30 år !

Tänka sig,
idag fyller jag
30 år
något helt nytt
klara färdig gå
nu är det gamla
slut, den gången
jag var tjugo-någonting
minns du?

då jag köpte och
sålde min första
lägenhet
åkte till Thailand,
Paris, Berlin
blev bedragen
och bedrog
låg runt och
förälskade mig
i ett vilt lockigt
hår, min pappa
som sen dog
och allting som
ändrades, blev upp
och ner i ett
enkelt telefonsamtal
en helt vanlig
dag, min
hemlighet som
jag knappt
någonsin pratar
om. vissa saker
är helt enkel för
komplicerade
för att förstå

gått igenom två
stora depressioner
terapi i sex år
svek och gamla
sår, svårnavigerade
kompisrelationer
tappat många
hej då, men fått nya
på vägen
som ska vara en
livstid I hope
men så enkelt
är ju aldrig livet
bara tiden
vet, men
vissa är helt
enkelt för alltid
kvar

jag
flyttar till Malmö
i andrahand, tre kompisar
på hundra kvadrat
kanske inte alltid
så smart, blir utslängda
flyttar ihop med
min livskärlek
Anton
jag har aldrig
trott på själsfränder, men
jag tror på honom
livet har varit hårt
jag är full med
blåmärken men han
är snäll mot mig
och jag som
trodde att det inte
var något för
mig hittar
min bästa vän
när jag bara
är tjugoett

köper min
andra lägenhet
där vi nu bott i
i över sju
år, gift mig, köpt
sommarhus
och skaffat barn,
tog mitt körkort
utbildning
precis som man
ska, eller hur
var det nu? spelar
det någon roll
varit fem veckor
i New York, bilat
i Nya Zeeland
och minns knappt
San Francisco
rest runt och
försökt hitta
sätt att läka mig
själv. vill så gärna
för alltid känna
att världen är
min när som
helst, mest
för jag tycker
verkligen att
den är
så himla jäkla

kul

växt upp, sett mina
vänner gå från
taniga tonårssjälar
till stadiga vuxna
eller nåja, vi gör
så gott vi kan
alla är vi nybörjare
även på det, inte sant?
torkat spya och
tårar och
skrattat mig öm
bråkat, varit besviken
gjort någon besviken
älskat och vågat
leva mitt liv
med andra även
om livet lärt mig
att det helt klart är
risky business
men vågar man
kan det också vara
helt otroligt
underbart

bäst var åren
mellan 24 och
26, överväldigande
när jag är 21, som om
i en absurd film
till 23  när
jag bryter mig loss
och börjar forma
mitt eget liv
störst när jag är 27
och
blir gravid
Algot är 4 månader
när jag fyller 28
jag är 29 när
jag känner mig
som mamma på
riktigt, men får samtidigt
en viss ålderkris
is this is? hus och barn?
jag skulle ju annat jag
funderat på att
starta företag
men vågar inte
kanske behöver jag
vara trettio för det
vi får se

men jag vet i alla
fall nu att livet
inte tar slut bara
för att en vis
tid inte längre
är min, så som
man en gång
trodde när man
var ung och
dum

visst går tiden
så himla snabbt
ibland men tänk
så mycket som
har hänt på
tio år, va

men framför
allt, tänk på hur
mycket

som är
kvar av detta

underbara, långa
liv

Första dagen

Mitt hår är
fortfarande strävt
fastän
jag kletar på
en halv burk
balsam
huden oslät
från allt havsvatten
bristen på
rutiner, för många
skitsamma
jag ska hämta
nya kläder på
posten, köpa nya
till Algot
så vi är förbereda
på hösten
står stadiga
även om jag såklart
alltid
drömmer om
äventyr, vill bli
tagen med storm
jag ska inte
ljuga, jag är den
som i hemlighet
hoppas på att
en dag vinna
på lotto
lika bra att sluta
låtsas som om
det någonsin ska
gå över, det verkar
inte vara något
jag växer
ifrån

Algot mungipor
guppar upp och
ner när jag
lämnar honom på
förskolan
fastän vi hejat
fram alla
fröknars namn
han klamrar sig
fast vid
mitt ben
försöker hålla
fast i åtta veckors
frihet
men jag vet ju
att snart
känns det bra
igen, att det nya
inte är dåligt
utan det bara är
just det
nytt

jag tömmer kameran
på bilder, skriver
en lista
som inte alls
gör mig klokare
men känns som
något man
borde göra, eftersträva
struktur
men när jag gick
till förskolan
första av
många igen
så blev det så
tydligt hur
livet tuffar på
blir av sig
själv på något
sätt, utan att jag
skrivit några
listor, formulerat mina
mål i siffror
mätt mig själv
i tid
eller tapetserat
sovrumsväggen
i moodborads

det verkar som
att tiden går
ändå och jag
med

för den delen

Som en blomma

Det är så fint
här nu
blommar som mest
när sommaren
håller på att
ta slut, finalen
innan vintervilan
men
allting blommar
visserligen ovanligt
sent i år
eller var det
ovanligt tidigt
förra året?
vem vet, spelar
det någon roll?
så länge det blommar
någongång,
tänker jag
allting växer i
sån fart här, i vår
lilla dal
solrosor som blir
dubbelt så långa
som jag
ängsblommor som
tar sig, trots
en ganska så
aggressiv traktor
vår gräsklippare
två gånger körde han
som hjälper oss
med gräset över
dom, bara sådär
ändå tar dom sig
växer och kämpar
säger oss något
trots allt, inte sant?
naturen, lär
oss ett och annat
ändå
tänker alltid på
när jag började

akupunktur
när jag mådde
som sämst, var ett
öppet sår
flammande eld
mörkt hål, utmattad
själ
så bad han mig
titta på en
blomma, se hur den
öppnar sig
på dagen, sluter sig
på kvällen
så ska du också va
ingen människa
kan vara öppen
hela tiden
då händer det
här, sömnlös
skit
tom på energi
ingenting mer
att ge

jag tänker alltid
på det när
höstanemonerna stänger
sig för kvällen, eller när
tusenskönorna blir
som tusen stycken
små isberg, vita toppar
i gräsmatten
även nu när
allt är bra igen
man måste stänga
sig ibland, blicka
inåt, vila
hur klyschigt
eller uppenbart den
än låter

så påminner det
här stället
vår dal, naturen
huset

mig om det
hela tiden