En uppdatering

 
Godejesusmildegud så skönt det är att vara frammme. I Te Anau i Nya Zeeland vill säga. Vi har suttit på en buss i 11 timmar idag. När jag säger det högt i mitt hvuvud så fattar jag inte riktigt att vi faktiskt satt så länge på en buss. För skolrese-veteranen Anton var det väl småpotatis men jag som inte ens kan läsa ett sms på en buss utan att krälas trodde jag skulle dö. Men som tur var gjorde jag inte det. Så jag kommer fortfarande hem första maj! Med nya ret i bagaget dessutom. Anton säger att jag måste träffa typ rolf, peo eller gudmund snart för annars kommer han dö av allt ret som spirar ut ur örnen på mig. Tiller som undrar hur jag och Anton kommer överrens tjugofyra-sju: det går strålande!! Vi lär varandra galenskaper varje dag.
 
Vi kom till Nya Zeeland för ett par, tre dagar sedan. De första spenderade vi i Christchurch. Det var fascinerande och lite sorligt för staden var mer eller mindre en spökstad efter jordbävningarna för ett par år sedan. Det var sjukt hur mycket som fortfarande var avspärrat om inte helt borta, som om det aldrig funnits. De hade byggt en liten del av centrum..av containrar. Så alla affärerar och kaffér var i en container. Det får bli ett annat inlägg för bara av det vi såg, förstod vi att den staden antagligen aldrig kommer bli detsamma igen. 
 
Nu är vi som sagt i Te Anau. Vi skall påbörja en tre dagars vardring imorgon, kepler track skall vi gå! Ett tips för den i eller som skall till Nya Zeeland är att boka hyttar och turer i god tid! Milford track, som är den mest kända turen, var fullbokad hur länge som helst när vi kollade tre veckor innan. Lite trist men vi har hört från många att kepler track är näst bäst. Och vem gillar inte näst bäst? Vi bor på ett fint motel (ja, motel) med två spisplattor. Vi sprang till affären, köpte potatis, sa inte ett ljud till varandra på en halvtimme, åt potatismos, nej, vi mer badade i potatismos, drog en djup suck och sa ”det var gott”. Alltså, så gott det var!! Att få laga mat själv och få en så enkel sak som potatismos är lyx på resande fot. 
 
Just det! Vi har hunnit vara i Sydney ett par dagar också! Det måste ni ju får se (i ett annat inlägg).
Att stå framför operahuset var faktiskt mer surrealistiskt än vad jag trodde det skulle vara. Mest för att jag liksom hade bestämt i mitt huvud att jag nog aldrig skulle komma till att åka till Austarlien men sen så stod jag där ändå. Livet alltså, bra roligt är det!

 

Vi är i Australien. På riktigt!

 
Hej från Sydney! 
Vi kom igår och var så jävluskt trötta att dagen nästan inte räknas. Idag har har vi gått en två timmar lång, guidad arkitektur-tur. Den var jättebra och intressant. Arkitekten som höll i det fick till och med mig att spetsa öronen! Efteråt tog vi en tur till operahuset. Det var egentligen först då polletten föll ner, vi är verkligen i Australien! Dessutom kände jag igen mig från ett oprah-avsnitt och blev exalterad! ”Där har Oprah varit, Anton!!!”, skriker jag mitt i ett av Antons utlägg om utzon. Haaha. Ikväll åker vi tillbaka till operan för att faktiskt lyssna på opera! 

En bra vecka i Bali

Det har det verkligen varit! Eller…på ett sätt har den varit sjukt jobbig. Att lära sig surfa har inte bara varit tufft fysiskt men ibland även psykiskt. Det har varit en helt ny grej och som alla nya grejer så tar det ett tag innan man fattar vad det var som hände. Så känns denna veckan. Jag och vi har varit dundertrötta. Som om surfningen inte var nog tog både foten och förkylningen död på mig. Men c’est la vie. Vi tar med oss att surfning är kul och dessutom två roliga människor från stockholm. Negativt med att bo på ett camp är att det lätt bli trångt och litet, men det positiva är att, om man har tur, kan man träffa snälla liv som man kan spela Chicago med. Det kändes till och med lite vemodigt att veckan är slut och alla går på olika håll idag. Idag är sista dagen på Bali, ikväll tar vi flyget till Sydney! 
 

Här sitter vi och spelar Chicago vid poolen. 
 
Campet har två söta kattungar
 

Vi tog paus i spelet och badade när svetten runnit över
 

Vi åkte på utflykt. Vi åkte till kaffe/choklad-plantage, vi skulle dricka världens dyraste kaffe.
Det legendariska bajskaffet. Man dricker liksom dessan djurens bajs, mer eller mindre. 
 
När dem bajsat ut kaffet, behandlar man det i tur och ordning som vanliga kaffebönor. 
Det var gott. Vi köpte med oss lite hem, så vi kan bjuda på kaffe i maj! 

Det var fint men ap-varmt. 

Speciellt i monkeyforrest. Alltså dessa apor var helt sjuka. Dem stal antons vattenflaska sekunden vi gick innanför grinden. Anton, han kommer klara sig men värre är det nog för den lilla pojken vars nappflska dem stal. Oh gudarna var pojken skrek. Han tog till och med upp strid mot aporna. Hans mamma fick bära honom gråtandes därifrån medan apan glufsade i sig. Jisses, den pojken kommer säkert hata apaor för all framtid.

Där var fint när aporna sov. 

På eftermiddagens börjde det ös-, ös-, ös-regna så som det gör här på Bali ibland. 
Väderguden var nog sur på denhär skylten. 
Vi gick in hit, vilket var fint och kul att se men sen bestämde vi oss för att gå hem och bojkotta kvinnosynen.
 
Vi har druckit en herransmassa fruktjuicer. Så. himla. gott. 
Ätit hamburgare på ett mysigt surf-dude-place. Det är mycket sånthär. 
Efterrätt får man när man surfar varje dag.

Sen har vi hängt här 85% av tiden.