algot

Så blev det redan torsdag och jag hann inte med hälften av inläggen jag hade i åtanke. Försöker känna att det är okej. Men att starta företag tar mycket tid, där bakom kulisserna. Spenderade hela måndagen åt det. Halva tisdagen. Sånt ingen ser. Knappt en själv. Anton påminner mig om att jag inte behöver vara framme bara för jag startar företag. Att resan startar nu. Jag måste lära mig att släppa på kontrollen lite. Allt behöver inte vara perfekt. I mitt huvud måste allt vara klart innan man startar, men Anton har ju rätt. Ett företag är inte målet. Företaget är ju till för att nå detta något diffusa mål. Men brottas med en del prestationsångest. Att vara tillräckligt. Igår skrev jag texten till mitt samarbete som lanseras nästa vecka. En historia jag haft i huvudet länge men som inte hittat sin plats. Förrän nu. Så är det ofta med textarbete för mig. Kan finnas i huvudet i flera år. Sitter långt inne och kommer aldrig ner på papper. Men när det är rätt så skriver den sig plötsligt själv. Hoppas ni ska tycka om det. Jag SKA berätta mer om allt. Bara några saker som ska vara klara 100% först. På tal om att släppa kontrollen. Jag har alltid haft svårt att lyfta på locket innan allt är klart. Helt tvärtom vad som är meningen man ska göra när man säljer sig själv. Men såhär har jag jobbat hela mitt liv. Det ändrar man inte på en handvändning.

Anledningen till att jag tvekat så länge med att göra Midis till ett företag är för att jag varit så otroligt rädd att tappa skaparglädjen. Genuiniteten. Som är lätt hänt när personliga bloggar helt plötsligt blir varumärken.Skrev om det här en gång.  Det här är ju min ventil. Och ni har blivit en del av min trygghet. Utan ert stöd, pepp och input hade jag inte vågat hälften. Så var så otroligt rädd ni skulle tappa förtroende för mig, tycka att jag är falsk eller något i den stilen för att jag helt plötsligt har ett AB bakom namnet. Att man ska vara en bedragerska eller osann är ju för det mesta härskartekniker. Men fastnar lätt i bakhuvudet om man en gång blivit anklagad. I alla fall. Jag spelade in en video idag. En vlogg antar jag. Helt nytt för mig. Läskigt såklart. Men tänker att det kanske är kul? Som sagt. En fot framför den andra. Fortsätta framåt är det bästa man kan göra när man får käppar i hjulet.

Jag har i alla fall skaffat Facebook nu. En sida åt Midis. Min lillebror har tjatat på mig i en evighet. Men jag har bromast på grund av allt ovanstående. Men när ett företag skrev att dom letat efter mig där men inte hittat mig tänkte jag att, okej det är dags. Har inte riktigt bestämt vad jag ska göra där än. Men blir glad om ni följer med där också. Gilla kan man göra här. Om man vill. Och med allt det här sagt har jag bara en halv arbetsdag kvar. Innan jag ska vara med Algot en vecka. Han ska ju operera öronen på tisdag. Få rör i öronen, så ingen allvarligt, men ändå. Lite oroligt. Och när jag hittade broschyren till operationen och insåg att jag inte ens ögat igenom den än och mest kände mig stressad att det hela skulle ta tid fick jag mentalt ge mig själv en lavett. Så lätt att bara springa på och tro att jobb och prestation är viktigast. Men min unge är allt. Så vi tar veckan ledigt. Ska kramas, äta kanelbullar, köpa leksaker och titta mycket på TV.

Vi hörs ju säkert ändå. Här och där. Det här stället har ju nästan blivit en del av min dagliga rutin. Som att borsta tänderna.
AB or no AB.

 

Puss

 

Det är konstigt att ha sommarhus mitt i vintern

Är det inte helt
oanständigt
väder i helgen
åker vi en sväng
till sommarhuset
jag vill plantera
mina tulpaner
för helt plötsligt
är det vår igen
eller i alla fall
något att
längta efter
det är så konstigt
att ha ett
sommarhus
när sommaren
tar slut
kanske bara
skulle kalla det
hus?
när livet går
snabbt i stan
mellan hämtning
lämning, middag
och vanligt
jäkla kroppshygien
glömmer man
lätt bort
herreguuuuuddd
jag är ju för
fan husägare
ansvar ansvar
ansvar
jag har alltid
sagt att jag
är mer rädd
för hus än barn
konstigt, men
hus känns som
ett så himla
stort projekt
det är barn
också, visserligen
men det finns
ju en viss startsträcka
med dom
huset kan ju
ramla ihop samma
dag du köper
det poff hej
goodbye
hur bygger man
ett nytt?
verkar jävla i
det dyrt
dessutom är jag
rädd för mössen
och korna
hagen man
måste gå igenom
för den där
utsikten alla
snackar om
ser så djävulsk
onda ut
korna alltså
hur mycket alla
försöker
övertyga mig om
motsatsen
men jag fick
några bilder
från Antons
mamma när hon
var i huset och
nallade
höstanemoner
till sig själv
och tro det
eller ej
så det blommar
fortfarande
där

så riktigt
än är det ju
inte vinter

vilket är
en vinst i
sig