Om att kanske försöka få ett till barn någon dag

Ett tag
trodde jag
att jag inte
ville ha fler
barn
kände mig
totalt
förkrossad
av graviditeten
traumatiserad
av förlossningen
trots att allt
gick bra och
som någon
en gång uttryckte
det
”att min kropp
var gjord
för att föda barn”
så kändes det
som om jag var
i tusen bitar

kärleken till
mitt barn
överväldigande
till slut
såklart
men var var
jag?
tre år har
gått, tre år
då någon annan
jobbat, tagit
examen, rest
levt till hundra
procent
tre år av
att i ren panik
flaxa med armarna
känslan av
att drunkna, hålla
sig över
vattenytan
plågad över hur
jag skulle
säga till Anton
att jag inte ville
ha fler barn
bitter, bottenlös
ensamhet för att
ingen förstod
men jag tror det
finns fler av
mig, bara det att vi
sällan får prata om
allt och inte bara
utvalda delar
för hur förklarar
man, orkar stå
upp för att föda barn
inte är naturligt
eller kul för mig

jag har aldrig
ångrat Algot
alltså, aldrig
men Anton frågar
ängsligt
det har väl inte
bara varit dåligt?
såklart inte,
älskade du
jag har älskat
och älskar
intensivt
men graviditeten
tog något
ifrån mig
som om kropp
och själ
separerande
sprang ut i
vattnet tillsammans
hand i hand
men där strömmen
var för stark
och vi tappade
varandra
svävandes på
varsitt håll
någonstans ute
i rymden

tre år sen jag
fyllde lungorna
med luft
istället inbäddad
i en känsla
av skuld att
detta inte är det
bästa jag
gjort
graviditeten alltså
inte Algot
jag hoppas det
är lika självklart
för er
som det nu
äntligen
är för mig
att det finns en
skillnad
mellan dom två

för luften är friskare
än på länge
nu, jag kan ta djupa
andetag igen
ända ner
i magen
skrattar, sover
leker lejon
jag orkar träna, skratta
med kompisar, se och
hänge mig till
Anton, springa
en mil
istället för
att ägna min tid
till att plocka
upp mig själv

och mitt i det
väcks en liten
tanke om
ett barn igen
även om jag är
fullständigt
skräckslagen, för kroppen
hjärnan, orkar
verkligen mitt
hjärta?
och oron för
verkligheten där ute
kan inte tro
att det är 2017
och jag skriver
det här

men jag oroar mig
att det inte finns
plats för mig
hur ska jag orka
slås för min
plats på arbetsmarknaden
samtidigt som
min kropp jobbar på
övertid
i ett liv med en
person till som
också vill göra sitt
vi är som de flesta
par, där kvinnan
ofta får sitta
långt bak
det här är ingen
korsfästning av
Anton men det är
så himla lätt
hänt att
samhället även
sipprar in i
hemmet
jag kan hämta
ta honom på
morgonen
klart jag kan handla
jag jobbar på
kvällen istället
jo men kan flytta
min träning för oss,
det är lugnt
jag har förresten bokat
tvättid och köpt
nya förskolekläder till
Algot, inga problem
kommer ihåg
vem som fyller
år, föreslår
middagar med
vänner, uppmuntrar
skidresor med
killkompisarna
bokar en resa,
påminner två gånger
om vad mina
planer för kvällen
är och han glömmer
ändå, jag forsätter
gör gör gör
gör gör gör
helt tiden
hur mycket orkar
en människa
egentligen?

men

blundar jag
så ser jag det
någonstans där
borta, livet
med fler om vi
har tur såklart
kanske en bebis
till någon
dag

men jag sväljer
samtidigt hårt

livrädd för
att jag ska

pausas
igen

Mål, drömmar och förhoppningar inför 2017

4808786055_51cf7d65db_b
Bildkälla

Jag har i ärlighetens
namn
inte tänkt ut
något mästerlig
plan
vet bara att
jag vill framåt
har
en önskan om
hur livet
skall se ut
i stora drag
ingen detaljplan
nej nej
jag sicksackar
mig fram
öppnar armarna
skriker
kom och ta mig
jag vill och
kan
så det blir inga
stora löften
från mig
men ett par
punkter kan jag
väl
hosta fram
som hade varit
kul att
få gjort
någon gång innan
nästa år
eller sånt som helt
enkel
förföljer mig
från förra året
någon gång
blir det
väl klart
vi får se

hur som helst
så vill jag:

♥ Gå en kurs
♥ odla tomater och blommor
♥ äta vegetariskt minst två gånger i veckan
♥ minsta hushållsavfallet (som är pinsamt stort idag)
♥ bli lite mindre äcklad av mördarsniglar
♥ blogga fyra gånger i veckan
♥ våga köra mer bil
♥ springa vårruset (vill någon göra det med mig?)
♥ träffa fler digitala bekantskaper IRL (det är så kul!)
♥ söka jobb
♥ åka till Amsterdam när tulpanerna blommar
♥ utveckla och försätta driva Midis
♥ träna två gånger i veckan
♥ åka utomlands med Anton
♥ åka på en långresa
♥ ha en askalas stor 30års fest
♥ skriva högskoleprovet
♥ dansa med kompisar
♥ sova gott

Coola barnkläder, en emotionell smäll och att upptäcka världen

Coola barnkläder Coola barnkläder Coola barnkläder

Jag ser tillbaka
på min graviditet
vill krama mig
själv
säga att det är
okej
att våga hänge
sig
jag gjorde ingenting
vågade inte känna
orkade inte
visste inte hur man
gjorde
första barnet,
oj oj
vilket emotionell
smäll

tittade inte på
barnkläder
köpte knappt
några prylar
bara det
uppenbara
vågade inte
planera
kunde jag verkligen
ha sån tur
att få allt
jag önskat mig?
hjärnan hängde
inte med
hjärtat skenade
iväg

om jag bara visste
hur nu
skulle vara
Algot med spring
i benen
galoperande kärlek
allt som var
löst
odefinierat
under nio månader
finns nu i honom
han
slukade alla
mina känslor
gick rakt in i
honom
där finns dom nu
fast tusen gång
mer, bättre
han är mitt
resultat
mitt mål efter
förvirrande
planlöst
springande
jag kom fram

high five
och vältrar mig
i vinsten
vågar inreda
och ta ut svängarna
kollar på kläder
jag önskar allt
för honom
storslagna drömmar
coola barnkläder
till en färgstark personlighet
kanske lever jag
lite genom
honom,
tar ut färger och
form
mönster och
vilda drömmar

jag vill att han
skall ha allt

skin på näsan,
plats i hjärtat
och
coola skor

 
som han kan upptäcka
världen med

1 2 3 5