En plats för dig och mig och oss

 
Idag har vi varit hemma tre veckor. Det känns så knäppt på så många sätt. Undra hur länge jag kan få lov att tjata om resan? Ett litet tag till kanske? I alla fall här? 
 
När jag går i skolan mäts tiden tydligt i inlämningar, seminarium, deadlines, röda dagar (om man har tur!) och tentor. Det är också tydligt vem som lämnat skolbänken och äntrat arbetslivet för de personer pratar i exakta och numrerade veckor. ”Vad skall du göra v.33 förresten?” Va? Vem? Vecka trettiotre säger mig, som student, absolut ingenting.
Denna våren har mätts i odefinerade men ack ändå begränsade veckor. Utan att jag egentligen bestämde mig för det räknade jag veckorna när vi var iväg. En vecka, två, fyra och helt plötsligt var det bara tre veckor kvar. Livet bestod av stycken och destinationer. Jag har nog lite svårt att släppa räknandet och nu är det alltså tre veckor sen vi kom hem. Ingen tid alls och ändå hur mycket som helst. 
 
Jag har inte tittat på våra bilder sen vi kom hem. Jag är lite rädd att jag skall lägga mig ner och storböla på golvet, som om jag förlorat en kär vän. Det kanske låter överdrivet och dramatiskt men det var verkligen så fantastiskt. Hemma kommer också bli bra, det vet jag, snart. Jag skall bara hitta ett fint ställe att lägga alla minnen på. 

hemma pasta

 
I slutet av vår resa var jag så in i bomben trött på att äta på restaurang, allt jag ville ha var hemlagad mat. Jag saknade dessutom rutiner och vardagens banala kugghjul. Jag var trött på intryck och pretentiösa måltider. Det var då det. Visserligen har rutinerna verkligen inte kickat igång än men matlagningen däremot! När det gäller mat är Anton alltid på hugget. Hemmagjord pasta är enkelt och megagott och lagom pretentiöst. 
 

Om precis exakt ett år

 
..så är vi man och fru. Nästa år, precis den här dagen, gifter vi oss! Om precis ett år så står vi och alla personer vi tycker om och skålar och vrålar. Om precis ett år så samlar vi alla våra olika sammanhang och alla våra minnen med alla våra personer under ett tak och skapar ett nytt sammanhang. Man och fru – herregud!