England och andra flyktiga tankar om livet

Nu är vi
påväg igen
fyra flyg på
en vecka
maffigt även
för den snabbaste
globetrottern
till och med
förskolepedagogerna
ropar; var ska ni nu då?
antagligen
kommer folk
ropa så efter mig
hela livet visserligen
vissa saker
ändras aldrig
kanske gör Algot
revolt och
cementerar sig
själv till
marken, eller så
säger han att
han blev en
vild själ
tack vare hans
mamma, hoppas det
vi få se

men jag får
erkänna att
det blev en aning
intensivt, även för
moi den här
veckan
lätt hänt när
det är juli
och november
känns
som en evighet
bort
man minns mörket
och tänker
att ett fullsmockat
schema skulle
nog kunna pigga
upp, göra susen
bara det
att man glömmer
att dagarna
är korta och
knubbiga
inte längre
oändligt lång
vackert skira
mer som
ett grytlock som
kväver det
sista darrande
minnet av
sommarsolen
energin som
lämnar kroppen
man orkar
helt enkelt
mindre, av
förklarliga själ
som man gärna
ignorerar
så här är
vi nu
med sommarens
optimism
klingandes runt
halsen
en panodil och
extra stark
kaffe för
att stå ut
note to next year
det blir höst
igen, sommaren
är inte
förevigt

hur som

vi är påväg
till min familj i
England
så nu tänker
jag
skylla ifrån mig
inte mitt fel
att min familj
är ett flyg bort
och inte en buss
eller oh, tänk
en promenad
det är min
föreviga fantasi

men

jag tänkte på
en sak
efter en kommentar
här
åh vad jag
älskar när ni
delar med
er det är verkligen
en av de största
tjusningarna
med Midis
utbytet, oh
what a beautiful
thing, thank you
så oändligt
very much
sluta aldrig <3

jo,
det här med
att resa
en gång i tiden
reste jag hejvilt
utan eftertanke
alltid med
en extra resa
i bagaget
upp och iväg
som värsta
superman
och även om
jag fortfarande
älskar det
att resa
som om för alltid
i mitt DNA
det är den jag är
min stora hobby
så är det inte
längre prick
detsamma

sen Algot

let it be clear
att resandet handlar
mest om mitt
eget självuppfyllande
även om jag
ibland säger
något högtravande
om att jag vill
visa Algot
världen
att resa handlar
absolut inte
om att vila upp
sig, nej nej
oftast kommer man
hem tröttare
än när man
åkte
dessutom har jag
drabbats av
akut flygräddhet
får så sjukt mycket
ångest, börjar
gråta så fort
planet skakar
och tänker aldrig
mer
för jag
är bokstavligt
talat livrädd
för att förlora
allt
men jag gör det
ändå

för

det handlar
om något annat
miljöombyte
att se något
annat
vara annat, dofta
annat, smaka annat
göra annat, höra annat
smaka annat
vara någon
annan
och för mig, funkar
inget annat än just
annat

jag går på massage,
träffar kompisar
köper nya kläder
läser en bok, lyssnar
på musik podd
vlogg
pilates serier
god mat och
ibland sjabbig
akupunktur, terapi
jobbar, drömmer
och njuter av
vardagslivet
för det är trots
allt livet
men sen är det
som att jag
börjar bli
brun i kanterna
hur jag än
gör, hur mycket
jag än älskar
mitt liv
som ett löv
som snart ska
ramla eller en
gammal grönsak
längst in i
kylen
kallbrand som
sakta men säkert
sprider sig  i hela
kroppen

jag känner det så
himla starkt
i varje ådra, ut
i fingrarna jag vill
leva fullt ut
jag vill inte ruttna
eller dö
varken  i vardagen
eller på ett
flygplan söderut

och just nu,
i det här
ögonblicket
mitt livet
går mycket ut på
att balansera

mellan de
två

Blommig skjorta eller blus eller vad man säger och ett par svarta byxor

Så ja. Här är min nya skjorta som jag köpte förra tisdagen!

Blommig skjorta eller blus

Jag tycker den är underbar. Som en tavla! Så jag låter den hänga framme.

Blommig skjorta eller blus

Jag omvärderar min klädstil hela tiden. Lägger till. Ta bort. Testar sånt som jag trodde inte jag ”kunde ha”. HA! Det sitter i skallen. Och i orimliga tidningsideal.

Blommig skjorta eller blus

Och precis efter la Karoline ut den här bilden på Instagram. Genialt och enkelt. Uppmanade oss att tänk på våra skjortor eller blusar som t-shirts. Det anammande jag direkt. Det behöver inte vara så svårt, ibland handlar det om hur vi tänker på saker och ting. Finkläder hit och dit. Skitsamma. De bästa plaggen är dom som blir använda. Helst både tisdag och finmiddagen en fredag.

Blommig skjorta eller blus

Till hade jag världens skönaste byxor. Min tunna sommarbyxor börjar bli för kalla och det verkar som jag vant mig vid bekvämligheten. Känner mig helt plötsligt hemskt ovan vid klänningar och strumpbyxor. Gillar verkligen hur man klä upp och ner ett par byxor och hur man kan röra sig hur som helst. Kanske är det det Chanel pratade om. Rörelsefriheten.

Blommig skjorta eller blus

Ett snitt jag aldrig haft innan och ett supertrendigt material jag took to heart. Sammet. Blir liksom direkt lite lyxigare. Hur som. Så glad för mina kläder som gör att jag känner igen mig i spegeln. Fin känsla!

Jag reser alltså finns jag

    

Något av det
mysigaste jag vet
är att åka bort
bara vi
tre
redan när Algot
var en liten
mini grabb
tre månader
och vi var i
brighton
jag minns knappt
staden, ingen av
oss gillade
den egentligen
men att bara
vara vi
i hotellrummet
fri från disk,
jobb måsten
det, det
var och är
så underbart
första gången
jag kände mig
som en familj
när banden
knöts, säkrades
och stärktes
var när
vi hyrde hus i
danmark
Algot var knappt
två månader
det regnade i
princip
i två veckor
i sträck
men där, mitt
detta känslomässiga
skyfall blev
vi en familj
jag blev förälskad
då började
jag älska Algot
på riktigt och
ärlig
det tog ett
tag, men så kan
det ju också
va, inte sant?
men vi behövde
komma bort
från vardagen
för att komma
igång, få lov
att vältra och
rulla runt i
bara oss
utan massa
andra attribut

Stockholm är
tjusigt, det kan
man inte säga
annat om
speciellt i fredags
när himlen
var klarblå
och utbildningen
ja den är ju
inspirerande och
bra på alla
sätt, missförstå
mig rätt
men det är
ändå när
vi går hem
och leker
björnen
sover, äter
hämtmat och
badar badkar
i timmar
som är bäst

ibland tänker jag
att Algot
verkligen fattar
semesterkonceptet
omfamnar det
och verkar mysa
lika mycket
som vi
tänkt att han
fått semestermodet
av mig
Det är som att
han fattar att

detta är mysigt,
sa jag till
Anton
för det har varit
så ändå sen
start
sen den där
gången i Danmark
och Brighton

men så
slår det mig
att det kanske
nog inte
är semestern
eller hotellrummet
i sig
utan vi, jag
som kommer till
liv

Istället för
sen, ska bara
då nu kanske
vet inte vill
inte hur gör
man nästa
år eller nästa
helg imorgon
eller igår
eller vem var
nu du igen?
skitsamma, har
du sett mina
jävla nycklar?

öppnar jag upp
omfamnar
släpper taget
slappar av
låter allt va

och är istället
helt redo

att
släppa in

just precis
detta ögonblick