Möhippa i Köpenhamn, minnen och våren ni vet

Möhippa i Köpenhamn

En dag i våras var jag i Köpenhamn. Det är dags för Helles möhippa. Min lillebror gifte ju sig i somras och Helle skulle få bilderna från sin möhippa i present, så ville inte spoila med ett blogginlägg förstås. Men nu så!

Möhippa i Köpenhamn

Hela gänget möttes upp i sann möhippa-anda utanför huset, hälsade hej hej och ah just det dig har jag hört om trevlig att träffas, ah det var ni som var i huset tillsammans jaja då vet jag, hej hej ja det är du som är tillsammans med honom, kul hej! Och så fick man ett ansikte på personer man hört så mycket om, som liksom funnits i periferin av ens liv för dom finns i två personers, som är viktiga för mig, liv. Relationer och människor vars vägar som korsas, så komplext och spännande ändå.

Möhippa i Köpenhamn

Dukade upp en sån himla pangfrukost. Eller morgonmat som det heter över sundet.

Möhippa i Köpenhamn

Korkade upp festligheterna på direkten. Vilket alltid är lite kruxigt för mig. Jag hinner bli bakfull till lunch på såna här tillställningar. Blir så trött och sitter helt plötsligt i ett hörn och gäspar. Men inte denna dagen!

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Viggo var med inledningsvis. Denna ljuva unge. Kolla kinderna! Algots kusin för dom som missat det!

Möhippa i Köpenhamn

Han skulle hänga med Kalle resten av dagen medan vi höll på med vårt. Kalle som hittar möjligheter i allt. Som blev inspirerad och senare startade någon slags teambuilding-grej ett par månader senare, som man kan göra på möhippor och svensexor exempelvis. Varför fattar man aldrig helt vad ens familjemedlemmar sysslar med? Vad jag vet är i alla fall att Kalle har sånt jäkla pannben när han vill något. Entreprenör ut i fingrarna. Ser möjligheter och ”why not” i typ allt. Det var ju han som ifrågasatte varför jag inte bloggade på eget domän och satsade mer på bloggandet. Så hjälpte han mig att flytta bloggen, lärde mig massor av små knep och fixade och trixade. Så tacksam för det även om han sysslar med annat nu. Bloggen och jag hade nog inte varit där den är idag utan honom. Ibland behöver man en lite knuff, helt enkelt.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Helle! En inspirationskälla till all vardagsglädje i livet. Hon brukar också kontra mig när jag slår blicken ner i marken, axlarna hänger och fråga mig ”varför inte”. Har aldrig ett bra svar på det. Hon knuffas också. Så mitt tips till alla där ute: se till att ha några människor i ditt liv som vågar knuffa och buffa på dig.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Det var Aladdin-tema på dagen eftersom Helle tydligen älskade Aladdin. Det finaste på möhippor är egentligen att man få en inblick från en tid som var innan en själv. Fint och lite konstigt, eller hur?

Möhippa i Köpenhamn

Vi hade sån himla tur med vädret! Precis som på bröllopet. Sjukt med tänke på hur mycket det regnade i somras. Vi cyklade runt i Köpenhamn och jag kände sån himla frihetskänsla. Livsbejakande underbarhet att få svischa ner längs Köpenhamns gator med vinden i håret.

så. himla. underbart.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Mår nästan pyttelite dåligt när jag ser dessa bilder. Kolla ljuset liksom. Blundar man kan man nästan få för sig att sträcka ut handen och tro sig kunna ta på det.

Möhippa i Köpenhamn

Fina Helle!

Möhippa i Köpenhamn

I denna fantastiska Stine Goya jacka jag ångrar att jag aldrig köpte. Så sjukt fin.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Åh gud. Blommande magnolia och årets första riktigt varma dag.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Ett stop var i parken där Kelle skulle gifta sig. En liten yoga-paus eftersom Helle på senare år blivit yoga-frälst till allas suprise.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Sen satte vi oss på en båttur runt Köpehamn eftersom Helle och hennes kompisar tydligen kunde göra det flera dagar i veckan när dom gick i skolan. Köpte en kaffe, hoppade på en båt och satt och snicksnackade. Hur fint!? Att växa upp i Köpenhamn alltså. Inte så dåligt.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Kelle har så fina kompisar. Det var rörande att få ta del av den delen av deras liv, inte minst på själva bröllopet då deras kompisar höll så fina tal. Och kärleken som fanns i all rekvisita på möhippan. Som  i dessa diadem dom gjort för att passa Aladdin-temat. Smakfullt och fint! Jag hade ju också min möhippa i Köpenhamn, remember? Känns som ett annat liv.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Mm den där grönskan alltså. När den nästan är genomskinlig. Längtar.

Möhippa i Köpenhamn Möhippa i Köpenhamn

Och så hade dom gjort en så himla fin video där Kalle skulle svara på frågor utifrån vad han trodde Helle skulle svara. Som ett sätt att visa hur bra eller dåligt dom känner varandra. Visade sig att dom känner varenda helt koko-bra. Kolla så gullig btw!

Möhippa i Köpenhamn

Sen satt vi solen (!) tills vi skulle äta middag klockan åtta (lägg märke till ljuset-igen!).

Möhippa i Köpenhamn

Sen åt vi och jag sprang hem i ett brinnande Köpenhamn och kände mig som Carrie Bradshaw när jag sprang tvärs över gatan och hoppade över en vattenpöl. Och kroppen kändes full av liv.

Det var tider det.
Längtar till nästa gång.

8 comments

  1. Men åh! Vilket längt-sug jag fick i magen. VÅR! Men är ändå peppad på snö, om den kan behaga att visa sig. Hur som helst. Så fint inlägg och vad Köpenhamn är vackert! Drömmer lite om att bo där.

    1. Är också peppad på snö egentligen, men har HELT gett upp om det här i sönder. JA! Köpenhamn är alltid drömmen. SÅ UNDERBAR STAD!! Kom hit och häng!

    1. Puss helle, det var en så fin dag! Jag har fler bilder till dig som jag var osäkra på att ha i bloggen. You will get them. Puss

  2. det känns helt sjukt att det var så här för bara ett knappt halvår sedan! och tänk, om ett halvår är vi där igen. så bra grej att du bloggar det här nu! i december med 1,5 vecka tills ljuset börjar återvända. guld!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *