Kan man kombinera hjärta med strategi?

Processed with VSCO with j4 preset

När jag började blogga
så höll jag det
för mig själv
en hemlighet
inte ens Anton visste
jag skämdes nog lite
blogg, vad var
det?
inget att hänga i
granen,
bara
slöseri med tid

men jag älskade
min hobby
kanske var det dumt
onödigt
att skämmas
antagligen
men en del av mig njöt
av att få ha
det för mig själv

jag kan sakna
det ibland
det naiva, råa
stundvis barnsliga
berättandet
skapandet
historian om mig
själv
men jag blev påkommen
och min bubbla
sprack
så jag började om
ny kula
och
allt det där
vi reste, gifte
oss, pluggade

och sen blev
jag med barn

tänkte att tajmingen
var perfekt
men något sånt
finns inte,
inser jag nu
jag var nyexaminerad
från min utbildning
utan att hunnit
jobba
på riktigt
inte hunnit bli någon
i dagens klimat
vilket gjorde mig
mer stressad
än någonsin förut
jag kände att jag
var tvungen att
kompensera
för att jag valde att
få barn
innan allt det
andra
helt plötsligt,
skulle allt vara
cv- användbart
för allt i världen,
så skulle inte jag
bli
anklagad för att ha
legat på latsidan
bara 
ha varit mamma de
senaste par åren
fy fan

det har inte
enbart varit av ondo
att uttala någon
slags ambition
med den här platsen
det är coolt
att våga tro
inte minst på sig
själv
det är jag glad
för

samtidigt,
har jag aldrig ifrågasatt
mig själv
lika mycket som nu
gillar folk det här?
är det här bra
nog?
räcker detta, har jag
en chans mot alla
andra?
tittat
– för mycket –
runtomkring
jämfört och
undrat
stundvis
skrivit i motvind

även om det sistnämnda
är något jag
faktiskt
är stolt över
att jag fortsatt trots
hjärtat i
halsgropen
osäkerheten som
ibland ger mig
ont i magen

har jag vågat
lagt tid på något
jag gillar
fotografera och
skriva
det är jag stolt
över

men ibland undrar
jag om jag förstört
något fint, min ventil
jag saknar att ha
fönstret på
glänt

jag tänker högt
nu, ventilerar
litar på att ni
kan hantera det
inte hålla det emot
mig
sen när allt känns
bättre
för trots allt
älskar jag det
här
kommer inte ens ihåg
hur man lever
utan

men jag undrar
kan man verkligen
kombinera hjärta
med strategi

utan att något
går
förlorat?

16 comments

  1. Min blogg är också hemlig! Berättade för min sambo typ i februari hahahaha. Skämdes också på något konstigt sätt. I princip ingen av mina kompisar vet heller! Men det är också skönt lite som du säger att ha det för mig själv, fast ändå inte för jag delar det ju med massa internetkompisar!

    1. Nä, lägg av! Haha, så roligt – jag vill genast göra min hemlig igen!!! Internatkompisar, sån fin hemlis att ha alltså. Typ det bästa jag hört hela veckan. Tack!!

  2. det tror jag. men jag tror att det är viktigt att vara vaksam. att inte gå ifrån sig själv. jag gjorde det, så jag började om. och jag tror på dig. för du har något i ditt avskalade sätt som gör att jag kommer närmare mig själv. det är få som har den förmågan. hoppas bara att det inte tar dig ifrån dig själv för då blir det inte värt det. men om strategin är att göra det till något du mår bra av så kommer det märkas även för oss andra.

    1. Tack wilda, jag blev glad för din kommentar! Jag har aldrig tänkt på det så innan, men jag hoppas du har rätt. Jag skall ‘bara’ ta reda på vad det är jag mår bra av, så följer kanske resten. Men läskigt, det är det ibland. Kram!

  3. Hej Christin! Svarar dig här med. Ja det var jag som hade bloggen Christine i Paris. Jag bytte portal i våras. Hur hittade du till den nya? (av ren nyfikenhet)

    Ska kika på din blogg jag med. Verkar trevlig! Men jag undrar en sak, texten blir väldigt smal i min browser. Kanske är det meningen? Är lite poesi-stuk på det, men ville bara se om det ska vara så eller om det blivit något tokigt 🙂

      1. Ok, kul med något annorlunda! 🙂

        För att kommentera på inlägget så kan jag säga att jag har haft precis samma tankar, särskilt senaste tiden. Jag antar att det är så som kreativ person. Det är svårt att blir ”helt nöjd” med det man gör. Jag är så himla självkritisk dessutom och får för mig att det mesta inte är bra eller speciellt nog. Tänk om man kunde lyssna lite mer på andra när det gäller sådana saker 😉

        Såg inlägget du länkade till på min blogg. Vad roligt, haha! Kul att vi hittade varandras bloggar igen på det här viset då!

        1. Jag tror det är viktigt att man ibland funderar över det, vad man satsar och var man riskerar. Är det värt det? Jag vill att den här platsen skall vara öppen för såväl mig själv som läsarna. Ett ställe där dörren alltid står öppen. Påminns om att internet och bloggvärlden fortfarande är relativt ny – och ständigt i förändring – vi lär fortfarande, jag lär mig fortfarande. Kram

  4. Sånt intressant inlägg. Man blir ju väldigt självmedveten av att blogga, tycker jag. Funderar och rannsakar sig själv rätt mycket. Jämför sig. Blir rädd att man inte duger. Och just det känns som att det motarbetar det där ärliga, förbehållslösa, som man gärna vill ha i sin blogg. Precis som du säger.
    Jag tycker att det känns så konstigt när mina ”riktiga” vänner och släktingar säger att de läser min blogg. Det känns liksom lättare att dela bloggen med internetkompisarna, som Mikaela skrev.

    1. Ja men precis, man blir väldigt självmedveten eftersom man dissekerar sig själv och sitt liv på ett sätt här. För mig har det varit ett sätta att hålla reda i mitt eget liv, när jag skriver så strukturerar jag upp tankar och händelser. Det är fint att ha ett ställe att kunna lägga sånt.

      Haha, jag tycker också fortfarande det är lite konstigt. Ryggar alltid tillbaka när någon kommenterar min blogg i det riktiga livet. Har fått öva upp att inte skämmas utan brukar nu mest svara ”va kul” och försöker hålla huvudet högt. Håller med om att det känns lättare ibland med internatkompisar. För de vet ju exat vad man menar, man behöver varken förklara och ursäkta. Det är väldigt skönt. Är glad för er.

      Kram!

  5. Du är för sjutton helt, helt magisk med ord. Alltså. Kan inte hantera hur detta går rakt in i hjärtat.

    Och jag älskar det! Så himla mycket. Glöm aldrig att du är bra, lova mig det.
    <3

    1. Tack snälla du. Jag blir på riktigt jätteglad för din kommentar. Vissa kommentarer sparar man på ett extra ställe, detta är en av dom. Det är väldigt fint att få höra, inte minst när man tvivlar, att man är ok. kram!!

  6. jag funderar också på det här. min blogg är lite semi-hemlig, dvs. inget jag pratar om med vemsom, men min familj och mina närmsta vänner känner till den. och just nu är jag i ett läge där jag inte riktigt vet om, hur (?), mycket jag ska satsa på den, pga. just det där du beskriver. jag vill inte använda den som en hård kall strategi för den bär så mycket av mitt innersta hjärta. jag kommer aldrig hålla det här inlägget emot dig. tvärtom! det behövs 🙂

    1. Tänk sig efter all denna tid att jag inte var ensam att vara lite hemlighetsfull. Det är verkligen svårt att veta hur och om man skall applicera någon form av ambition med en plats som bär så mycket av innersta, som du så fint beskrev. Jag antar att man testar sig fram och när det inte går, då backar man, testar något annat. Och går det, har man vunnit på lotto. Megakram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *