Gannis Maple Silk Pants, en födelsedag och lite Malmö kuriosa

Gannis Maple Silk Pants

Hej från min födelsedag förra onsdagen. Då jag blev 30 ju. Jag hade en tämligen lugn dag eftersom det ju var mitt i veckan. Men lucky me att både jag och Anton jobbar hemifrån just nu så vi kunde äta lunch ihop!

Gannis Maple Silk Pants

Jag hade på mig mina nya Gannis Maple Silk Pants från Ganni. Jag hade köpt dom specifikt till min födelsedag. Jag har alltid haft väldigt stora behov av att visualisera mig saker och händelser i förväg. Skapar och bygger upp bilder i huvudet och föreställer mig. Säkert något slags kontrollbehovs-aktigt grej och försvarsmekanism. Men det skiter jag i för den tar mig framåt många gånger. Däremot har jag fått jobba på att ACCEPTERA när det inte blir som i mitt huvud.

Gannis Maple Silk Pants

Vi drack kaffe på Noir, stans bästa kaffe. Som ligger i en byggnad som en av Antons mest omtalade och mytomspunna lärare på arkitektskolan varit med och ritat på. Vi fascinerade över de gamla stuprännorna och hur fint dom inkorporerats i byggnaden. Idag totalt överkörda av nya, burdusa i plast men ändå. Och när vi sitter där i en varm sensommarsol, med en kaffe och en mandelkaka får jag en så oerhörd stark känsla av att vara i Italien. Det pulserar i hela kroppen, det känns som jag är på semester. Känner mig lycklig.
”Det hade Bernt blivit glad av, han älskar Italien”, säger Anton. Fint när någons vision förverkligas och känns så tydligt i någon annan med hjälp av andra.

Gannis Maple Silk Pants

I alla fall. Ändå sen jag blev gravid med Algot har jag obstinat skrikigt ”jag vill vara en cooooool mamma”. Ibland sitter det i vad man gör såklart (kände mig ganska cool när jag åkte till Mallorca själv med Algot exempelvis) men ibland hjälper vad man har på sig till. Det där med kläderna blev en viktig strategi för mig när min pappa dog och jag kastades in i en värld där jag typ behandlades som hundmat. Ung (22!), blond och… tjej. Herregud. Jag slängdes runt som en vante. Så fattade snabbt att det hjälpte att gå in en roll för att orka och våga stå på sig.

Gannis Maple Silk Pants

Idag spelar jag ingen teater men däremot vågar jag tack vare det vara mig själv mycket mer. Stå ut och ha kul och leva ut. Så det gör jag nu i mina coola byxor när jag hämtar min son på föris.

Gannis Maple Silk Pants

Från gamla väster ner påväg ner till saluhallen. Fint ändå och väldigt härligt söderläge. Synd att man inte har vägarna förbi här lite mer naturligt ibland. Hade varit härligt att sitta här ibland med solen i nyllet.

Gannis Maple Silk Pants

Här går Anton och kollar på en dörr han ritat till Svenska Kyrkan, takpannorna han vill ha och svär lite kring den där svarta moderna grejen som vi aldrig kan gå förbi utan att han ska börja spottsvära som en gammal gubbe. Love him dock for that.

Gannis Maple Silk Pants

Vidare till saluhallen som jag verkligen gillar. Men måste den ligga så långt bort? Ja. I Malmö är en cykeltur på 10 minuter långt bort. Men herregud som det här området växer och knakar. Minns när jag läste genusvetenskap där omkring i 20….11? 10? och gick en stadsvandring med en man som en gång varit hemlös och missbrukare och tegelhuset bara var ett skal. Han berättade historier om hur dom bott där inne i det övergivna huset och hur en av hans vänner gick bort där. Tänker alltid, alltid, alltid på det när jag är där. Hur många historier, minnen och liv som kan finnas på en plats. Hur nytt och coolt man än bygger.

Gannis Maple Silk Pants

Det var väldigt fina färger den dagen. Tänk vad man missar om man aldrig tittar upp.

Gannis Maple Silk Pants

Åt hamburgare här, god! Och Anton falafel! God men också Malmös dyraste antagligen. Men sen igen så friterar dom bullarna i olivolja. Och så är saluhallen ganska satsig ändå. Det är ju mer som en trendig food court än en saluhall. Den här panelen har Antons kompisar och arkitektkontoret som dom delar lokal med ritat, exempelvis.

Gannis Maple Silk Pants

Och så köpt vi med oss praliner från Chocolatte där saltkolan fortfarande tar priset. Så himla gott. Tänk att för tio år sen, innan Malmö, Anton, Barn och egenproducerade, prisvinnande praliner så jobbade jag på Chocolatte. Fast i Helsingborg. Det var tider det. På kvällen åt vi sushi och gick på bio. Såg krigsfilmen ”Dunkrik” som var bra! Men där killen som gjort ljudet är någon slags ljudexpert och hade mixat ihop ett helt befängt ljud genom hela filmen. Som vi sen läste oss till är ett ljud man använder för att tortera människor.

En bra men något skärrad födelsedag! 🎈

2 comments

  1. Så himla tjusiga bralls! Älskar färg och mönster men är liiite för feg för att bära det som byxor – så kudos till dig! Men framförallt, stort grattis till 30 år i livet!

    1. Såklart ska man bära det man är bekväm i. Men kan verkligen rekommendera ett på mönstrade någongång. Speciellt när vattnet är för kallt för att bada i, då måste man ha något annat kul 🙂 Tack söta du! 30! inte illa ändå! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *