En annan tid från en annan plats

Glad första advent! Vi är så trötta att klockorna stannar här hemma. Vi hjälpte ett par vänner att flytta i morse. Att flytta är ju en pärs i sig men att flytta och vara flytthjälp som gravid är verkligen ingen picknick. Jag gick raka vägen hem och sov två timmar efteråt. Denna veckan i sig har varit en pärs. Vissa veckor alltså. I onsdags vaknade jag tung som ett block med betog och tänkte i mitt i stilla sinne ”är det verkligen bara onsdag?”. Det kändes som att veckan aldrig ville ta slut. Jag längtar efter julledigheten med hela kroppen. Och på tal om ledighet så minns jag när vi promerade över till Brooklyn en solig måndag för typ en månad sen. 
 
Gud så längesen det känns, men det var en strålande dag. Alex schulman skrev förresten en festlig krönika häromdagen. Fy sjutton vad jag kunde identifiera mig. 
 
Det var Antons första gång på bron och han blev positivt överraskad, ”jag trodde inte den skulle vara så fin”. 
 
påväg. 
 
hej hej 
 
New York och Anton
 
Väl över på andra sidan fortsatte vi vår promenad längs med vattnet och vidare in i Brooklyn. 
 
Även om solen sken, så kunde det stundom bli ganska kallt så Anton passade på att värma sig. Samtidigt som han funderade på varför karusellen var inglasad och inte minst varför inglasningen var ritad av Jean Nouvel. 
 
Brooklyn var höst och Halloweenfin 
 
Och nästan lite somrig. 
 

2 comments

  1. Men alltså, håller med dig om att vissa veckor liksom aaaaldrig tar slut. Jag längtar ihjäl mig efter lite ledigt och att "göra ingenting". Sen längtar jag till New York och solen efter att ha sett dina bilder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *