Den där jävla byrån: före, under och efter

Minns ni den jäkla byrån jag nämnde härom inlägget? Taadaa – jag gav inte upp!! Och sommarhuset fylls sakta men säkert av oss.

Jag hittade den på en loppis förra sommaren för 50 kr! Älskar modellen!

Däremot blev det den dyraste billigaste loppisbyrån ever eftersom jag var otålig och köpte lättillgänglig färg på Clas Ohlson. Men den var sjukt svårarbetad och dålig, tyckte jag. Så allt gick åt skogen och jag var tvungen att göra om allt. Har alltså målat och slipat  två gånger och totalt 6 lager färg. Herregud. Timpriset på den här byrån alltså.

Såhär såg det ut innan! Vill också lägga till att det är omöjligt att fotografera efter linjer I huset eftersom det inte finns en enda rät. När Algot lärde sig gå ramlade han så fort vi kom hit eftersom huset lutar så mycket hit och dit. Så. Slut på ursäkt.

Älskade modellen så mycket att jag vägrade ge upp. Gick in till en redig färgbutik och frågade efter den tjockaste färgen i mannaminne. Fick jättefin hjälp och bra tips, älskar verkligen bra service. Hurra för kunniga människor snarare än kalla kataloger och lager-saldon. Så glad för slutresultatet även om knoppen ska bytas ut och färgen inte blev lika signalröd som jag velat. Men fint ändå. Precis så här vill jag ha det. Chunky men färgglatt, bonnigt men modernt, gammalt men nytt.
Mitt i prick.

Långfredagen, trädgårdsarbete, en jävla byrå och annat

I torsdags satte jag och Algot oss på tåget och åkte till Anton som redan var i huset. På fredagen vaknade vi upp till det här. Okej, man får gå en liten bit ner hit. Men ändå. Fint.

Vi spenderade dagen med att åka till en plantskola och hänga i trädgården. Det är helt sjukt så mycket energi man har här. Vi är som maskiner. Gräver, planterar, vattnar, klipper grenar, sågar, målar och glömmer bort att äta. Väldigt anmärkningsvärt för mig och Anton.

Algot hjälper till ibland. Tar sin lilla spade sätter ner den i marken, spänner sig och vrålar ”aaarrrgggghhhhh”. Kanske för att hostan jag grävde upp var skitjobbig och jag gormade och svors så grannarna hörde mig. Och Algot tydligen. Oups. Men mest så vill han gunga.

Jag tjuvstartade i krukor för några veckor sen och det blommar ljuvligt just nu. Och! Att rådjuren än så länge lämnar tulpanerna ifred. Hoppas jag inte jinxar det nu.

Detta är det Algot älskar allra mest. Bada, duscha, vattna, gegga, pölar, vattenkannan – u name it. Så länge det finns vatten.

Tänk ändå att han sprang runt i blöja och gummistövlar dagen innan det snöade en hel dag.

Jag målade min byrå som jag så gärna ville skulle bli fin. Men som blev så jävla ful. Färgen var svårarbetad, konstig och rann asmycket. Och jag, hade antagligen inte gjort tillräckligt bra förarbete pga otålig. Fan också. Orkar knappt titta på den. Få se om jag kan rädda den på något sätt. Usch. Grämer mig.

Det börjar blomma här och där men det bästa av allt är att hela tomten är full med vitsippor.

Som om i en dröm.

Den här bilden råkade jag ta när Algot tröttnade på mitt fotograferande och ville upp. Tyckte den var fin på något sätt, för det slog mig att han inte alltid kommer stå där. Hur fint det är att han står där nu. Och hur jag alltid vill komma ihåg det här perspektivet.

Ibland pausade vi allt görande.
För att pussa och leka med Algot. Det måste man.
Annars blir han galen. Anton alltså, hoho.

Fint!

Till sist sist var det dags att gå in. Algot fick lite kläder på och lekte med bilar medan vi (Anton) lagade mat. Funderar förresten på att kanske tapetsera om skafferi-rummet. Till en stormönstrad tapet. Men är lite orolig att det blir…rörigt med den öppna hyllan. Eller så kanske det blir lite så där härligt kreativt och lustfyllt  rörigt? Allt låter bättre om man lägger till kreativt innan. Vad tror ni?

Tog en promenad efter maten. Ner genom äppelodlingarna och vitsippor i kvällssol.

Avslutade dagen där vi började den. Längtar så in i bomben tills vi kan ta ett kvällsdopp dessutom.

Men sen blev det lördag och vinter igen.
Typiskt.

Sida vid sida

Jag skriker lite
när bilen
stannar, glädjetjut
vitsippor
överallt
solen breder ut
sig
kronbladen
öppnar sig,
gör sig redo
jag plockar
en bukett
drar in våren
djupt ner i
lungorna
tankar, fyller upp
hjärtat dunkar
ah, livstecken
vår

ett par
timmar går

Stockholm

grillröken sprider
sig över
gräsmattan
stryker längs med
Algot och
Anton som sitter
på huk
radion står
på, tre – fyra
kanske fler
vem vet
som inte får
en till
sommar

solen värmer
mitt ansikte
jag hör bara
nyvakna
fåglar
konstrasten känns
absurd
jag sväljer och
halsen
känns trång
Algot tjuter
av förtjusning
har precis lärt
sig sparka
på en boll
Anton
applåderar

livet har aldrig
varit så
fint
som det är
nu, jag skrattar
ropar
bravo, Algot
känner mig skyldig
och lättad
vi mår bra

jag lägger ifrån
mig telefonen
kollar ibland, stockholm
som fylls av
hjärtan, poliser som
får blommor
personer som får
åka hem
någon som blivit
opererad i
benet
tacksam över att folk
hjälpte henne
när hon var säker
på att ingen
skulle se
henne

jag lägger inte
ut någon bild
skriver inget
går bara ut,
målar våra
utemöbler, fantiserar
hur bordet
fylls av kaffefläckar,
disk, trädgårdsblommor
som
Algot plockat
när det blivit
sommar
penslen går fram
och tillbaka
men
blicken försvinner
tankarna rör
sig, tänk dom som
inte får
komma hem
tillbaka igen

hur förklarar
man det?

vilken konstig helg
det varit

med livets
ytterligheter

sida vid sida