Sommar i maj

Vi körde med gasen i botten påväg hit igår. Sommaren kallade. Bokstavligt talat. Med 30 grader och stekande sol var vi milt uttryckt väldigt förvirrade även var i världen i befann oss. Att det dessutom var torsdag och ledigt gjorde att jag var tvungen att påminna mig själv flera gånger över att det inte är sommarlov än.  September är 4 månader bort.

Och att vårblommorna blommar förstås. Undra om naturen är lika förvirrad.

Med oss har vi Kalle och Helle och Viggo. Det är alltid lite extra fint att vara här med dom.

Inte minst för att Algot och Viggo är lika bra kompisar som vi andra.

Försöker övertala mig själv att maskrosorna blir fina kontrastfärger till tulpanerna.

Kontrasterna i livet just nu. Helle var på möhippa i Barcelona ena helgen och hjälper mig rensa ogräs i nästa. Men visst blir det fint när vi tar fram stenläggningen framför huset.

Men har också plockat ihop en helt egen trädgårdsbukett. Drömmen att kunna få till den här slags bukett nu.

Jag klipper alltid de blommor och blad jag vill ha, sen delar jag upp dom i sorter och binder ihop buketten.

Och så badade vi igår!

Jag doppade mig faktiskt tre gånger medan Algot vägrade att ens doppa stortån.

Helle som alltid är lika fin. Här i en Stine Goya klänning post några säsonger. Innan hon exploderade i svenska – danska bloggvärlden. Stine Goya alltså. Försöker fortfarande övertala Helle.

Hem och på med grillen.

Fram med mormors gamla kristallglas. Så fint att jag får ha dom, betyder ju lite extra.

Det var över 20 grader varmt fram tills vi gick och la oss. Sån otroligt vacker dag. Oavsett hur det går i sommar, pangvärme eller inte så vet jag att det här en sån helg vi kommer minnas.

Livet, bra fint också. Mitt i allt.

Tulpaner, Mcdonalds och en bilaga

Förra helgen blommande tulpanerna. Några som jag planterade i höstas men även min rabatt från året innan kom upp igen. Trots att hon i butiken suckade tröttsamt att de nya lökarna bara blommar ett år. De härdiga, gammaldags var ett minne från förr. Jag var i alla fall inspirerad av de här rabatterna.

Men titta så fint. Kanske är tricket att plantera så många att rådjuren hinner bli mätta för även om en del var uppätna fanns många kvar.

Det blåste en del i vår lilla dal, vilket tillhör ovanligheterna. Det är nästan alltid vindstilla här, det är verkligen vår egna lilla värld här.

Så otrolig fint när solen står på och lyser upp tulpanerna som små neonskyltar. Kunde inte låta bli att ta in en liten bukett, det är trots allt en liten dröm som går i uppfyllelse.

Dagen därpå var det molnigt och småregnigt men det är något med det här stället som gör att man alltid letar sig ut en stund ändå. I stan blir det sånt jäkla projekt att ta sig ut, så det gör man knappt vid regn. Men här är det något annat. Fin kontrast.

Algot har förstås också fått ett par snickarbyxor. Huset blir verkligen roligare ju äldre han blir. När vi köpte huset och han knappt var ett panikgrät han så fort han nuddade gräset. Skönt att vissa saker ändras.

Och så skulle jag fångad på bild när huset ska vara med i sin första tidning. En enkel sida i en bilaga men ändå, har ju inte riktigt släppt in någon här än. Men nu vågar jag mig på det också. Lite läskigt ändå eftersom trädgård och stugliv är helt nytt för mig.

Tulpaner jag satte i höstas. Testar mitt trick med att blanda tulpaner med påskliljor eftersom rådjuren inte äter påskoljor. Och så tycker jag det är så fint när man blandar färg och form i rabatten, helt utanför konstens alla regler säkert. Det är skönt med att vara novis, man kan inte reglerna.

Och så var vårt batteri till gräsklipparen sönder. Alltid är det något här på landet. Så Algot och Anton åkte iväg och åt hamburgare och köpte batteri. Nu är McDonalds även inkörd i den här lilla personen. Det är ju absolut inte enligt alla regler, men jag vet inte. Det väcker ändå barndomsminnen hos mig.

Snart blommar alla äppelodlingarna och de gamla rävarna på vår tomt. Hoppas jag inte missar hela kalaset. Vi åker dit igen nästa helg, hoppas dom håller tills dess. Annars är jag pepp på att tapetsera vår hall. Det var allt för nu!

Kusiner, syskon, trygghet och vitsippor

Hittade lite fler bilder från förra helgen! Det är det fina med en blogg. En dag kan bli hur lång som helst. Finns kvar längre än 24 timmar. Och det är extra fint med just sånahär dagar.

Vi var vid gott mod trots inget rinnande vatten. Kände mig ganska så klar med det till sist, så är otroligt skönt att det funkar igen. Vilket var lite av en nödvändighet, inte minst för vi har våra första hyresgäster i helgen! Är ändå lite nervös. Vill så gärna att folka ska gilla vårt hus lika mycket som vi. Vi får väl se sen på deras omdöme på airbnb antar jag, huh.

Och äntligen blommar vitsipporna och täcker hela tomten. Det är så otroligt fint. Fördelen med att ha en semi-skogstomt. Nackdelen? Sniglar.

Vad mer passande än att duka med den här fina brickan från Matilda? Väldigt fint att få ha så grymma kompisar!

Men sprang mest runt efter dessa. Dom ger verkligen liv till ett sånt här ställe.

Därför går det ju inte heller att välja EN bild för att symbolisera detta.

Det skiljer ju nästan prick ett år mellan Algot och hans kusin Viggo, så dom växer verkligen upp tillsammans. Vilket är rörande av många anledningar. Kanske mest för att jag och min lillebror verkligen kämpat över åren och det här känns som vår belöning. Utan att vi visste det, så var det hit allt skulle ta oss. Fin tanke.

Och detta var något av det mest rörande jag sett. Helt oprovocerat gick Algot ut och la sig hos Kalle i hängmattan. Pratade om hans kalas som snart skulle börja och annat livsviktigt. Att Algot får känna sig så trygg i så många relationer är totalt avgörande för mig. Är så otroligt tacksam för det. Även om det ibland väcker vissa sår för mig personligen. Det är egentligen först efter jag fick Algot som jag verkligen inser – och känner – vad det var jag inte alltid fick. Vilket stundvis kan vara ganska smärtsamt, även om jag är så himla glad för allt jag har idag. Livet, komplext minst sagt.

Till sist kom Anton ut från köket. Jag ville köpa fryst tårta och papptallrikar. Jag fick papptallrikar och Anton fick köket. Megagott som vanligt, såklart.

Sen sa någon att det skulle regna i två veckor så då skyndande jag mig att föreviga en av årets bästa dagar med vitsipporna runtomkring oss.

1 2 3 25