Chanel Malmö – en pressfrukost mitt i stan, vänner och motorkraft

Chanel Malmö

Inte en dålig start på veckan. Pressfrukost för Chanel som öppnat sin första butik i Malmö. Älskar att Malmö börjar koka. Händer så mycket nu! Jag kutade dit med Julia som två blöta hundar (vädret nu alltså, suck) och visste liksom inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Men det var sjukt fint uppstyrt. Otroligt proffsigt. Generöst, personligt och proffsigt. All personal var så otroligt varma och karismatiska – och extremt pålästa om allt. Skoja min doja att det här varumärket vet vad dom håller på med. Otroligt genomarbetat.

Chanel Malmö

Klockan nio började festligheterna på Café Dornonville. Eller det rosa caféet som man mest kallar det. Garanterar alltid en bra instagrambild.

Chanel Malmö

Min kamera får verkligen kämpa nu. Den skånska vintern är inte nådig. Ljusinsläppet lider. Och jag som tappade min kamera i sanden på stranden i somras hänger verkligen inte med. Aouch.

Chanel Malmö

Julia och Lina! Ljuvligt att få börja morgonen och veckan med dom här. Tänk att för ett år sen kände jag ingen av dom! Good shit can happen. Tycker så mycket om dom.

Chanel Malmö

Visserligen att Julia lagar grym mat men hon är också så jäkla rolig. Önskar alla kunde få ta del av det. Snart kanske!! Förresten. Julia är nominerad till Årets Mat-instagrammare! Hon är så värd det. På mindre än två år har hon gjort hela Tuvessonskan, fattar ni! Så impad. Framför allt för hennes otroliga varma och vettiga syn på mat såklart, men världen inte minst. RÖSTA PÅ HENNE! 

Chanel Malmö

Här drar ingen sig för att varken filma, fotografera eller instagramma. Rätt najs ändå att slippa smussla med vad man gör. Jag kan ofta fortfarande känna mig fånig trots att detta är mitt jobb.

Chanel Malmö Chanel Malmö

Annat än resterna av Algots sketna macka med en halv centimeter smör på. Men kanske mest mer bildskönt ändå eftersom jag gillar mackor med smör. Jag gillar smör mer än smoothies kom jag på idag.

Chanel Malmö

Malmö. Inte så liten längre liksom.

Chanel Malmö Chanel Malmö

Efter en lång och najs frukost gick vi in till butiken. Hansa har fått ett rejält ansiktslyft. Så att säga och man börja ana dess forna glans från den gången det hette NK. Chanelbutiken var helt otroligt lyxig. Och har allt. Men det är tydligen konceptet. Oavsett om du är här eller där ska du hitta allt. Och allt godkänts av Paris. Till och med location för frukosten måste godkännas därifrån. Så ingenting går förlorat.

Chanel Malmö

Limited Edition grejer och jag ska nog slå till på rouget. Det var så nytt att det inte kommit in i butik på riktigt än. Så jag ska gå tillbaka i början av november.

Chanel Malmö

Julia var min husfotograf för dagen. Så najs med någon som bara säger var man ska stå och fattar grejen. Så presenterade dom deras nya dofter som verkar så sjukt lyxiga att det inte är klokt. Och pratade om mottot ”Don’t be new, be you”. Låter vettigt.

Chanel Malmö Chanel Malmö

Sprillans nytt och så otroligt fint. Ville typ bada i allt.

Chanel Malmö

Tog med denna bild, kanske inte för den var snyggast i stan men för den verkligen visade stämningen på plats. Det var så härligt och alla där var så trevlig och glada. Vi gick tjoandes därifrån- ses snart igen– som om det var en vanlig kompisfika på Chanel. Då tycker jag verkligen man har lyckats med sitt event.

Chanel Malmö Chanel Malmö Chanel Malmö

Tydligen ”bakar” Chanel alla sina produkter i en speciell ugn. Så det inte ska gå i sönder om (när) man tappar dom i golvet. Vilket jag nog ändå kan intyga. Aldrig har något av mitt Chanel gått i sönder nu när jag tänker efter.

Chanel Malmö

Fick en så otroligt generös goodiebag med mig hem. Så bortskämd nu. Inte klokt. Favoritläppstift, ett nagellack och deras nya doft. Shit pommesfritt.

Chanel Malmö

Jag har sovit tokdåligt de senaste par nätterna och var ganska vinglig. Så en suddig bild var passande. Men det hjälper verkligen när man har en rolig dag när kroppen är sliten. Vilket hela tiden är min motivation i allt detta. Frilanslivet, att våga och tro på möjligheterna. Att man hela tiden rör sig mot ett liv man vill gå upp till. Jag har kämpat så jäkla mycket med otillräcklighetskänslor, att känna att jag är kompetent nog, att jag är lika bra som någon annan (du med för den delen!) osv. Så ibland är jag typ chockad att jag samtidigt som jag haft så mycket ångest orkat röra mig framåt. Att året går mot sitt slut och är ingenting mot hur det var när det började. Tänka sig.

Chanel Malmö

Sen gick jag och Julia till Noir och åt en macka och pratade om våra framtida projekt. Kanske visar det sig att framtiden inte är så långt borta. Och även om jag lever med ganska mycket ångest (har alltid gjort och kommer nog alltid göra) så tycker jag ändå livet är så himla… kul. Två sidor som ibland krockar, helt klart. Känslolivet svänger, må ni tro. Men det är också en jäkla rejäl motor.

Allt som är jag.

Jag kanske är dramatiskt nu men färgen rosa förändrade mitt liv – ett samarbete med Rebel Walls

– I samarbete med Rebel Walls –

Rebel Walls Dusty Pink inspiration

Jag är 19 år när jag köper min första lägenhet. Ska strax fylla 20 när jag ska flytta in i samma lägenhet med min pojkvän. Jag har en moodboard fylld med beiga stolar och ett kritvitt kök. Jag dagdrömmer om parmiddagar i skenet av fladdrande stearinljus. Jag hinner precis fylla år innan jag blir dumpad. Bedragen. Jag står ensam i min nya lägenheten med ingen el och fula plastgolv. Det känns som det regnar inomhus. Inombords. Det beiga ser helt plötsligt smutsigt ut. Jag gråter, går ut och låser dörren. Bor hos en vän och slickar mina sår. Det dröjer 1,5 månad till jag låser upp igen. Med mig har jag fyra knallrosa plaststolar, rosa gardiner, rosa kuddar. Jag spraymålar mitt kök svart. Kavlar upp armarna och tänker att jag är ta mig tusan allt annat än beige. Jag gör alla inrednings-misstag som jag lärt mig att man absolut inte får göra. Jag har exempelvis en röd kökslampa till mina rosa stolar. Och jag minns speciellt en gång när min mormor är på besök och min mamma nervöst frågar henne:

– Visst är det fint som Christin inrett? Coolt? 

Mormor är skoningslös. Tittar frågandes på lampan. Smeker dom hårda stolarna med handen.

– Nej. Det tycker jag inte. 

Jag kan inte låta bli att skratta. För första gången i mitt liv så tar jag inte illa vid mig. För jag vet att det här är jag. Att det finns en kraft i färgen rosa och något att vinna i att bryta gamla regler.

Det kommande året fyller jag min lilla rosa 1:a med kompisar, fester och livslånga minnen. Jag sätter ihop mig själv igen. Blir någon istället för någons. Det ekar fortfarande därifrån. Den lägenheten gjorde avtryck i oss alla. Efter ett tag träffar jag min nuvarande man, Anton. Det är snart tio år sen som vi vaknar den morgonen och han går upp för ta ett glas vatten. Staplar sig ut till köket, kommer tillbaka med det vilda håret och står sömndrucken i dörröppningen.

Rebel Walls Dusty Pink inspiration

Här är verkligen rosa, säger han och sväljer hårt. 

Men jag ser det på honom. I hans ögon. Han älskar rosa. Det ögonblicket finns överallt där vi bor idag. Vår älskade lägenhet. Han kallar mig galen ibland och är stundvis också lite orolig över vad andra ska tycka. Men för varje gång han undrar det köper jag en ny rosa sak. Matchar det gärna med något spräckligt orange. Manifesterar. Var din egen, inte någon annans. Våga vara djärv. Även om det bara är i inredningen. Det kanske börjar där?

I vissa rum har jag haft en tydlig vision. Som tapeten i vår hall. Det tog en vecka att övertala Anton. Och han som hjälpte oss ta ner den gamla och sätta upp den nya kallade den ”ful”. Ful kan du vara själv, tänkte jag. Idag är den tapeten en del av lägenhetens själ. Och varje gång jag går förbi den tänker jag på den gången med Mormor. Vet att en del av henne hade varit stolt över att jag vågar gå min egen väg.

I andra rum har jag låtit det ta tid. Trevat mig fram. Även om allt inte blivit rätt så har jag alltid valt mina grejer med omsorg. Så om det blivit fel i mitt hem så har det enkelt kunnat bli rätt i någon annans. Bra grejer har nästan alltid ett bra andrahandsvärde. Det tog längre tid i vardagsrummet för ibland är det jobbigt att stå på sig hela tiden. Att stå övertygad i sina egna idéer samtidigt som livet susar. Det är också okej. Låt det ta tid. I vardagsrummet har vi idag vita väggar som bas. Färgklickar här och där. Klassiskt och ett bra sätt att börja på. En gång i tiden var soffan grå. Sen blev den blå. Minns när vi köpte mattan. Det var Anton som hittade den och skrek euforiskt tvärs över butiken ”kolla här Christin”. Minns hur folk tittade på oss när vi bar hem den genom stan. Jag vet att det bara är en färg. Men jag kände mig stolt.

Det är okej att inte orka förändra allt på en gång. Min rosa resa började för tio år sen. Då var jag en ovanlig sort. Men tiderna ändras, tack lov (även om min mormor var underbar). Rosa är inte längre så dumt. Tillför faktiskt en extra dimension – även om det bara är inredning. Rebel Walls har precis släppt en tapetkollektion helt i det rosa namnet för den rosa månaden – Dusty Pink som består av nio modiga tapeter.

Rebel Walls Dusty Pink inspiration

Hade jag inte varit så himla lat hade jag målat eller tapetserat över våra väggar för länge sen. För jag är inte längre beige. Jag har lärt mig att det är okej att vara fel – eller nej – att det inte finns några fel. Att man kan hitta kraft i en färg. Eller i en pryl. Att en tapet ibland är mer än så. För att det kan finnas något värdefullt i att förankra sitt jäkla anammar i något. Men samtidigt kunna luta sig tillbaka, känna sig trygg i att det bara är en tapet. Världen går inte under, men har man tur så kanske man växer lite som person. Eller bara har kul. Det räcker också.

Rebel Walls Dusty Pink inspiration

Jag valde Mixed Memories från Rebel Walls Dusty Pink kollektion. Jag ville plocka upp färgerna i vår nuvarande inredning utan att nödvändigtvis matcha för mycket. Jag brukar säga till min mamma att för matchat är tråkigt, även om hon är svårlärd. Hon har fortfarande samma färg på strumporna som på hennes byxor. Ni fattar. I alla fall. Jag vill att vårt hem ska innehålla alla delar av min personlighet. Man tillskrivs många saker där ute i världen. Så är det ju och tar lång tid att förändra. Men i mitt hem vill jag inte känna mig för stor. Eller för mycket. Hemma är en plats där jag vågar allt. Och när jag visar Anton dessa fina efterbilder, hur vårt vardagsrum skulle kunna se ut med en tapet, och det första han säger är ”oj” så kastas jag tillbaka till den gången för tio år sen. Allt känns glasklart. Jag är fortfarande på rätt spår.

Rebel Walls Dusty Pink inspiration

Det finns såklart ett par saker att tänka på som kan tillföra något extra i en inredning. Om man vill. Mixa olika material. Former. Det är lätt att automatiskt inreda längs med väggarna exempelvis- tro mig! Jag har precis (äntligen!) övertalat Anton till ett nytt soffbord som inte är avlångt utan runt. Ha en sittpuff eller kuddar på golvet som bryter av. En tavla med något stort motiv på spräcklig vägg. Inspireras av fler olika stilar. Stirra dig inte blind på en. Olika nyanser av samma färg kan binda ihop olika mönster till en självklar helhet. Finns massor av olika knep hit och dit. Men mitt bästa råd är ändå. Släpp alla regler. Titta inte för mycket över axeln. Du bestämmer. Ingen annan.

