Vinterhuset och renoveringsdrömmar

sommarhusiskåne

Äh, vi river av fler sommarhusbilder fast alla experter säger man ska variera sitt innehåll. Tråkigt att göra som man blir tillsagd, inte sant? Dessutom är det snart vår och då kommer man inte vilja titta på dessa bilder förrän nästa år. När allt börjar om. I alla fall. Lördagens vinterlandskap var något av det finaste jag sett i Skåne på år! Inte ett fotsteg så lång ögat kunde nå. Bara ett helt orört snötäcke med ett hus i mitten. Sol på det. Underbart.

sommarhusiskåne

Däremot är det total översvämning på tomten. Ända sen sommaren egentligen eftersom det aldrig slutade regna. Kommer nog bli en blöt vår också. Vi måste gräva ut vår bäck som rinner längs med tomten eftersom gräset mellan hallonlandet och ladan nu är… en bäck. När vi flyttade in sprang drömmarna iväg. Vi skulle bygga och renovera det ena och det andra och jag var övertygad att inom loppet av tre år skulle allt vara klart. Jag skrattar åt mig själv idag. Vi har visserligen stora ambitioner med ladan med inom tidsram på 20 år nu. Så länge dukar vi upp på trasmattor och hoppas svalorna inte bajsar rakt ner i maten. Finns en viss charm i det också faktiskt.

sommarhusiskåne sommarhusiskåne sommarhusiskåne

Jag var verkligen så jäkla glad när vi kom fram. Folk tycker jag tjatar om vädret. Det gör jag. Men kan inte för allt i världen förstå hur någon INTE kan göra det. Påverkar ju en så himla mycket. Eller så är grejen att det påverkar mig så himla mycket.

sommarhusiskåne sommarhusiskåne sommarhusiskånesommarhusiskåne

Lite tråkigt att Algot blev sjuk mitt i det hela och ville mest ”gå in” men jag antar att det är bra att få en dos av verkligheten också mitt i idyllen.

sommarhusiskåne

På med jackan och lite 70-tals romantik. Ett fynd från vinterean. Eller var det vårrean? Svårt att hänga med nuförtiden när alla märken släpper otaliga kollektioner genom hela året. Kanske skulle släppa en ”nu-har-det-varit-grått-i-månader-kollektion”.

sommarhusiskåne

Här är våra två stora projekt!

sommarhusiskåne

En dag hoppas jag att här står ett glashus. Vilket det faktiskt gjort en gång i tiden. Men familjen som ägde det först slog in hela alltet i trä för att kunna bo där. Nu luktar det mest mögel och fungerar som förråd. Men en dag hoppas jag på att vi äter kvällsmat där.

sommarhusiskåne

Visst hade det varit fint? Under det stora trädet och bäcken som rinner precis bredvid. Dessutom försvinner sista kvällssolen precis där vid hörnet av huset.

sommarhusiskåne sommarhusiskåne

Sen åkte vi lite pulka och byggde en snögubbe. Det är ju grejen med barn. Livet blir stundvis väldigt lekfullt.

Inne i sommarhuset

Tacka vet jag Instagram ibland. För enligt SMHI var det lika grått vid sommarhuset som i Malmö i lördags. Men så såg jag storys som var fyllda av solsken vid kusten. 1 – 0 till Instagram för huset fullkomligt badade i sol. .

Kanske att sparka in en öppen dörr men sommarhuset är ju verkligen som allra bäst när solen lyser. Jag drömmer ju om ett växthus på tomten för att kunna få den här härliga ute med inne känslan som diverse arkitekter (Anton) tjatar om stup i kvarten. För utan solen dagar – veckor – i rad så kan huset kännas väldigt litet och hela vår 8000kvm stora tomt ekar tomt utanför.

Fördelar med ett hus som inte är isolerat för fem röda ören är att man behöver inte oroa ihjäl sig över fukt. Doftar som en frisk vind. Nackdelen. Det blir jävligt kallt. Så det gäller att pälsa på sig. I färg förstås. Istället för att omfamna romantiska drömmar i hemmastickade tröjor tar jag en liten bit av stan med mig till landet. Vad är det man säger? Man kan ta flickan ur city men inte city ur flickan. Eller något.

Jag har inte varit i huset sen nyår men vissa festrester blommade fortfarande tappert. Ytterligare en fördel med ett kylskåpskallt hus.

