Österlen

 
Förra helgen åkte vi ut till Österlen. Efter förrförra helgen succé i Mölle och Ransvik fortsatte vi göra sånt man alltid säger att man skall göra men aldrig gör. Dessutom har jag tappat all förmåga att slappna av hemma (eftersom datorn och uppsatsen konstant skriker mitt namn), så vi åkte till Österlen. Vi åt lunch mitt i en sådan skånedänga att det inte var riktigt klokt. I spetsen av ett L-format korsvirkehus, med ett doftande äppelträd mitt i smeten och ett blommande rapsfält som granne – kom igen! Vidare till caféarbetande kompisar och sedan en sväng ut i skogen och gräddhyllan till utsikt. Skåne och våren när dem är som bäst!
 

En stund sommar

 
I söndags vaknade jag upp dödstrött och med det kommer att jag blir skitsur. Det finns två saker jag inte hanterar bra här i livet och det är sömnbrist och stress. Tyvärr kommer dem ju ofta i par, vilket resluterar i att jag blir dubbelskitsur. Som i söndags. Fastän jag skriver och skriver och skriver på min uppsats så kommer jag aldrig ifrån känslan av att jag alltid borde göra mer, göra bättre – en känsla som gör att hjärnan (och hjärtat!) stundvis kollapsar. Som tur är har jag världens bästa (!) pojkvän som påminner mig om att andas. Så hand i hand sökte vi upp skånes creme de la creme; kornblått hav, skir grönska och guldiga åkrar. Andas in, andas ut – all is good.