Vecka 41

 
 
Nix, ingen bebis än. Istället leker vi en jätterolig vem-kan-hålla-andan-längst-lek. Det är verkligen jätteskojjigt att gå och vänta på att en tre+ kilos jättebebis skall tryckas ut och sätta fart på livet. Det känns inte alls som att hela ens verklighet står på paus. Och ”han kan komma när som helst”-konceptet känns som en lögn. Något man säger till någon när det inte finns något kvar att säga (även fast det i detta fallet kan vara sant), men dessvärre känner jag av mina bihålor mer än min livmoder. 
 
Så jag kör på en ny taktik. Snyggo-taktiken. Jag har tvättat, fönat och plattat håret. Till och med färgbombat topparna rosa. Plockat fram min mest färgglada klänning och dessutom sminkat mig. Jag skall fest-fixa ut den här bebisen. Kanske lyckas jag, för när målaren (som målar vårt kök) kom i morse frågade han om det var dags att åka in till BB. Anton skämdes ögonen ur sig när han förstod att målaren trodde jag fixat mig för BB – ”hon brukar inte se ut såhär” (Haha, förvisso sant)- men jag fick snällt förklara att det var en överlevnadsmekanism för att stå ut med övertiden.
 
Jag räds inga medel. 

Gravid i vecka 41

Gravid i vecka 41
Gravid i vecka 41
Vecka 41: Nix, ingen bebis än. Istället leker vi en jätterolig vem-kan-hålla-andan-längst-lek. Det är verkligen jätteskojjigt att gå och vänta på att en tre+ kilos jättebebis skall tryckas ut och sätta fart på livet. Det känns inte alls som att hela ens verklighet står på paus. Och ”han kan komma när som helst”-konceptet känns som en lögn. Något man säger till någon när det inte finns något kvar att säga (även fast det i detta fallet kan vara sant), men dessvärre känner jag av mina bihålor mer än min livmoder.
Så jag kör på en ny taktik. Snyggo-taktiken. Jag har tvättat, fönat och plattat håret. Till och med färgbombat topparna rosa. Plockat fram min mest färgglada klänning och dessutom sminkat mig. Jag skall fest-fixa ut den här bebisen. Kanske lyckas jag, för när målaren (som målar vårt kök) kom i morse frågade han om det var dags att åka in till BB. Anton skämdes ögonen ur sig när han förstod att målaren trodde jag fixat mig för BB – ”hon brukar inte se ut såhär” (Haha, förvisso sant)- men jag fick snällt förklara att det var en överlevnadsmekanism för att stå ut med övertiden.
Jag räds inga medel.

Go shorty, it’s your birthday

 
Idag är det beräknat att vår bebis skall födas och firas. Han är officiellt färdigbakad. Det känns knäppt av två anledningar: 
 
1. Dels för att 14 april har känts som ett fantasti-datum. Jag har varit gravid sen slutet av juli ( ☞  J U L I ☜ ) någongång. Herregud, vilken evighet. Ni vet när man säger en sak så många gånger att det till sist låter konstigt? 14 april har låtit som never-gonna-happen. 
 
2. Dels för att det fortfarande känns som att det never-gonna-happen. Bebisen verkar ha missförstått upplägget och just nu känns det som om han kommer lagom till midsommar. Mina revben är helt enkelt för roliga. 
 
Anton tror att vi har en bebis till helgen, medan jag tror det dröjer minst en vecka till. Skall vi slå vad?