Fem minuter in och bombnedslaget Algot hade exploderat. Leksaker överallt. La ut den här bilden på Instagram och kommentarerna kring hur lång Algot haglade in. Typ. Men ja. Han har blivit väldigt lång. Fick akutköpa lite nya kläder till honom förra veckan när allt slutade vid knäna och det var minus fem grader ute. Inbillar jag mig eller växer dom där små i skov?

Vi köpte ju huset när Algot var knappt året. Han tog till och med sina första steg här. Ramlade stup i kvarten för huset är så snett. Hur han växer och hur livet förändras blir så märkbart när man kommer tillbaka till samma ställe men periodvis. Han når helt nya höjder nu.

Vi köpte någon ljud-mackapär sist vi var i huset för att hålla mössen borta. Verka faktiskt funka. Vi fick ju lära oss den hårda läxan att städa ur och stänga huset innan frosten kommer. Första året gjorde vi inte det utan lät hela sommarfesten ligga kvar. När vi kom tillbaka i oktober var det musbajs ö-v-e-r-a-l-l-t. Jag är nog fortfarande lite ärrad från det. Tvingar Anton att gå in och scanna av huset innan jag går in. Som sagt, stadstjej. Men va fan. Jag är bra på mycket annat.

Möss, mördarsniglar, dåligt vatten och vattenpumpar som fryser till is. Det var ingen som berättade om det när dom drömde högljutt om sommardrömmen. Men det är i alla fall skönt att oron lägger sig. Första året blev både jag och Anton kallsvettiga så fort en propp gick. Nytt må vara spännande men även läskigt och stundvis svårt, helt enkelt.

Sista sucken från sommarhuset – om ett halvår blommar det igen!

Det är så
konstigt, att
vårt hus bara
står där på
vintern
det är ju
inte anpassat
för vintern
mer än, ja
att det har
tak och fyra
väggar och
det är väl ganska
anpassat om
man tänker
efter
men livet går
fort här
hemma på
vintern
stan-livet
fylls på bredden
konstigt hur
årstiderna
nästan ändrats
med huset
sommaren lunkar
vi fram och
under vintern
är det värsta
vilda western
glömmer ofta
att vi har
det, huset, även
om vi nog
spenderar
nyår där
ut med mössen
och in med
oss
vi kan väl
dela, hallå?
på tal
om
ser ni tröjan?
vårt första
misstag vårt
första år
att inte hinna
städa sommaren
innan första
frosten kom
mössen hade
ett riktigt
partaj

ibland oroar
jag mig för
att jag inte
är ansvarsfull nog
för ett hus
för ung och
dum
så mycket jag
vill göra
det skaver i
mig när jag
tänker
att vi inte använder
huset tillräckligt
även om jag
vet att huset
tas väl
hand om
en förutsättning
när vi tog
oss ann
det hela
var att vi skulle
dela
jag ville inte
sitta ensam
i ett hus
utan fylla det
med folk
blir glad
när Antons föräldrar
släkt och
vänner njuter
av huset även
när vi inte
är där, hjälper
oss när vi
inte kan
vi skulle aldrig
klarat det
helt själva
kanske ett hus
men inte
hus, barn, jobb
lägenhet,
ambitioner, examen
renoveringar
och vabbdagar
och jag vet
inte allt
man klarar inte
allt själv
därför har
vi också bestämt
oss för att testa
hyra ut huset
lite nästa
sommar
jag var skeptisk
at first
men jag tror
det blir fint
öppna möjligheten
att dela huset
med fler

jag springer
ofta runt som
om jag är
nyvaken hela
tiden när vi
är där
håret i ett virrvarr
mus-ätna
kläder och
tofflor jag måste
knipa fast
med tårna när
jag spelar fotboll
med Algot
någongång
kommer han ju
få den i huvvet
som om
det hör till
jacket i panna
som är kvar
om 20 år
kanske har
vi tagit vatten över
huvudet, vem
vet? jag känner
mig ofta ganska
fel för min bild är
sne
ingen vit tvätt
på linan, sval
klänning på
sniskan eller
flygande nytvättat
hår
som om jag
vore en klump
cement
och inte en
fjäder i en
hatt, jaja
man kan inte
va allt
det här är
min

sommarvariant

och
om ett halvår
blommar allt
igen och
när jag tänker
på det så vet
jag

innerst inne

att det här
är rätt