Hej från Stockholm och vikten av miljöombyte

Hej från Stockholm! Gick upp i ottan och var här innan lunch. Så härligt med miljöombyte ändå. Livet hemma går i rasande fart och är kul men jag vet inte. Jag kräver miljöombyte. Jag vet att det är dags när varken dyra magasin, pinterest eller Instagram funkar för inspon. När det känns som man bara vispar runt sig själv i en väldigt liten skål. Då är det dags att se något annat. Så det var i precis rätt tid Stockholm var inplanerat. Är här med min lilla familj eftersom Anton gav mig en fotokurs på fotografiska i 30 års present. Så när dom går på skansen ska jag investera i mig själv. Rätt så najs ändå.

Men har dock varit så vansinnigt trött hela dagen. Känner av en liten förkylning som nog lurar omkring i kroppen. Så vi fredagsmyser inne – fast i Stockholm. Det är extremt mysigt. Äter chips och kollar på bilakuten. Scannar av internet efter en vinterjacka. Dricker lite läsk. Köper skaldjur från Urban Deli. Och känner hur inspirationen kommer tillbaka till kroppen. Skriver med några kompisar och orkar tänka på den där idén som lurar i bakhuvudet. Känner att det måste bli av. Och bevisar för mig själv igen. Att det här, miljöombyte, är precis vad jag behöver för att fungera som jag ska. Trots ständiga kommentarer om ”ska ni iväg nu igen”. Ja. För vet ni.

Jag ska aldrig sluta vara påväg.

 

 

8 comments

  1. ”vispar runt sig själv i en väldigt liten skål”!!!!! hur hittar du ens ordkombinationerna? exakt den känslan alltså. hoppas ni har det så bra i huvudstaden och att kursen är givande. <3

  2. Alltså du är så cool! Vad häftigt med fotokurs, hoppas du får med dig nåt nytt knep! Samtidigt känner jag lite att du lätt skulle kunna fylla hela Fotografiska själv redan som det är.
    Ha en jättefin söndag Christin!

  3. Så tänkvärt med olika perspektiv. Jag ska också till Stockholm i helgen, men jag längtar redan hem. Tycker inte om att resa, framförallt inte ensam som denna gång. Vill vara hemma, i min trygga comfort zone på helger och semestrar, inte komma hem till en ny vecka helt slut av att vara på helspänn över allt nytt. Visst kan jag se det roliga också, och det är ju härligt att träffa vänner och uppleva nya saker också såklart. Men till en viss gräns. Och den gränsen kommer betydligt snabbare nu efter jag fått barn. Jag har inte återhämtningsmarginalerna längre. Kanske kommer reslusten tillbaka när barnen är större. Får hoppas det…

    1. Hej och tusen tack för din kommentar. Det är verkligen det bästa här inne. När ni också delar med er. Det får mig att känna mig mindre ensam här i världen också. Så tack. Och jag kan ändå känna igen mig en del i det du skriver. Att den sidan väcktes i mig också sen Algot kom. Det är inte helt utan konsekvenser vi reser idag och jag får väl erkänna att det handlar mer om mig än något annat. Och det där med återhämtningsmarginaler. Så sant och väldigt viktigt att komma ihåg. Reserverna är inte lika djupa. Så jag förstår vad du menar även om jag fortfarande har en lite djävul på ena axel, så att säga. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *