Det är läskigt att ha barn

Är man inte
orolig, orolig
att något
skall hända när
man är gravid?
frågar någon
jo, man håller
andan
minns hur jag
långsamt smekte
magen
när någon beskrev
sin som
en karusell
medan Algot,
mest gav en
high five
då och då
brukade dricka
ett glas vatten
varje morgon
för att väcka
honom
för fem minuters
ro
känslan av att
ha satsat
allt
oj oj, vilken
kraft det
tar

men framför
allt –
den slutar inte
oron
rädslan som
sitter som en
klump i halsen
den brännande
känslan
bakom ögonen
när man synar
sitt barn i
varje söm
är han okej?
är han närvarande?
pratar han?
kommer han bli
älskad? lycklig?
hitta sin passion?
ha vänner,
framgång
ser han
ordentligt? Kan han
gå?

två gånger har
jag stått
hulkandes på
akuten
ena gången med
en remiss i handen
andra gången
med en
nästintill okontaktbar
Algot i
famnen
då, innan han
piggnade till från
vätskebristen
och läkarna kom
in i rummet
så hann jag tänka,
dör han så
dör jag

man oroar
sig för sitt
barn, på ett helt
nytt sätt än
någonsin innan
man tittar sig
omkring
fast man
inte ska
varför? för barn
har ingen
manual
jag har aldrig
gjort det här
förut
så när Algots
(snälla rara
och omtänksamma)
förskola frågar
om vi funderat på
om han hör
dåligt så
rusar hjärtat
ingen fara på
taket egentligen
ett hörtest och
så vet vi
även om det
är en skitsak
så tar
hjärtat över
förnuftet puts
väck
där i stunden
och
jag kommer
på mig
själv att titta
på honom
iakttar
en lång stund
från köket
när han leker
med sina bilar

tänker,
att aldrig har
jag velat något
så mycket

som att han
skall ha det
bra

10 comments

  1. Vet du, tror att en av dina bästa egenskaper som mamma är att du faktiskt är ärlig med vad du känner. Kan inte tänka mig något sundare (obs medveten om att jag inte är förälder). Men tycker att det är så himla.. klokt att säga som det är. <3 han har tur som har dig!

    1. Jag vet knappt vad jag skall svara, för den här kommentaren var så jäkla fin. Kände mig blyg, stolt och glad när jag läste den. Ibland tänker jag att jag tänker för mycket, men det har aldrig funkat för mig att inte…vädra saker. De tar över hela mig då, rädslorna, ångesten osv. Så att vara ärlig är det enda sättet jag vet hur jag skall leva mitt liv. Och jag hoppas att en dag, att det skall löna sig (men hamnar också rätt mkt i skiten när man inte kan vara tyst ibland). Men blev så, innerligt glad för din kommentar. Kram <3

  2. Åh, börjar gråta nu. På riktigt. Tycker det här är så jävla jobbigt alltså. Att det kan kännas och vara på ett sätt för mitt barn som jag inte uppfattar 🙁 Så jäkla tungt att behöva inse att jag kanske utsatt honom för något som gjorde ont eller kändes otryggt utan att jag fattade det.

    1. Sandra! För det första – KRAM! Blev så glad för din kommentar även om den handlar om hjärtevärk. Att ha barn, ja, vad skall man säga. Så jävla stort och så sjukt läskigt. Insatsen är så himla hög och det finns verkliga inga garantier. Det må låta smörigt, men jag är tacksam för varje dag som alla får må bra. Visst vi har våra huvudvärkar och bekymmer som alla andra, men ändå. Tacksam. För precis som du skriver så är det så jäkla jobbigt att man aldrig vet, att man måste lita på den kommunikation och de tecken som Algot eller Elton kan och har. Därför synar jag inte bara Algot i sömmarna, utan också mig själv. Hela tiden rädd för att missa något. Men vad jag är säker på – vi gör så gott vi bara kan. Stor KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *