En annan tid från en annan plats

Glad första advent! Vi är så trötta att klockorna stannar här hemma. Vi hjälpte ett par vänner att flytta i morse. Att flytta är ju en pärs i sig men att flytta och vara flytthjälp som gravid är verkligen ingen picknick. Jag gick raka vägen hem och sov två timmar efteråt. Denna veckan i sig har varit en pärs. Vissa veckor alltså. I onsdags vaknade jag tung som ett block med betog och tänkte i mitt i stilla sinne ”är det verkligen bara onsdag?”. Det kändes som att veckan aldrig ville ta slut. Jag längtar efter julledigheten med hela kroppen. Och på tal om ledighet så minns jag när vi promerade över till Brooklyn en solig måndag för typ en månad sen. 
 
Gud så längesen det känns, men det var en strålande dag. Alex schulman skrev förresten en festlig krönika häromdagen. Fy sjutton vad jag kunde identifiera mig. 
 
Det var Antons första gång på bron och han blev positivt överraskad, ”jag trodde inte den skulle vara så fin”. 
 
påväg. 
 
hej hej 
 
New York och Anton
 
Väl över på andra sidan fortsatte vi vår promenad längs med vattnet och vidare in i Brooklyn. 
 
Även om solen sken, så kunde det stundom bli ganska kallt så Anton passade på att värma sig. Samtidigt som han funderade på varför karusellen var inglasad och inte minst varför inglasningen var ritad av Jean Nouvel. 
 
Brooklyn var höst och Halloweenfin 
 
Och nästan lite somrig. 
 

En lördag i New York

 
Förra lördagen vaknade vi upp till ett soldisigt New York. Det var som om staden och dagen inte riktigt hade bestämt sig för om det skulle bli en bra eller dålig dag. 
 
 
Det var ömsom svinkallt och ömsom härligt ljummet. Eftersom vi bodde nära Hudson River så bestämde vi oss för att börja dagen med en promenad längs vattnet. 

 
 
 
Vi gick upp till 14e gatan där vi sen gick upp till High Line Park
 
 
När solen kom fram var det varmt och skönt 
 
 
 
Och den äldsta delen av tågrälsparken frodades. Där är faktiskt himla fint, speciellt med en kaffe i ena handen och en Anton i andra. 

 
 
Dessutom har den blivit JÄTTELÅNG. Jag tror vi tog oss upp ända till 34e gatan eller något sånt (!)
 
 
Därifrån tog vi oss från det ena till det andra. Upper east side, mer specifikt. Eftersom dagen och staden till sist bestämde sig för att bli en strålande höstdag, bestämde vi oss för att fortsätta vår promenad i Central Park. 
 
 
Men en promenad utan mat för paret med sveriges svajigaste blodsocker kan det lätt bli en promenad from hell. Så vi bestämde oss för att äta lite pizza först. 
 
 
När vi satt där och glufade i oss i dödsseriös tystad kom det fram två tjejer som tyckte vi var gulliga och frågade om vi ville att hon skulle en bild på oss. Sagt och gjort. På bilderna är vi alltså gulliga och mätta. 

 
 
Helt plötsligt efter att ha promenerat runt i parken i ett par timmar så var det sommarvarmt och vi var trötta igen… 
 
 
..men desto gladare! 
 
Nu har vi varit hemma från New York en vecka. Och för en gång skull har det varit enkelt att komma hem igen. Inte bara att det har varit rent av skönt att komma hem, utan jetlaged har dessutom varit totalt frånvarande. Så det har varit pang på rödbetan och full rulle sen vi landade i princip. Fram tills nu. Jag har blivit dunderförkyld. Igen. Det är tredje gången sen jag blev gravid. Folk skojar inte när de säger att man får sämre immunförsvar med en bebis i magen.