Mitt i ett trotsigt litet liv

Det verkar som
om
du är mitt i
trotsåldern nu
skriker nej
stup i kvarten
med den gällaste
rösten, som om
du vill att myran
ute vid
vägen också
ska höra att
du är här
det är som om
du helt plötsligt
kommit på
vänta nu ett tag
jag är
ju en människa
med vissa
rättigheter hörni ni
så du skriker
nej
även när det är
något du vill
ha, bara för att
visa vart
skåpet ska stå
jag erkänner
att
det gör mig
och din far
en aning galna
ibland, ryter till
när du inte
förtjänar det men
vi är inte vana
vid så mycket
obstinat oljud
eller kanske
Anton är, för det
har hänt
att jag blivit kallad
egensinnig ett
par gånger
i mitt liv, så
en del av mig
hoppas du behåller
lite av det
det kallas
nämligen att ha
karaktär
det är bra att
alltid vara lite
jobbig, för oftast
i dagens
samhälle betyder det
helt enkelt
att man står up
för sig själv
du vet, när man
inte ställer sig
i led – vågar
vara sig själv

fast med det
sagt så längtar
man ju lite tills
du taggar ner
igen, stunderna
när du kastar
dig runt min
hals och mumlar
min mama
är det bästa jag
någonsin varit
med om
du är verkligen
allt
skitjobbig och
helt underbar

du, min
lilla person

full med liv
och orubblig

personlighet

8 comments

  1. Tänker att din blogg är exakt den förberedelse en vill ha före en skaffar barn pga du visar det komplexa, svåra, vackra, njutbara och jobbiga i ett. Han verkar fantastisk, er Algot!

  2. Som Natasja säger, jag lagrar in detta i mitt teoretiska arkiv och hoppas jag kan plocka fram lite igenkänning när den dagen kommer.

    För bara nu, när han börjat så smått att bli sin egen och har en åsikt och vill dit pekfingret pekar hela tiden, så kan man ju bli liiite frustrerad kanske.

    1. Haha ja man kan ju kanske det. Algot har börjat stampa med foten också när han säger nej. Charmigt. Men också kul. Han blir skitsur när jag fnissar åt honom (alltså det ska man ju inte man svårt att låta bli ibland hihi). Kram snälla du!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *