Trädgårdsbilder, flyktiga tankar och att få vila en stund

Jag har glömt
datorn hemma
men hittade
dessa uppladdade
och klara
så dom får det
bli, två på
raken från
vårt vackra
sommarparadis
men som onekligen
börjar bli
lite trött
ormbunkarna är
bruna i kanterna
och solrosorna
sträcker sig
törstigt efter
den lilla solen
som finns kvar
inga möss än,
vilket är
skönt
jag har inte riktigt
vant mig
än
livet är både
lättare och
svårare i huset
lättare för det
det handlar sällan
om vad jag har
på mig eller
hur jag ser
ut, vi har knappt
några speglar
där
vi är ute mycket
och äter mest
rester
ett mer stilla
liv, men svårare
på vissa sätt
för att jag är
helt ny på
det
vet inte alltid
vad jag håller
på med, vilket ibland
är en tärande
känsla, som
när taket är
sönder och vi
måste borra ny
brunn
så kan jag knappt
sova av nervositet
det är alltid
något som är
sönder i huset
och jag vet
egentligen ingenting
om trädgård
envisas att sätta
tulpaner fast
det springer
rådjur där
titt som
tätt
planterar en
himla massa
utan att egentligen
ha en plan
befriande ändå
för naturen
är förlåtande
det syns knappt
om det inte blev
helt bra
planera, strukturera
får jag tillräckligt
av i stan
här är det
en långsiktig plan
det spelar
ingen roll
hur snabbt jag
arbetar, hur mycket
jag än gör
naturen tar den
tiden den behöver
och det är ofta
allt för mycket
ska ni veta
med mitt
snabba stadsliv
mått mätt
saker har växt
där i hundra
år, ibland när jag
klipper av floxen
och sätter
den på bordet
så tänker jag
på hur konstigt
det är att
jag får skörda
någon annans
frukt, njuta av
hens vision

men
coolt ändå, omtumlande
tanke
och otroligt fint
att slippa
tyngden
på mina knöliga
axlar, att det
inte bara är
upp till mig
vi bygger
tillsammans

och få
lov

att få vila
där

liten stund

September vid havet

Förra helgen var vi i huset! Det ösregnade mestadels av helgen, men sen på söndagen så drog vädret en djup suck. Det var solens tur. Fortfarande en del kalla vindar, men tre optimistiska (eller kanske envisa?) familjemedlemmar. Och Algot som skrikigt BADDDAAAAAAAA när vi åkte förbi havet dagen innan.

Växlande molnighet, men precis när vi kom ner till havet var det som om någon satte på strålkastarna.

Insåg ju att det här skulle bli en kall historia men det kändes som vi var tvungna att ta tillfället i akt. Att tacka av sommaren med ett sista iskallt bad. Sommaren 2017 var inte badarens år alltså. Här i mitt reafynd från förra året, en asfin baddräkt från Ganni. Men som jag bara kan använda när turisterna åkt hem eftersom den blir helt genomskinlig när jag badar. Som jag upptäckte mitt  stockholmsvimlet ute på flotten. Hoho.

Ljuset var makalöst och vattnet såg så lent och underbar ut. Som en genomskinlig milkshake. Jag har som absolut mest frihetskänslor i kroppen när jag är i havet. Vet inte vad det är. Men barnet i mig jublar. Så otroligt fint och jag är så himla tacksam att det här kommer bli Algots barndoms-bygga. Jag växte upp i Domsten, utanför Helsingborg och det är fortfarande något speciellt att komma tillbaka dit. Tänker på mormor som stod och applåderade när jag stod på händer sju tusen gånger. Eller när jag och Frida solade på piren. Badade till vi var två russin. När min storebror kom hem med en glass och vi skrek ”vaaaaar har du fått tag i den” och så plötsligt hade vi en liten kiosk. Allt, en viktig del av mig.

Algot som oftast kan bada i allt, även en ishink tvekade lite. Trappan var för kall. Men tjuter alltid högt när han är i. Inspirerade säkert ett tiotal barn i somras att våga bada. Hans glädje smittar onekligen av sig.

Sen kutade vi upp till huset igen, packade ner det sista och tänkte att jo, nästa gång vi är här så är det nog verkligen höst.

