Save the date

 
Med inspiration härifrån så har våren äntligen gått av staplen! Ibland kommer jag på mig själv att längta bort tiden för allt jag vill är att äntligen få stå hand i hand tillsammans med Anton och skåla i champange, men jag måste erkänna att tiden inför faktiskt är mer söt än bitter för det är så in i bomben kul att få djupdyka in i alla festmöjligheter. Här om någonstans finns inspiration för en livstid! Tips. 
 
 
 

There goes that damn paradox again

Helt ärligt så förstår jag inte varifrån all sociala-medier-frustation kommer ifrån. Eller jo, det gör jag väl. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blivit sur, ledsen, provocerad eller så av olika fenomen på internet. Jag ogillar exempelvis exploateringen av kärlek eller vänskapsband intensivt. Ni vet, när någon lägger ut en kompisbild på Instagram, där bildtexten lyser mer än själva bilden ”…min finaste vän ♥ ♥ ♥ ♥ ”. Jag som annars gillar Intagram har ofta väldigt svårt att se det fina i sådana bilder och bildtexter, utan undrar alltid sorgset varför jag inte får vara med i finaste-ever-kategorin? Jag känner mig atomatiskt och överväldigande utanför. Så visst förstår jag att det finns baksidor av allt fantastiskt som försiggår på internet. Det tar tid att lära sig leva med något nytt och det är viktigt att diskutera alla sidor.

Däremot är det oerhört provocerande när någon beter sig mer upplyst än någon annan och berättar mopsigt hur en skall leva. Facebookuppdateringar, blogginblägg (som sedan delas på Facebook), Instagrambilder osv uppmanar en att: ”Leva IRL”, ”lägg ner telefonen och upplev verkligheten”, ”se naturen runtomkring dig istället för det artificiella ljuset i telefonen” – det är en neverending föreläsning.

Det är irriterande att de som förespråkar mer tid utan internet eller telefonen verkar missa paradoxen som uppstår när dessa slagord sprids genom själva mediet de kritiserar! Det finns något extremt motsägelsefullt när någon uppdaterar sin status på Facebook och uppmanar en att gå till lekplatsen med sina barn istället… för att uppdatera sin status.

 

GÅ TILL LEKPLATSEN SJÄLV, IDIOT!

 

Det är extremt nedvärderande av någon att anta att människor runt omkring en inte tänker och funderar på hur de vill leva med internet. Internet diskuteras livligt på alltifrån arbetsplatser, universitet, över fredagsölen till enskilda hjärnor. Jag själv tänker på det varje dag. Jag väger för- och nackdelar och försöker balansera verkligheten utanför telefonen och verkligheten i telefonen. Bara för att jag går med ansiktet riktat ner mot asfalten påväg till Ica betyder det inte att jag inte upplevt höstens alla färger. Jag lär mig hela tiden att ta bort, lägga till, ta paus eller helt enkelt börja om. Jag säger inte att det inte är viktigt att vi pratar om internets baksidor, för det är det. Jag vrider och vänder gärna vänskapligt på dilemman, osäkerheter, förväntningar och guldkorn… IRL. 

Hej mig

 
 
Förra helgen skrattade jag så mycket åt ett skämt Anton återberättade under middagen att jag glömde tugga maten, jag svalde steken hel. Min mage hängde inte med på noterna, sist skrattar inte alltid bäst, och ett par timmar senare låg jag kallsvettig, kräktes upp alltihop och missade fredagsölen. Lustig liten anekdot. Poängen var dock att jag fann mig själv ensam och sysslolös en fredagkväll precis som nu. Idag är inget skämt men däremot lite behagligare. Mina fredagsplaner trasslade in sig så till den milda grad att när det hela till sist var utrett så fanns det inga planer kvar. Så jag har spenderat kvällen med mig själv och gillat läget.