September vid havet

Förra helgen var vi i huset! Det ösregnade mestadels av helgen, men sen på söndagen så drog vädret en djup suck. Det var solens tur. Fortfarande en del kalla vindar, men tre optimistiska (eller kanske envisa?) familjemedlemmar. Och Algot som skrikigt BADDDAAAAAAAA när vi åkte förbi havet dagen innan.

Växlande molnighet, men precis när vi kom ner till havet var det som om någon satte på strålkastarna.

Insåg ju att det här skulle bli en kall historia men det kändes som vi var tvungna att ta tillfället i akt. Att tacka av sommaren med ett sista iskallt bad. Sommaren 2017 var inte badarens år alltså. Här i mitt reafynd från förra året, en asfin baddräkt från Ganni. Men som jag bara kan använda när turisterna åkt hem eftersom den blir helt genomskinlig när jag badar. Som jag upptäckte mitt  stockholmsvimlet ute på flotten. Hoho.

Ljuset var makalöst och vattnet såg så lent och underbar ut. Som en genomskinlig milkshake. Jag har som absolut mest frihetskänslor i kroppen när jag är i havet. Vet inte vad det är. Men barnet i mig jublar. Så otroligt fint och jag är så himla tacksam att det här kommer bli Algots barndoms-bygga. Jag växte upp i Domsten, utanför Helsingborg och det är fortfarande något speciellt att komma tillbaka dit. Tänker på mormor som stod och applåderade när jag stod på händer sju tusen gånger. Eller när jag och Frida solade på piren. Badade till vi var två russin. När min storebror kom hem med en glass och vi skrek ”vaaaaar har du fått tag i den” och så plötsligt hade vi en liten kiosk. Allt, en viktig del av mig.

Algot som oftast kan bada i allt, även en ishink tvekade lite. Trappan var för kall. Men tjuter alltid högt när han är i. Inspirerade säkert ett tiotal barn i somras att våga bada. Hans glädje smittar onekligen av sig.

Sen kutade vi upp till huset igen, packade ner det sista och tänkte att jo, nästa gång vi är här så är det nog verkligen höst.

Ett färgglatt sommarhus, ett fotojobb och en megapuss

Ett färgglatt sommarhus

Jag gjorde några felköp i början, precis när sommarhuset var sprillans nytt. Det klassiska misstaget att jag började inreda efter den normativa idéen om hur ett sommarhus ska vara. Ni vet, William Morris tapeter, gamla köks prylar från Kockum och saker med en himla massa patina. Missförstå mig rätt. Det är jättefint och BRA hur flera aspekter men problemet var att det var inte jag. Det var som att jag gick runt i någon annans hem. Lätt hänt. Att fastna i tanken om vad man tror inredning eller sommarhus ska vara. Jag har många gånger försökt vara den där sobra typen. Men misslyckas varje gång. Som på gymnasiet, när jag försökte vara mer som den tysta, söta tjejen. Jag insåg det inte då. Men jag kände mig ofta fel och oduglig eftersom jag inte betedde mig som tjejer förväntas. Som när jag blev retad för mitt skratt. ”Alltså christin man hör dig hela vägen ut till skolgården”.

Just det. Hear me roar.

Ett färgglatt sommarhus

 Är det något som kan få mig att känna mig helt fel och ledsen så är det när jag försöker vara någon annan. Såklart. Känslan av att inte duga som man är, huh. Så jag sålde det jag köpt, bad miljön lite om ursäkt och började om. Insåg att jag gillar också loppis även om jag har lite dåligt tålamod för dom riktiga fynden och gärna målar om det. Men det är också ok.

Ett färgglatt sommarhus

Sålde en grön, romantisk matta och köpte denna slätvävda mattan i jute från Ikea. Ett slitstarkt och återvinningsbart material. Dessutom gillar jag att föra in lite levande naturmaterial i en annars färgstark inredning. Och så gillar jag den klumpiga känslan. Jag ville inte att huset skulle kännas för…omtåligt. Ville att man ska kunna gå kors och tvärs med tofflor och springa ut och in utan att känna att man förstör något. Bilarna hjälper ju till. Dom är överallt och ett stående inslag i inredning förtiden.

Ett färgglatt sommarhus

Plockade in hortensior från trädgården som står precis utanför dörren. Två olika plantor så det blir en väldigt fint färgskiftning!

