Hundra procent där

 
Malmö bokstavligen kokar idag. En försöker ta djupa andetag men de kvävs på mitten och svättpärlorna trängs på överläppen. Härligt om det inte vore för att jag redan är överhettad. Hjärnan har gått på högvarv sedan i lördag och jag försöker smälta allt, men istället smälter förståndet. Jag megalängtar efter bilderna som vår fotograf Emliy tog, för just nu känns allting halvt surrealistiskt. Jag vill ha bevis! Den känslan förstärks ju inte minst av att Anton gick till jobbet i vanlig tur och ordning i måndags och jag återgick till min uppsats, nästan som om ingenting hänt. Innan bröllopet hade jag samma mardröm flera gånger, där jag missade hela kalaset. Jag var inte där och när jag dök upp var festen över och mitt hjärta sjönk som en sten till botten. Men verkligenheten är att även om vårt bröllop stundvis känns som en dröm, tröstas jag av vetskapen och säkerheten att varenda liten cell av mig var där precis varenda liten minut. 

2 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *