Min chef, kiss och bajs och att inte vara mer än så

miniletter1 (1 av 1)

Dagarna fylls av
mitt jobb
nu
jag har asmycket
att göra
varje dag
springer från grej
till grej
någon som drar i
mig överallt
vill mig något
hela tiden
hinner knappt äta
lunch
kaffet svalnar innan
jag hunnit
sätta mig ner
och
telefonen ringer
non stop

ja, det vill säga
låtsastelefonen
men ändå

min chef är en
krävande, otålig
typ
ni vet säkert
sorten

hoho,
hur som

så ser mina dagar
ut nu
håll igång, håll igång
lunch
sova
håll igång
håll igång

inte konstigt
jag är ju
mammaledig

men förra hösten
sprang jag
i motvind
jag var relativt först
i mitt kompisgäng
att få
barn
och jag svor
över min döda kropp
att någon skulle
sucka
är det bara barnsnack
som gäller 

nu
åt mitt håll
jag skulle vara mer
allt
det är inget tips
att ge
gör absolut inte

dagarna fylls av
honom
nu

äntligen låter jag
mig njuta
jag är mamma
och
vältrar mig i
kiss och bajs
en jäkla massa
kladd
och det är

underbart

Stadsliv, vakuum och en stundande vardag

Malmö kungsgatanMalmö kungsgatan

Det kändes som
höst
när vi gick
utanför
dörren imorse
löven ringlade ner
över oss
när vi gick
längs
Kungsgatan
fick påminna mig
själv
om att det faktiskt
bara är
den fjärde
augusti
fortfarande sommar
kräftskivor, dahlior
och
rötmånaden
kvar

jag har försökt
intala mig att det
fortfarande finns massor
av
sommar
att upptäcka
men till och med
jag
börjar tvivla
inte minst sen
hösten blev
lite mer
klar
med ett enkelt
telefonsamtal

jag och Anton
har skjutit ifrån
oss
allt ansvar
tänk att det är länge
till hösten
2016
men om ett par
veckor är
den här

ryst inför tanken
att behöva ta
tag i
men idag höll Anton
för näsan
och hoppade i
med båda fötterna
ringde sina
chefer
om tio dagar börjar
han jobba
bara sådär

sommaren, den
tog helt
plötsligt slut

och det slår mig,
att den här
föräldraledigheten inte
är för alltid
Algot kommer få
en förskoleplats
och jag kommer göra
något bra
en vardag kommer
ta plats
det här vakuumet
som varit
de senaste par
åren
är en konstig isolerad
plats
där allt sätts på
paus

som om vi varit
med om en
jordbävning
naturkatastrof
och att det är först
nu
som livet börjar handla
om mer
än bara att
överleva

En sak i taget

outfit (3 av 3)

En sak i taget,
otroligt
hur svårt det skall
va

ligger verkligen inte
i tiden
nej, här hyllas
många bollar i luften
flera järn i
elden
kometkarriär samtidigt
som man
föder flera
barn
se, jag kan göra 
allt!

Fan ta att göra allt
prestationsångesten
som alltid flåsar i
nacken
den tärande känslan
av att
jag borde ha gjort
bättre
mer
snabbare
mest

inte ens när
jag hade min sjunde
förkylning på
fem månader
tredje vakna natten
på rad
ett tjugotal på
bara några
få månader
la jag av
inte heller när jag satt

en vårdcentral och
grät
gör något då,
hjälp mig
va jag klar

Kanske var det en 
släng av
något
postförlossnings-hallå
vad vet jag
men till och med
det var jag nöjd över
att ha
klarat mig
undan
Se, se så bra jag är
på att föda och 

ha barn!

Jag avbröt mina studier
för att slappna
av,
må bra
men fyllde snabbt
kalendern med
annat socialt
var aldrig hemma
bara Algot
och jag
helt plötsligt skulle
jag gottgöra
att jag inte i skolan
gick
missade poängen,
jagade istället
känslan att vara
bra
sprang ett ohållbart
lopp
där ingen någonsin
kan vinna

I efterhand känns det
knäppt hur lång
tid
det tog för mig att
förstå
kanske först
när jag var i Nice
på en efterlängtat tjejresa
sånt man också
skall hinna med
mellan
karriär, barn och
en helt ny överväldigande
värld
satt jag på ett kallt
badrumsgolv
och hulkgrät
kollade på flygbiljetter
hem
hade panik, tänkte
nu är det
försent
det är kört för
mig
sov inte på nästan
två dygn
och nu minns jag
knappt
resan till
Nice

Jag grät överallt

på Ica, när jag fikade,
cyklade, borsta tänderna
eller
gick en promenad
herregud,
jag var helt
kaputt

blev rädd för att
gå och lägga
mig
fick ångest för att
vakna
inte en dag till
i detta grumliga
skit

det vände någongång
i maj
jag vet inte exakt hur
men
jag började på
akupunktur
han sa saker som
sunt förnuft
men det var som en
väckarklocka för
mig

jag frågade,
hur skall man hinna 
allt
det gör man inte
sa han
sen började en lång
lista
rannsakan
prioritera
mitt mantra blev
en sak i taget
i början var jag tvungen
att säga det
flera gånger om
dagen
när jag borstade tänderna
samtidigt som jag
hällde upp gröt
till Algot
plockade disk in emellan
små saker
där beteendet kröp
in
tar till sist över
allt omkring

det är bättre nu
men än är jag inte
helt bra

måste fortfarande
påminna mig en gång
om dagen

en sak i taget