England och andra flyktiga tankar om livet

Nu är vi
påväg igen
fyra flyg på
en vecka
maffigt även
för den snabbaste
globetrottern
till och med
förskolepedagogerna
ropar; var ska ni nu då?
antagligen
kommer folk
ropa så efter mig
hela livet visserligen
vissa saker
ändras aldrig
kanske gör Algot
revolt och
cementerar sig
själv till
marken, eller så
säger han att
han blev en
vild själ
tack vare hans
mamma, hoppas det
vi få se

men jag får
erkänna att
det blev en aning
intensivt, även för
moi den här
veckan
lätt hänt när
det är juli
och november
känns
som en evighet
bort
man minns mörket
och tänker
att ett fullsmockat
schema skulle
nog kunna pigga
upp, göra susen
bara det
att man glömmer
att dagarna
är korta och
knubbiga
inte längre
oändligt lång
vackert skira
mer som
ett grytlock som
kväver det
sista darrande
minnet av
sommarsolen
energin som
lämnar kroppen
man orkar
helt enkelt
mindre, av
förklarliga själ
som man gärna
ignorerar
så här är
vi nu
med sommarens
optimism
klingandes runt
halsen
en panodil och
extra stark
kaffe för
att stå ut
note to next year
det blir höst
igen, sommaren
är inte
förevigt

hur som

vi är påväg
till min familj i
England
så nu tänker
jag
skylla ifrån mig
inte mitt fel
att min familj
är ett flyg bort
och inte en buss
eller oh, tänk
en promenad
det är min
föreviga fantasi

men

jag tänkte på
en sak
efter en kommentar
här
åh vad jag
älskar när ni
delar med
er det är verkligen
en av de största
tjusningarna
med Midis
utbytet, oh
what a beautiful
thing, thank you
så oändligt
very much
sluta aldrig <3

jo,
det här med
att resa
en gång i tiden
reste jag hejvilt
utan eftertanke
alltid med
en extra resa
i bagaget
upp och iväg
som värsta
superman
och även om
jag fortfarande
älskar det
att resa
som om för alltid
i mitt DNA
det är den jag är
min stora hobby
så är det inte
längre prick
detsamma

sen Algot

let it be clear
att resandet handlar
mest om mitt
eget självuppfyllande
även om jag
ibland säger
något högtravande
om att jag vill
visa Algot
världen
att resa handlar
absolut inte
om att vila upp
sig, nej nej
oftast kommer man
hem tröttare
än när man
åkte
dessutom har jag
drabbats av
akut flygräddhet
får så sjukt mycket
ångest, börjar
gråta så fort
planet skakar
och tänker aldrig
mer
för jag
är bokstavligt
talat livrädd
för att förlora
allt
men jag gör det
ändå

för

det handlar
om något annat
miljöombyte
att se något
annat
vara annat, dofta
annat, smaka annat
göra annat, höra annat
smaka annat
vara någon
annan
och för mig, funkar
inget annat än just
annat

jag går på massage,
träffar kompisar
köper nya kläder
läser en bok, lyssnar
på musik podd
vlogg
pilates serier
god mat och
ibland sjabbig
akupunktur, terapi
jobbar, drömmer
och njuter av
vardagslivet
för det är trots
allt livet
men sen är det
som att jag
börjar bli
brun i kanterna
hur jag än
gör, hur mycket
jag än älskar
mitt liv
som ett löv
som snart ska
ramla eller en
gammal grönsak
längst in i
kylen
kallbrand som
sakta men säkert
sprider sig  i hela
kroppen

jag känner det så
himla starkt
i varje ådra, ut
i fingrarna jag vill
leva fullt ut
jag vill inte ruttna
eller dö
varken  i vardagen
eller på ett
flygplan söderut

och just nu,
i det här
ögonblicket
mitt livet
går mycket ut på
att balansera

mellan de
två

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *