Äntligen!

Äntligen avresedatum! Vi har pratat, planerat och längtat i flera veckor, månader! Jag är trött på att höra mig själv prata om det. Sen tror jag inte Anton hade klarat av en dag till av förberedelser och nervositet. Anton har tagit planerande och orolighet till en helt ny nivå. Nyss ville han göra upp ett schema till hur vi skall spendera timmarna på planet. Vill du se film? Läsa bok? 11.20? Film 12.47? Jag balanserar upp genom att bli totalt avtrubbad. Medan Anton satt och skrek åt online in-checkningen igårkväll kollade jag greys och målade naglarna. Det är bra att vi har varandra! Nu åker vi: Vietnam-singapore-Bali-Sydney-Nya Zeeland-Hawaii-USA! Håll i hatten! 

Tid

 
I övermorgon åker vi! 
 
Anton var överbevisad att jag hade aaaallt för mycket kläder med mig när jag la ut dem på golvet. Tji fick han, för min väska är inte ens full! Det var och är verkligen en utmaning att packa för tre månader. Ikväll går vi ut och äter med vårt New York-sällskap och händer inget oväntat har jag till och med tid att se säsong två av GIRLS innan vi åker på lördag! Helt klart värt all stress och hets. 

Ett surrealistiskt nyår

 
Nyår i New York! Vi hade bokat bord mitt i smeten av Times Square. Vi förstod ju snabbt att det bara är turister som är dumma nog att ge sig in i dem folkmassorna, men nu var vi i New York och vi ville se bollen. Vi ville ha tv-serie upplevelsen, för vem vet hur många nyår man spenderar i New York? Vi ville kunna åka hem och berätta hur absolut underbart och once-in-a-life-time det varit på tolvslaget. Vi ville åka hem med minnet att vi med Frank Sinatras ‘new york new york’ i bakgruden hade räknat ner de sista tio sekunderna av 2012 tillsammans med tiotusen andra människor och hur hela himlen hade exploderat rakt ovanför oss. Så blev det inte. Gatan utanför vår restaurang var avsärrad så där var bara en handfull med människor och vi var så nervösa att bli av med vårt bord och behöva stå i kylan i fem timmar så att vi drack oss till att få stanna kvar. Vi beställde in drink efter drink och efter att ha konstaterat att ”det är skönt att bli äldre och skippa alkohol-hetsen på nyår” så blev vi dygnraka Alltså verkligen kanon fulla. Men någonstans mitt i detta hade vi, trots allt, en helt overklig bra kväll. Visserligen ingen tv-serie – den var bättre än så för kvällen var verklig och vår från top till tå.. New York, strålande vänner och en riktig tjusig kväll gjorde att jag för första gången, på riktigt, upplevde att det var dags att fånga dagen. Jag frågade Anton om han ville gifta sig med mig. Han sa Ja. Han sa ja. Jag sa ja. Vi sa ja. Våren 2014 blir vi man och fru!