I skogen spelar bara trattisarna roll

Innan jag träffade
Anton skulle
jag inte känna
igen en trattis
om den så
bet mig
i näsan
nu, snart tio
år senare
är det något
jag längtar
efter mest
när dom varma
sommarvindarna
mojnar

dom första
par åren hittade
vi ingenting
och jag tänkte,
var är det
här för skit
dom försöker
sälja in?
jag, en trogen
kund till
havet hela mitt
liv var minst
sagt skeptisk
men sen började
det regna
skitmycket varje
augusti och
dom lyckades
bevisa mig
fel

minns första
gången, ruset
när man knappt
kan sätta ner
foten utan
att trampa
på en stackars
lite svampis
känner mig alltid
som Von Anka
när jag faller
ner på knä
usch ja, dom
här bruna grejerna
väcker verkligen
en ocharmig,
girig sida hos
mig själv
vill bara ha
mer och
mer helt
ohämmat och
skäms knappt
det minsta
när jag hurrar
lite för mig
själv, kniper dom
största innan
jag kanske
skriker
titta här
till dom andra

i år kunde vi
verkligen skörda
av det tålamodet
sått, eller nått
sommaren må
ha regnat
bort och gräsmattan
liknar mer
en gyttjepöl än
någonting
annat
men skogen
den frodas
skjuter upp som
små gula
raketer ur
marken
tror vi plockade
typ 24 liter
kan det verkligen
stämma?
en jäkla massa
var det i
allt fall
tänk så mycket
det hade kostat
på ica?! Kanske
är man mer som
en smålänning
än von anka
eller en härlig
kombination
av dom två?

jaja, i skogen
spelar det
ändå ingen
roll och

kanske är
det den känslan
jag längtar
efter

varje
år

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *