Jag vill inte vara normal, jag vill vara öppen och fri


Bildkälla: här

Vi vaknar trötta idag. Den enda som alltid är pigg är Algot. Vi är som den typiska småbarnsföräldern som längtar till måndagen för då kan man dricka sitt kaffe ifred igen. Hinna tänka en tanke. Men den typiska morgonen i en småbarnfamilj kan också kännas som en hel arbetsdag. En rad ansträngande arbetsuppgifter med en tajt deadline ska utföras, annars går hela företaget under och du får garanterat sparken av någon, någonstans. Frukost, kläder, borsta tänderna, ögondroppar, kaffe, kiss i soffan, utbrott, upp och nervända mackor på mattan, suckar, trötta muskler och oväntat snabba ben, någon som ropar nej tusentvå gånger och gömmer sig i garderoben. Allt innan klockan 08.30 på morgonen. Sen läggs resten av livet på. Har man otur så gör sig samma liv påmint innan ungen är lämnad på förskolan och då är man garanterad att skeppet börjar ta in vatten. Börjar sakta med säkert sjunka. Som när någon ringer till Anton angående det där söndriga torkskåpet i källaren i vår bostadsrättsförening prick kl 08.00

Då börjar nästa krig.
Det som blivit tusen gånger värre sen vi fick barn.
Vems tid och energi är värd mest?

För plötsligt handlar hela morgonen om hur stressad och överväldigad Anton är. Han är sur och tvär, vilket man kan förstå men problemet är bara att inget annat får plats. Fastän jag själv sovit mindre än en handfull timmar på 3 nätter och min ångest pickar på minst lika mycket som hans. Jag får kämpa med att hålla den i styr. Den ständiga pågående boxningsmatchen i huvudet blir extra intensiv under sömnbrist. Fler ronder än vanligt. Måste aktivt slå bort alla negativa tankar som poppar upp. Det är som om jag är fast i ett dataspel där the bad guy står bakom varje hörn. Jag slåss för att må bra men jag slåss också för att det finns inte utrymme för mig att må dåligt. Och jag orkar knappt lyssna på Anton även om jag låtsas att jag gör det, för gör jag det så sjunker jag nog. Jag orkar inte, kan inte, bära mer. Allra minst ett jävla torkskåp.

Cyklar till jobbet och tvärstannar uppe i huvudet. Fan. Algots hörselkoll är imorgon och jag skulle ju boka om den. Men glömde skriva upp numret trots jag tänkte tre gånger att jag inte skulle glömma det. Att googla upp numret känns överväldigande jobbigt just idag men jag vågar inte be Anton göra det pga hela morgonen. Känner mig dum över att jag är till besvär. Att jag inte klarar det. Som avlöses snabbt av skulden till Algot. Känner mig som en så oerhört dålig mamma som måste flytta hans tid. Men vi får besök på torsdag och jag ligger efter med sju tusen saker efter förra veckans vabb. Han hör ju ändå likadant nästa vecka. Men samvetet gnager ändå. Jag är en hög av dåligt samvete och tillkortakommanden.

Sen blir jag sur. För alla skuldkänslor jag känner och tårna jag hela tiden är rädd för att trampa på. Att jag och min stress inte får samma plats. Kommer Anton ens ihåg att Algot har en örontid imorgon? Jag förväntas att automatiskt, osynligt och tyst, klara mer. Inte för att Anton är en ond person, utan för att jag är tjej och han kille. Hur vi är uppfostrade påverkar vårt förhållande och vårt vardagsliv väldigt mycket. Och det att jag vägrar ta av mig genusglasögonen och tar striden allt oftare. För mig själv, för oss, för Algot och för nästa generation. Det påverkar oss. Även om det är lätt att slå ner mig med att det bar bara var en morgon (det är aldrig bara en morgon), att jag överdriver eller, ugh, förvränger. Hittar på. Ibland sitter härskarteknikerna så hårt även i mig, att till och med rösten i mitt huvud säger att jag inte borde vara så gnällig. Jag får dåligt samvete att jag ”hänger ut” Anton. Han är en snäll människa. En närvarande pappa. Omtänksam man. Men min poäng är också att han, likt många andra, är just en man. En del av så starka strukturerar att det vore ganska arrogant att påstå sig kunna stå utanför dom. Ibland tvekar jag att ta upp det eftersom det händer att jag ändå får en del kommentarer IRL om att jag är oschysst mot Anton. Eftersom jag ofta tar avstamp i vårt förhållande för att kunna prata om väldigt komplexa, svåra och djupa saker på ett övergripande sätt som är lättare att relatera till och förstå. Men make no misstake. Anton vet vem han gifte sig med. Jag tror på kraften i att berätta. Och att jämställdhetsfrågan är viktigare än att skydda hans manlighet. Men det är jobbigt och ibland också stundvis orättvist mot Anton att vara arg på honom för saker som inte nödvändigtvis är hans personliga fel. Men om vi slutar slås, sluta vara arga, sluta ifrågasätta och ger upp. Vad händer då? Vissa saker får liv av tystnad. Gror och stärks och blir det normala. Jag vill inte vara normal.

Jag måste tro på att vi lever i en tid då allas – även mina – berättelser räknas. Och att jag lever med en man så stark att han klarar av att få ett blåmärke eller två på sitt ego ibland for the greater good.

En liten köpenhamnsguide; tips, hipsterkvarter, kaffe, personlig shopping och annat köpenhamnskt

En liten köpenhamnsguide

Okej, håll i hatten. Här kommer (äntligen!) några Köpenhamnstips från när jag och Lina var i Köpenhamn i mellandagarna. Här hittar du Linas variant. Jag går alltid olika rundor beroende på vem jag åker med. Olika rörelsemönster beroende på vem jag är med. Men  denna gång började vi vår dag i gamla arbetarstadsdelen Vesterbro som numera är typ i alla fall topp fem-ish av mest hipstriga kvarter i Köpenhamn. Och säga vad man vill om hipsterkulturen men dom kan (oftast) kvalité och how to have fun. En favoritgata är verkligen Værnedamsvej. Följer man den upp och ner hittar man en handfull av coola vinbarer, restauranger och schyssta delikatessbutiker. I Danmark handlar man ju fortfarande kött hos slaktare, ost i ostbutiken och vin överallt. Väldigt mycket charmigare än att åka till Ica Maxi.

Förresten! Klickar ni på översta bilden så får ni en enkel vägbeskrivning på en del!

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Vi möttes upp klockan 08 på triangel och en timme senare åt vi frukost på Granola. Min bror bodde i närheten för ett par år sen och hade det som favoritställe. Man förstår snabbt varför. Mysigt och dekadent på något sätt.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguideEn liten köpenhamnsguide

Mittemot ligget butiken DORA – en riktig favvis. I alla fall om man gillar personliga (och stundvis knäppa) detaljer. Köpenhamnarna kan liksom det här med glimten i ögat. Snyggt, roligt och tillför verkligen en viss finess. Rekommenderar starkt. Ett tips är att kolla upp diverse öppentider i förväg, speciellt om man som vi åker på mellandagarna och liknande. Danskarna är lite mer konservativa i sina öppentider nämligen.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

På samma gata ligger RIST. Väldigt bra kaffe, vilket också märktes för att dörren svängde friskt. Älskar ställen där dom som bor där också verkar gå till och inte bara turister och well, bloggare. Hehe.  Ser framemot att få hänga på samma gata fast utomhus till våren.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Längre ner på vägen, i slutet och över en annan ligger praktiskt nog GANNI. Säger ju sig själv att vi smet in. Tycker verkligen Ganni gör så himla fina saker och bejakar det roliga i mode även om dom de senaste åren har blivit á peu dyra(re). Det händer ju en del i företaget (har jag hört) och när ett märke växer och gror så ändrar det ju förutsättningarna en del för återförsäljarna. Och konsumenterna. oh well, den som lever får se.

En liten köpenhamnsguide

En liten köpenhamnsguide

När vi var klara med Vesterbro gick vi en promenad på ca 30 minuter vidare till några andra favoriter (är det fint väder rekommenderar jag verkligen en promenad). Vi gick förbi den färgglada biografen Palads. Där det på baksidan finns en utmärkt rosa backdrop som piggar upp vilken bild som helst. Men kanske bäst att skynda på då Helle berättade att det blåser starka riv-skiten-vindar i Danmark, för att många tycker den är….ful? Det verkar vara deras version av slussen. Otippat.

 En liten köpenhamnsguide

Annars är det generella tipset att hålla ögonen öppna. Här gick vi spontant förbi en gård vi smet in i. Tips är även att hålla sinnet och självdistansen öppet och fritt när man står och tar bilder på varandra. Det händer att folk undrar vad i 17 man håller på med.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Hotelltips är definitivt det übercharmiga Central Hotel med bara ett enkelt rum. Men här får man vara ute i väldigt god tid och vara väldigt säker på att inget kommer i vägen. Det gjorde det för mig en gång som äntligen lyckats knipa ett rum. Men trots att jag avbokade 3 månader innan utsatt datum fick jag bara hälften av pengarna tillbaka. Sånt irriterar tyvärr mig för mycket. Eventuellt att jag varit mer förstående om jag avbokade 3 dagar innan, men 3 månader?

