Ett färgglatt sommarhus, ett fotojobb och en megapuss

Ett färgglatt sommarhus

Jag gjorde några felköp i början, precis när sommarhuset var sprillans nytt. Det klassiska misstaget att jag började inreda efter den normativa idéen om hur ett sommarhus ska vara. Ni vet, William Morris tapeter, gamla köks prylar från Kockum och saker med en himla massa patina. Missförstå mig rätt. Det är jättefint och BRA hur flera aspekter men problemet var att det var inte jag. Det var som att jag gick runt i någon annans hem. Lätt hänt. Att fastna i tanken om vad man tror inredning eller sommarhus ska vara. Jag har många gånger försökt vara den där sobra typen. Men misslyckas varje gång. Som på gymnasiet, när jag försökte vara mer som den tysta, söta tjejen. Jag insåg det inte då. Men jag kände mig ofta fel och oduglig eftersom jag inte betedde mig som tjejer förväntas. Som när jag blev retad för mitt skratt. ”Alltså christin man hör dig hela vägen ut till skolgården”.

Just det. Hear me roar.

Ett färgglatt sommarhus

 Är det något som kan få mig att känna mig helt fel och ledsen så är det när jag försöker vara någon annan. Såklart. Känslan av att inte duga som man är, huh. Så jag sålde det jag köpt, bad miljön lite om ursäkt och började om. Insåg att jag gillar också loppis även om jag har lite dåligt tålamod för dom riktiga fynden och gärna målar om det. Men det är också ok.

Ett färgglatt sommarhus

Sålde en grön, romantisk matta och köpte denna slätvävda mattan i jute från Ikea. Ett slitstarkt och återvinningsbart material. Dessutom gillar jag att föra in lite levande naturmaterial i en annars färgstark inredning. Och så gillar jag den klumpiga känslan. Jag ville inte att huset skulle kännas för…omtåligt. Ville att man ska kunna gå kors och tvärs med tofflor och springa ut och in utan att känna att man förstör något. Bilarna hjälper ju till. Dom är överallt och ett stående inslag i inredning förtiden.

Ett färgglatt sommarhus

Plockade in hortensior från trädgården som står precis utanför dörren. Två olika plantor så det blir en väldigt fint färgskiftning!

Ett färgglatt sommarhus Ett färgglatt sommarhus

I sommarhuset har vi mycket öppen förvaring. Lite eftersom vi inte har något val när väggarna är sena som jag vet inte vad. Hemma tycker jag det blir för stökigt med öppen förvaring pga bor i en liten lägenhet. Men här funkar det bra. Fint med glasburkarna – även om det mest är för funktionens skull. Möss ni vet.

Ett färgglatt sommarhus

jo men ni ser ju hur fönstret lutar. True story.

Ett färgglatt sommarhus

Vår köksö som vi knopade ihop själva med en såg, lite hederlig råstyrka och en nypa finess.

Ett färgglatt sommarhus

Kylen börjar fyllas med teckningar. Hur fint? Och kylskåpsmagneterna jag gjorde förra året.

Ett färgglatt sommarhus

En helt nykläckt Algot!

Ett färgglatt sommarhus

Nu är vi tillbaka till stan, Algot går på antibiotika och är äntligen tillbaka på förskolan. Skrek ”wwwiiihhoooo” när vi skulle cykla. Och jag påbörja arbetsveckan och ta tag i ett fotoarbete till ett samarbete som lanseras snart! Så himla glad och stolt över detta. Det var ett av de bästa, mest seriösa samarbets-förslagen jag fått. Har sagt nej till mycket. Inte velat solka ner det jag byggt upp. Men det här var mitt i prick. Seriöst, research:at och personligt. JA!! Äntligen! Jag lägger ju ner väldigt mycket tid på bloggen. Sitter uppe sent på kvällarna och redigerar bilder och lägger min själ och hjärta i texterna. Jag älskar ju det här. Att få skriva, och fotografera. Få lov att vara kreativ. Tack bloggen för det och ni som läser. Jag kanske är dålig på att förmedla det ibland. Men ni betyder verkligen så mycket. Gör mitt liv mer innehållsrikt och fullt av nyanser.

Megapuss.