Ett färgglatt sommarhus, ett fotojobb och en megapuss

Ett färgglatt sommarhus

Jag gjorde några felköp i början, precis när sommarhuset var sprillans nytt. Det klassiska misstaget att jag började inreda efter den normativa idéen om hur ett sommarhus ska vara. Ni vet, William Morris tapeter, gamla köks prylar från Kockum och saker med en himla massa patina. Missförstå mig rätt. Det är jättefint och BRA hur flera aspekter men problemet var att det var inte jag. Det var som att jag gick runt i någon annans hem. Lätt hänt. Att fastna i tanken om vad man tror inredning eller sommarhus ska vara. Jag har många gånger försökt vara den där sobra typen. Men misslyckas varje gång. Som på gymnasiet, när jag försökte vara mer som den tysta, söta tjejen. Jag insåg det inte då. Men jag kände mig ofta fel och oduglig eftersom jag inte betedde mig som tjejer förväntas. Som när jag blev retad för mitt skratt. ”Alltså christin man hör dig hela vägen ut till skolgården”.

Just det. Hear me roar.

Ett färgglatt sommarhus

 Är det något som kan få mig att känna mig helt fel och ledsen så är det när jag försöker vara någon annan. Såklart. Känslan av att inte duga som man är, huh. Så jag sålde det jag köpt, bad miljön lite om ursäkt och började om. Insåg att jag gillar också loppis även om jag har lite dåligt tålamod för dom riktiga fynden och gärna målar om det. Men det är också ok.

Ett färgglatt sommarhus

Sålde en grön, romantisk matta och köpte denna slätvävda mattan i jute från Ikea. Ett slitstarkt och återvinningsbart material. Dessutom gillar jag att föra in lite levande naturmaterial i en annars färgstark inredning. Och så gillar jag den klumpiga känslan. Jag ville inte att huset skulle kännas för…omtåligt. Ville att man ska kunna gå kors och tvärs med tofflor och springa ut och in utan att känna att man förstör något. Bilarna hjälper ju till. Dom är överallt och ett stående inslag i inredning förtiden.

Ett färgglatt sommarhus

Plockade in hortensior från trädgården som står precis utanför dörren. Två olika plantor så det blir en väldigt fint färgskiftning!

Ett färgglatt sommarhus Ett färgglatt sommarhus

I sommarhuset har vi mycket öppen förvaring. Lite eftersom vi inte har något val när väggarna är sena som jag vet inte vad. Hemma tycker jag det blir för stökigt med öppen förvaring pga bor i en liten lägenhet. Men här funkar det bra. Fint med glasburkarna – även om det mest är för funktionens skull. Möss ni vet.

Ett färgglatt sommarhus

jo men ni ser ju hur fönstret lutar. True story.

Ett färgglatt sommarhus

Vår köksö som vi knopade ihop själva med en såg, lite hederlig råstyrka och en nypa finess.

Ett färgglatt sommarhus

Kylen börjar fyllas med teckningar. Hur fint? Och kylskåpsmagneterna jag gjorde förra året.

Ett färgglatt sommarhus

En helt nykläckt Algot!

Ett färgglatt sommarhus

Nu är vi tillbaka till stan, Algot går på antibiotika och är äntligen tillbaka på förskolan. Skrek ”wwwiiihhoooo” när vi skulle cykla. Och jag påbörja arbetsveckan och ta tag i ett fotoarbete till ett samarbete som lanseras snart! Så himla glad och stolt över detta. Det var ett av de bästa, mest seriösa samarbets-förslagen jag fått. Har sagt nej till mycket. Inte velat solka ner det jag byggt upp. Men det här var mitt i prick. Seriöst, research:at och personligt. JA!! Äntligen! Jag lägger ju ner väldigt mycket tid på bloggen. Sitter uppe sent på kvällarna och redigerar bilder och lägger min själ och hjärta i texterna. Jag älskar ju det här. Att få skriva, och fotografera. Få lov att vara kreativ. Tack bloggen för det och ni som läser. Jag kanske är dålig på att förmedla det ibland. Men ni betyder verkligen så mycket. Gör mitt liv mer innehållsrikt och fullt av nyanser.

Megapuss.

1 2 3 21