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Vi åt lunch på innergården av Beau Marché. Ett riktigt gammalt favvoställe. Tips att komma lite innan alla andra. Det blir fullt snabbt.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Och att besöka butiken såklart. Här kan du fylla hela din lägenhet och dricka vin samtidigt. Knappt att någon missat detta nuförtiden, men det finns ett skäl. Det är verkligen så pass bra.

En liten köpenhamnsguide

Har ju liksom hela tiden i bakhuvudet att jag vill bo här någon dag. Men det är så vansinnigt dyrt att det lönar sig tredubbelt att stilla sinnet med en tågbiljett då och då.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Lika drömigt är det inne på Custommade och här norpar man mest en dos inspiration och kanske ett plagg på rean. Men värt ett besök ändå eftersom det helt klart väcker en hel del idéer hur en kan kombinera sin garderob där hemma om inget annat. Tvärs över gatan ligger Isabel Marant.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Den här butiken, Lubarol, gick vi visserligen bara förbi (det är därför man älskar Köpenhamn). Sålde fina Kyoto armband som jag älskar och tjusig tandkräm bland annat. What’s not to love.

En liten köpenhamnsguide

Ett besök hos Stine Goya på Amaliegade 42 ingår typ alltid. Om inget annat för att man älskar butiker med starka och inspirerande koncept. Och kläder med färg och starka mönster.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Rör man sig i den digitala världen har man knappst missat Café Atelier September med den perfekta avokodomackan. Värd att uppleva IRL också. Samma krögare driver också Apollo Bar – har inte testat än men det verkar ju som han kan sina grejer.

En liten köpenhamnsguide

Och min favorit – Another Nué – som som jag sällan missar att besöka i Köpenhamn även om det innebär en liten omväg. Här trängs verkligen dyrgriparna; Saks Potts,  Carven men också märken som Nué Notes och min senaste favorit – Lovechild 1979 som är ett mer överkomligt unn. Men ändå unn FYI.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Köpte faktisk en kjol från Lovechild 1979 som jag väntat på ska komma ut i butik. Så jag skyndade mig att haffa den fast jag egentligen tycker den är finast med bara ben. Men den som väntar på något gott osv.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Butiken är superfin och här trängs verkligen så fina saker och det blir tydligt var de svenska butikerna hämtar sin inspiration ifrån.

En liten köpenhamnsguide En liten köpenhamnsguide

Avslutar, utan undantag, varje Köpenhamnsvistelse med att köpa hem blommor. Hur kan ett hav göra så stor skillnad mellan två länder. Men så är det. Här vältrar man i blommor på ett annat sätt. Har jag energi kvar går jag till Torvhallerne eftersom dom vanligtvis har superfint och roligt utbud på blommor. Men är stegen tunga så stannar jag till vid Kultorvet, köper mig några buntar och kutar raka vägen till tågstationen och tar tåget tillbaka från Nørreport Station.

 

När åker vi nästa gång?

En ootd, sömnrapport och att känna sig dålig

Godmorgon! Hela vår helg ställdes in när Algots öga svullnade och han sov som en kratta. Sen sov jag som en kratta och ja, här är vi nu. Men livet med barn tvingar ändå ut en i alla fall en gång om dagen, speciellt när man bor på 70kvm och har ett barn som har minst 150kvm spring i benen. Så ut vi gick igår.

Jag drog på mig mina favoritbyxor från Stine Goya som jag köpte förra året och som hade behövt ett strykjärn. Tycker så himla mycket om dom här byxorna btw främst för dom är sköna men allra mest för att dom är sköna i kombination med roliga. På med en tröja och så är man klar. Matchade med min mega-reafyndade myströja från Baum und Pferdgarten. Däremot var det svinkallt ute. När vi kom hem pratade vi om vilken bra dag det hade varit på andra sidan årstiden. En dag när man cyklar i parken, äter falafel på en bänk och köper med sig kaffe har en helt annan klang på sommarhalvåret.

Och så sov jag så himla dåligt i natt. Eller jag sov inte alls. Somnade halv fem, upp klockan halv åtta. Ägglossning. Har jag otur har jag så extremt svårt att sova vid ägglossning och precis innan mens. Och efter mitt helvetesår 2016 så blir kroppen snabbare urlakad these days. Så två nätter med typ obefintlig sömn gör att alla ologiska känslor får fritt spelrum. Jag borde fattat det igår när jag inte orkade publicera det här inlägget pga av ”jag är ful” eller när jag satt och provade mig fram med nästa inlägg och nästan började gråta för allt blev så vansinnigt kasst. Eftersom jag är kass. Eller när jag ryter åt Algot för att han kastar sig oväntat och lite burdust men handlöst kärleksfullt på mig. Då känner man sig inte som världens göttigaste person kan jag meddela.