Fredag i Malmö

Efter några svårsmälta veckor och tunga nätter behövde vi något lättsamt. Kompisar! Vi tog med oss en flaska från förr till Bergsgatan och sen åt vi franskt tvärs över gatan. Det är väldigt sällan jag tar upp (mobil)kameran i såna här tillfällen, än mindre publicerar dem. Men igårkväll kändes som frisk luft i ett annars instängt och dunkelt rum och det är värt att minnas tycker jag.
 
Fredagimalmö
Fredagimalmö
 
Här är vi i våra kompisar så väldigt dekadenta lägenhet med Algot mitt i smeten. Om han ändå visste vilken succé han är vart han än går. På bordet stod vinet vi tagit med och som vi väntat med att öppna i över två år. Väntat på rätt tillfälle, osv. Äh – igår var perfekt! En liten klunk av Nya Zeeland var behövligt mitt i det nya vardagslivet i Malmö.   
 
Fredagimalmö
Fredagimalmö
Fredagimalmö
 
Vi gick till krogen runt hörnet. Mitt i en tugga insåg jag att precis allt jag åt den kvällen var no go när jag var gravid. Jag tror att jag undermedvetet drog en lättnads suck över att jag gjort mitt på ett tag när det gäller den rådande babyboomen. 
 
fredagimalmö
 
Och precis när vi betalat kalaset vaknade den här hjälten, som sovit sig igenom bröl, klirrande glas och krossade tallrikar. Vi tjoade lite sömndrucket i trappuppgången innan han fick sig en egen flarra. Sen somnade vi alla mätta och belåtna. Och framför allt, glada! 

Krämporna, dusterna och frustationen

Ros
 
Det är nu det börjar. Slitet. Min kropp tar mer stryk av ett liv med ett barn utanför magen än med en innanför. Visst hade jag mina besvär under graviditeten men de var mer psykiska än fysiska. Nu ömmar skulderbladen, handleden gnisslar och min så kallade falska ischias jag drog på mig i vecka 10 är svår att skaka loss med en 8,5 kilos bebis på höften. Att man inte skall lyfta något böjt som ett C kommer jag på varje gång Algot är halvvägs upp. Sömnbristen är svårare än någonsin, hormonerna hjälper inte längre och stundvis skulle man kunna sälja lägenheten för bara ett ögonblicks ordentlig vila. Samtidigt blir dagarna mer intensiva. Algot är mer än bara sömn och mat nu. Det skall underhållas, konstant. Jag skriver det här medan jag gungar babysittern med foten och lyssnar på hur hjulen går runt runt runt –  allt för få en chans att samla tankarna lite. Kanske är det mer nödvändigt än att få sova ibland, att samla tankarna alltså. Jag längtar desperat efter det. Jag och Anton ryker ihop mer nu när stunderna för sig själv blir allt färre och kortare. Vem har mest rätt till att hjärndött skrolla på telefonen i fred? Tror ingen av oss var beredd på hur laddad den frågan skulle bli. Jag saknar babybubblans mjuka hölje. Hormonernas och adrealinet gjorde konturerna mindre hårda. Helt plötsligt känner jag mig sliten. 
 
Algot är underbar. Jag är mer tack vare Algot. 
Älskade unge, vad du gör med mig.
Det är en underbar tid just nu. Det är verkligen det.
Men, ibland är det en underbar skitjobbig tid.