Det extrema i det ordinära

 
Är det måndag? Eller tisdag? Kanske onsdag? Nu är skolan igång och den slentriana vardagen jag längtat så efter börjar ta över. Jag och Anton är i skolan hela dagarna, om inte fysiskt så stirrar vi blint framför oss för hjärnan är fortfarande kvar vid skolbänken. Väl hemma båda två säger vi hej, kanske frågar vi hur dagen har gått, klagar lite sådär rutinmässigt på allt och så lagar vi mat. Sen sitter vi i tystnad till det är dags att gå och lägga sig. Och så gör vi allt igen dagen därpå. Men mitt i allt det extremt ordinära så uppenbara sig helgerna. Sköna, underbara och roliga helger. I helgen var vi i Halmstad och njöt av ett sommarhus. Vi badade i havet vid folktomma stränder, promenderade, försökte hitta svamp i skogen men hittade desstomer äpplen precis utanför dörren. Vi kokade äppelkompott till våra frasiga våfflor, grillade till sommarens sista andetag, fläckade ner ett orört kubb och förlorade högljutt. Vi umgicks tills vi storknade och sov skönhetssömn i iskalla, blanka sovrum. Så skönt och idylliskt att man nästan kräks, visst? Skönt att vara tillbaka på asfalten igen. Till nästa gång helgen, till nästa gång! 
 

Bonjour, c’est hösten!

 
Jag tycker inte alls att hösten är en nystart även om jag förstår varför folk tycker det och slänger sig med det uttrycket. Jag tycker hösten är nervarvning, desserten på en god och trevlig middag. Hösten är då man är nöjd och belåten, då man klappar sig på magen och säger att det här måste vi göra igen någongång! Hösten är då man går hem och smälter maten, slår mage eller ja, slår sommaren. Jag är proppmätt av sommar, det känns som om jag aldrig kommer bli hungrig igen. Jag känner mig lättad över att få kunna gå hem och vila lite men samtidigt sorgsen och orolig över att allt redan är uppätet och slut. Finns det mer?
 
Förra året kände jag mig precis lika mätt, nästan förstoppad. Om det aldrig mer blev sommar och middag igen så skulle det ha varit okej med mig. Ha! Lagom till att snön började falla började vi ta mig tusan duka upp igen och jag åt en hel förlovning, en jordenrunt resa och en rekordvarm sommar. Jag som trodde att jag aldrig skulle äta igen. 
 
Christin, magen kommer börja kurra igen. Oroa dig inte. 
 
 

what’s up?

Jag har fyllt 26 år! Åldersnojjan är under schack. Jag kom på att det egentligen var utbildningsnojja jag led av. Allt är dock mindre akut nu, mitt hjärtade slutade koka över när jag slutade lägga locket på. 
Jag firade med en minst sagt spektakulär middag i goda vänners lag. 
Jag fick världens finaste och bästa Repetto skor av min mamma. Megapuss till henne!
Och det här. Jag tänkte egentligen inte alls fira min födelsedag, jag skulle som sagt lägga locket på men ändrade mig i sista minut. Jag skickade ut ett ”jag vet att jag är skitsent ute men skulle ni vilja ses över min absoluta favorit drink?”-sms. och förväntade mig pinsam tystnad och fullspäckade kalendrar för det är så livet är som vuxen. Helt förståligt. Men alltså. Alla kom!!!!!!!!!! Tack för att ni kickade vuxenlivets och kalenderns ass. 
Jag har varit i köpenhamn och druckit afternoon-tea mitt på blanka dagen. 
Badat i malmö. 
Sen tog vi vara på sommaren sista stunder i Vadstena hos en favorit. Imorgon börjar skolan!