Måndag det fanskapet, könsroller och borrelia

Jag är lite orolig för den här veckan eftersom den började totalt kaosartat. Något citat om att ”you don’t need a new year to make a change, all you need is a monday” ekar i mitt huvud. Som at min hjärna lagrat det citatet just till idag. Det känns som jag behöver en miljon måndagar till. Det är grejen med barn. Dom äter upp tid. När man minst anar det. Det är faktiskt helt otroligt så mycket man hinner med trots att man aldrig hinner med någonting. Alltid back. Alltid minus. Alltid alltid alltid tjafset om vem saker som är viktigast. Jag tror inte jag och Anton är unika där. Det är vardagsmat. Kriget om vems tid som är värd mest. Och jag kan lova att jag är på krigsstigen efter en tid av att ha suttit längst bak i bussen. Genusglasögonen har aldrig varit starkare sen vi fick barn. Vi fick Algot och våra könsroller förstärktes med 10000%. Det är väldigt jobbigt att ta i tu med.

Men någonstans vid fyra tiden så hade allt lugnat sig och vi bestämde oss för att gå och fika. Vi var liksom tvungna att vända den här båten. Efter en hel dag av tjafs och ett besök på vårdcentralen behövde vi glittriga skor och en kanelbulle.

Eftersom Algot öga istället för att slutna svullna fick en djup röd ring runt omkring sig. Oron man känner för sitt barn. Det kör minst sagt i magen, vill jag lova. Men den har vi i alla fall lärt oss att lyssna på. När det känns fel så svär man i fem minuter över hur åt helvete ens veckoplanering blir och sen springer man allt vad man kan för sin unges skull. Instinkten. Bra grejer. För det visade sig att Algot har borrelia.

Saltimporten Canteen, Madonna, överhettade högtalare och livet tillsammans

Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen Saltimporten Canteen

Jag är nervös
påvägen dit
orolig för att
alla ska ställa in,
att ingen ska ha
kul
tänk så står
alla still, så som
det lätt kan bli
när man har
ett spretigt
kompisliv, huh
tack gode gud
för 21 flaskor
vin

dom droppar
in en efter en
precis i tid
tjoar
nejmen heeej 
som om jag är
förvånad att
se dom fast
jag bjöd in
för hur längesen
som helst
tänk att alla
tagit av sin tid
för att vara
här ikväll
32 människor
i mitt liv

gymnasiekompisar
forever best friends
en från gymmet
två från
internet
Antons klasskamrater
som efter snart
tio år är som
mina egna
en brunett som
för alltid är
speciell
min high school
sweetheart
och han som
tuttade ihop
mig och Anton
den där gången
på The Tivoli
i Helsingborg
för längesen
och så
hon som varit
mest som en storasyster
nästan hela
mitt liv
snyggningen från banken
som blev en
vän för livet
pojkvännerna som
klarade sig,
som blev
äkta makar eller
påväg att bli
eller hon från
MKV som jag
delade hela
min graviditet med
en levnadsglad
skit, åh
alla dessa underbara
människor, karaktärer
från
olika delar av mitt
liv tillsammans
en hel kväll
hur fint?
även om vissa
så olika
att dom stod med
armarna i kors
när den andra
bytte musik
men det var
säkert efter
halva mängden
vin

Vi är på Saltimporten
Canteen
på samma ställe
som för 1,5 år
sen när Anton
fyllde en
himla massa
hurran
antagligen Malmös
bästa festlokal
där säger ingen
till när det
är dags att
gå hem förutom
när man måste
krypa hela
vägen tillbaka
för att
ingefärsdrinkarna
smakade som saft
en het sommar
natt

i över åtta timmar
håller vi på
klockan är två
när det bara är
sex stycken kvar
vi dansar till Robyn
skriker
till madonna
catwalkar på
baren
någon som sa att
det var som ett
dagis för personer
med småbarn
primitivt och
helt utan hämningar
har ni hört 
något så underbart?

jag tittar mig
omkring, främlingar
som skriker i
ett ända bröl

Just like a prayer
I’ll take you there
It’s like a dream to me
Just like a prayer,
I’ll take you there
It’s like a dream to me

och jag känner
det i hela kroppen
när golvet
vibrerar och högtalarna
är så överhettade
att dom måste
stå i frysen

tänk att,
jag får leva
livet med alla
dom här

underbara
knäppisarna

<3