Sista sucken från sommarhuset – om ett halvår blommar det igen!

Det är så
konstigt, att
vårt hus bara
står där på
vintern
det är ju
inte anpassat
för vintern
mer än, ja
att det har
tak och fyra
väggar och
det är väl ganska
anpassat om
man tänker
efter
men livet går
fort här
hemma på
vintern
stan-livet
fylls på bredden
konstigt hur
årstiderna
nästan ändrats
med huset
sommaren lunkar
vi fram och
under vintern
är det värsta
vilda western
glömmer ofta
att vi har
det, huset, även
om vi nog
spenderar
nyår där
ut med mössen
och in med
oss
vi kan väl
dela, hallå?
på tal
om
ser ni tröjan?
vårt första
misstag vårt
första år
att inte hinna
städa sommaren
innan första
frosten kom
mössen hade
ett riktigt
partaj

ibland oroar
jag mig för
att jag inte
är ansvarsfull nog
för ett hus
för ung och
dum
så mycket jag
vill göra
det skaver i
mig när jag
tänker
att vi inte använder
huset tillräckligt
även om jag
vet att huset
tas väl
hand om
en förutsättning
när vi tog
oss ann
det hela
var att vi skulle
dela
jag ville inte
sitta ensam
i ett hus
utan fylla det
med folk
blir glad
när Antons föräldrar
släkt och
vänner njuter
av huset även
när vi inte
är där, hjälper
oss när vi
inte kan
vi skulle aldrig
klarat det
helt själva
kanske ett hus
men inte
hus, barn, jobb
lägenhet,
ambitioner, examen
renoveringar
och vabbdagar
och jag vet
inte allt
man klarar inte
allt själv
därför har
vi också bestämt
oss för att testa
hyra ut huset
lite nästa
sommar
jag var skeptisk
at first
men jag tror
det blir fint
öppna möjligheten
att dela huset
med fler

jag springer
ofta runt som
om jag är
nyvaken hela
tiden när vi
är där
håret i ett virrvarr
mus-ätna
kläder och
tofflor jag måste
knipa fast
med tårna när
jag spelar fotboll
med Algot
någongång
kommer han ju
få den i huvvet
som om
det hör till
jacket i panna
som är kvar
om 20 år
kanske har
vi tagit vatten över
huvudet, vem
vet? jag känner
mig ofta ganska
fel för min bild är
sne
ingen vit tvätt
på linan, sval
klänning på
sniskan eller
flygande nytvättat
hår
som om jag
vore en klump
cement
och inte en
fjäder i en
hatt, jaja
man kan inte
va allt
det här är
min

sommarvariant

och
om ett halvår
blommar allt
igen och
när jag tänker
på det så vet
jag

innerst inne

att det här
är rätt

Sommaren är ett state of mind

Ibland tänker
jag att kanske
är det så att
man faktiskt
minns dom
tråkiga stunderna
trots allt
dom som i
ögonblicket
får en att
känna
är det här allt?
Algots gnäll
som skär in i hjärnan
småtjafset
när alla är
hungriga
paniken när
dagen regnar
bort
på något sätt
minns jag alltid
dom
längtar efter
dom, har dom
i mig när
dagarna går
så vansinnigt
fort
minns du?
när vi bara
var inne en hel
dag
åkte iväg
köpte kött i
köttbutiken, ost
i ostbutiken
trots att det
tar tre gånger
så lång
tid
minns du i
somras?

när vi bara
sov och sov
hur härligt
det var? när
det bara var
vi tre och
ingenting mer
hade aldrig
klarat hösten
utan den
det långsamma
tempot, det som
är så
föraktat och
underbart
som man slösat
tid som
tonåring, om man
tänker efter
eller hur?
herregud, om
jag vetat hur
jag vältrade i
svårfångad
lyx då
har jag något
att lära av
mitt tonårsjag
så är det kanske
det, våga
slösa tid eller
kanske inte
riktigt men ni
vet när man
hade så mycket
tid över att
man tittade
på tv när man
sågs för man
umgicks så
himla mycket
ändå
nu ska det
kläs upp,
drickas vin och
vara jävlar
i det kvalitativt
hur mår du? Vad
gör du?
två gånger per
år om man
har tur, om man
hinner svara på
varandras sms
tills dess
det är inte
lätt att bromsa
och när man
gör det
är kroppen
så van vid
ett maraton
att den undrar
vad tusan
håller du på
med?

jag pressar och
hetsar hem
Anton från
jobbet, fyller
bilen mitt
i rusningstid
vill dit, vill
dit, ville
hit till huset
men glömmer
att jag typ
alltid blir
som ett punkterat
hjul väl
här, vem är
jag när vinden
inte blåser?
lördagen regnar
bort, tv:n står på
non-stop
ketchup i hela
soffan för vi
äter där
jag sover middag
med Algot
plockar in lite
blommor
äter pannkakor
till frukost
köper ost &
kött i varsin
butik, småtjafsar
Algot som klättrar
på väggarna
funderar på
att baka en kaka
men går mest
och duschar i
ren tristess

men jag vet
att jag behöver
det här, tittar
man noga
så är sommaren
fortfarande
där, gör sig

påmind
igen

du vet den
gången
vi bara sov
och sov

inte så
pjåkigt ändå

Det är konstigt att ha sommarhus mitt i vintern

Är det inte helt
oanständigt
väder i helgen
åker vi en sväng
till sommarhuset
jag vill plantera
mina tulpaner
för helt plötsligt
är det vår igen
eller i alla fall
något att
längta efter
det är så konstigt
att ha ett
sommarhus
när sommaren
tar slut
kanske bara
skulle kalla det
hus?
när livet går
snabbt i stan
mellan hämtning
lämning, middag
och vanligt
jäkla kroppshygien
glömmer man
lätt bort
herreguuuuuddd
jag är ju för
fan husägare
ansvar ansvar
ansvar
jag har alltid
sagt att jag
är mer rädd
för hus än barn
konstigt, men
hus känns som
ett så himla
stort projekt
det är barn
också, visserligen
men det finns
ju en viss startsträcka
med dom
huset kan ju
ramla ihop samma
dag du köper
det poff hej
goodbye
hur bygger man
ett nytt?
verkar jävla i
det dyrt
dessutom är jag
rädd för mössen
och korna
hagen man
måste gå igenom
för den där
utsikten alla
snackar om
ser så djävulsk
onda ut
korna alltså
hur mycket alla
försöker
övertyga mig om
motsatsen
men jag fick
några bilder
från Antons
mamma när hon
var i huset och
nallade
höstanemoner
till sig själv
och tro det
eller ej
så det blommar
fortfarande
där

så riktigt
än är det ju
inte vinter

vilket är
en vinst i
sig

1 2 3 22