När en vecka känns som ett år

 
Denna veckan har varit minst sagt hektisk. Det känns som den innehållt ett helt år. Vissa saker, trevliga saker som student, examen, dop och annat skoj har gjort att man varit glad över att det känts som sommar på riktigt och att vi har varit hemma och fått vara med på allting. Andra saker, precis samtidigt såklart, har gjort mig tröttare än på länge och stundvis har jag längtat bort eller tillbaka så mycket att det gjort mig totalt handlingsförlamad, för att inte tala om sjukt sur. Tur att vissa veckor går över.
 

en liten dos

 
det vore skönt om livet vore lite mer såhär igen. Hemma snurrar allt på i hundratusen kilometer i timmen och allt jag vill är att läsa en bok i lugn och ro. 
 
 

Pasta, sällskap, badkar och annat solljus

Denna veckan är en sådan vecka då allt händer. Fast allt är ju relativt, men mycket händer! Eller är det för att sommaren är igång? Alla har många och mer än förväntasfyllda planer – stackars sommaren som måste ansvara för allt kul och alla kalas själv. Min storebror har dessutom kommit hem efter ett och ett halv år någon helt annanstans och som om sommarentiden inte var nog, kan jag lova att varenda minut blir lite mer intenstiv med ett trettiofyraårigt barn hack i häl. 
 
Vi har kvällsol i köket nu. Det känns ända ner i knäveken när den når runt husknuten. 
Vi har haft fullt hus och alla bäddmadrasser framtagna, tur att ingen snarkar. Finns det hjärterum, finns det stjärterum. 
Vi har gjort och ätit sjukt mycket pasta. Måste ta en paus. Men kul, gott och sällskapigt är det. 
och så har vi fått ett badkar efter tre år av prat. Så det är game-on när hösten kommer.