Facebook, att vara (o)genuin och en vecka med Algot

Så blev det redan torsdag och jag hann inte med hälften av inläggen jag hade i åtanke. Försöker känna att det är okej. Men att starta företag tar mycket tid, där bakom kulisserna. Spenderade hela måndagen åt det. Halva tisdagen. Sånt ingen ser. Knappt en själv. Anton påminner mig om att jag inte behöver vara framme bara för jag startar företag. Att resan startar nu. Jag måste lära mig att släppa på kontrollen lite. Allt behöver inte vara perfekt. I mitt huvud måste allt vara klart innan man startar, men Anton har ju rätt. Ett företag är inte målet. Företaget är ju till för att nå detta något diffusa mål. Men brottas med en del prestationsångest. Att vara tillräckligt. Igår skrev jag texten till mitt samarbete som lanseras nästa vecka. En historia jag haft i huvudet länge men som inte hittat sin plats. Förrän nu. Så är det ofta med textarbete för mig. Kan finnas i huvudet i flera år. Sitter långt inne och kommer aldrig ner på papper. Men när det är rätt så skriver den sig plötsligt själv. Hoppas ni ska tycka om det. Jag SKA berätta mer om allt. Bara några saker som ska vara klara 100% först. På tal om att släppa kontrollen. Jag har alltid haft svårt att lyfta på locket innan allt är klart. Helt tvärtom vad som är meningen man ska göra när man säljer sig själv. Men såhär har jag jobbat hela mitt liv. Det ändrar man inte på en handvändning.

Anledningen till att jag tvekat så länge med att göra Midis till ett företag är för att jag varit så otroligt rädd att tappa skaparglädjen. Genuiniteten. Som är lätt hänt när personliga bloggar helt plötsligt blir varumärken.Skrev om det här en gång.  Det här är ju min ventil. Och ni har blivit en del av min trygghet. Utan ert stöd, pepp och input hade jag inte vågat hälften. Så var så otroligt rädd ni skulle tappa förtroende för mig, tycka att jag är falsk eller något i den stilen för att jag helt plötsligt har ett AB bakom namnet. Att man ska vara en bedragerska eller osann är ju för det mesta härskartekniker. Men fastnar lätt i bakhuvudet om man en gång blivit anklagad. I alla fall. Jag spelade in en video idag. En vlogg antar jag. Helt nytt för mig. Läskigt såklart. Men tänker att det kanske är kul? Som sagt. En fot framför den andra. Fortsätta framåt är det bästa man kan göra när man får käppar i hjulet.

Jag har i alla fall skaffat Facebook nu. En sida åt Midis. Min lillebror har tjatat på mig i en evighet. Men jag har bromast på grund av allt ovanstående. Men när ett företag skrev att dom letat efter mig där men inte hittat mig tänkte jag att, okej det är dags. Har inte riktigt bestämt vad jag ska göra där än. Men blir glad om ni följer med där också. Gilla kan man göra här. Om man vill. Och med allt det här sagt har jag bara en halv arbetsdag kvar. Innan jag ska vara med Algot en vecka. Han ska ju operera öronen på tisdag. Få rör i öronen, så ingen allvarligt, men ändå. Lite oroligt. Och när jag hittade broschyren till operationen och insåg att jag inte ens ögat igenom den än och mest kände mig stressad att det hela skulle ta tid fick jag mentalt ge mig själv en lavett. Så lätt att bara springa på och tro att jobb och prestation är viktigast. Men min unge är allt. Så vi tar veckan ledigt. Ska kramas, äta kanelbullar, köpa leksaker och titta mycket på TV.

Vi hörs ju säkert ändå. Här och där. Det här stället har ju nästan blivit en del av min dagliga rutin. Som att borsta tänderna.
AB or no AB.

 

Puss