Ett färgglatt sommarhus Ett färgglatt sommarhus

I sommarhuset har vi mycket öppen förvaring. Lite eftersom vi inte har något val när väggarna är sena som jag vet inte vad. Hemma tycker jag det blir för stökigt med öppen förvaring pga bor i en liten lägenhet. Men här funkar det bra. Fint med glasburkarna – även om det mest är för funktionens skull. Möss ni vet.

Ett färgglatt sommarhus

jo men ni ser ju hur fönstret lutar. True story.

Ett färgglatt sommarhus

Vår köksö som vi knopade ihop själva med en såg, lite hederlig råstyrka och en nypa finess.

Ett färgglatt sommarhus

Kylen börjar fyllas med teckningar. Hur fint? Och kylskåpsmagneterna jag gjorde förra året.

Ett färgglatt sommarhus

En helt nykläckt Algot!

Ett färgglatt sommarhus

Nu är vi tillbaka till stan, Algot går på antibiotika och är äntligen tillbaka på förskolan. Skrek ”wwwiiihhoooo” när vi skulle cykla. Och jag påbörja arbetsveckan och ta tag i ett fotoarbete till ett samarbete som lanseras snart! Så himla glad och stolt över detta. Det var ett av de bästa, mest seriösa samarbets-förslagen jag fått. Har sagt nej till mycket. Inte velat solka ner det jag byggt upp. Men det här var mitt i prick. Seriöst, research:at och personligt. JA!! Äntligen! Jag lägger ju ner väldigt mycket tid på bloggen. Sitter uppe sent på kvällarna och redigerar bilder och lägger min själ och hjärta i texterna. Jag älskar ju det här. Att få skriva, och fotografera. Få lov att vara kreativ. Tack bloggen för det och ni som läser. Jag kanske är dålig på att förmedla det ibland. Men ni betyder verkligen så mycket. Gör mitt liv mer innehållsrikt och fullt av nyanser.

Megapuss.

Förra året, ösregn och en exotisk känsla av att vara fri

huset-1-av-10

Hej! Vi åkte ut till naturen igår. Jag kände ett skrikande behov inombords av att gå i skogen. Stänga telefonen, vila tummen. Jag sitter hiskeligt mycket vid datorn och telefonen på vardagar. Och inga texter blir skrivna där, trots att det kan verka paradoxalt. Jag skriver nämligen mycket i huvudet, innan det hamnar på pappret. Eller i datorn. Måste komma ihåg att ge utrymme för det. Huvudverksamheten.

huset-2-av-10

Dom här bilderna är för exakt ett år sen. Då grillade vi i en varm sensommarsol och badade i havet bara jag och Anton medan Algot var på fastlandet med farmor och farfar. Jag minns att jag hoppade ut ur bilen och skrek något om att det här var livet. Att exakt detta är varför man har sommarhus. Den otroliga lyxen att få förlägna säsongen bara sådär.

huset-6-av-10

I år, not so much. I år hoppas jag mest på att mössen inte hunnit flytta in än. Igår var vi hos Antons föräldrar i Kvidinge. Vi gick i skogen och letade efter svamp och min mobil gick i sönder när jag försökte ta bild på Algot som hoppade i vattenpölar. Det regnade så mycket. Typiskt. Men man kan inte låta bli att hiva fram telefonen när han är så levande och intensiv. Göra allt för att fånga ovärderliga ögonblick av fullkomlig och explosiv kärlek.

huset-5-av-10

Vi pratade om vilken skillnad det var förra året. Såklart. Huttrandes och en aning griniga hela högen. Nära på att skita i hela alltet och jag hade ont i huvudet. Tröttheten som kändes i hela ögongloben. Men sen hittade vi trattkantareller och glömde bort väder och vind tills vi hittade Algot huttrandes under några löv. Svamp-letandet gör det med en. Man glömmer tid och rum. Precis det som jag längtat efter.

huset-9-av-10

Påväg till skogen muttrade jag något om flygbiljetter och Mallorca men i bilen hem satt jag med min dyngsura organiska avfallspåse full med svamp i knäet och kände att jag behöver inte Mallis längre. Ibland handlar det inte om sol eller regn, höst eller sommar utan bara att få komma bort, låta sig sväva bort i sinnet lite. Förlora sig i något. Ovanlig känsla i vardagens mångsyssleri.