Facebook, att vara (o)genuin och en vecka med Algot

Så blev det redan torsdag och jag hann inte med hälften av inläggen jag hade i åtanke. Försöker känna att det är okej. Men att starta företag tar mycket tid, där bakom kulisserna. Spenderade hela måndagen åt det. Halva tisdagen. Sånt ingen ser. Knappt en själv. Anton påminner mig om att jag inte behöver vara framme bara för jag startar företag. Att resan startar nu. Jag måste lära mig att släppa på kontrollen lite. Allt behöver inte vara perfekt. I mitt huvud måste allt vara klart innan man startar, men Anton har ju rätt. Ett företag är inte målet. Företaget är ju till för att nå detta något diffusa mål. Men brottas med en del prestationsångest. Att vara tillräckligt. Igår skrev jag texten till mitt samarbete som lanseras nästa vecka. En historia jag haft i huvudet länge men som inte hittat sin plats. Förrän nu. Så är det ofta med textarbete för mig. Kan finnas i huvudet i flera år. Sitter långt inne och kommer aldrig ner på papper. Men när det är rätt så skriver den sig plötsligt själv. Hoppas ni ska tycka om det. Jag SKA berätta mer om allt. Bara några saker som ska vara klara 100% först. På tal om att släppa kontrollen. Jag har alltid haft svårt att lyfta på locket innan allt är klart. Helt tvärtom vad som är meningen man ska göra när man säljer sig själv. Men såhär har jag jobbat hela mitt liv. Det ändrar man inte på en handvändning.

Anledningen till att jag tvekat så länge med att göra Midis till ett företag är för att jag varit så otroligt rädd att tappa skaparglädjen. Genuiniteten. Som är lätt hänt när personliga bloggar helt plötsligt blir varumärken.Skrev om det här en gång.  Det här är ju min ventil. Och ni har blivit en del av min trygghet. Utan ert stöd, pepp och input hade jag inte vågat hälften. Så var så otroligt rädd ni skulle tappa förtroende för mig, tycka att jag är falsk eller något i den stilen för att jag helt plötsligt har ett AB bakom namnet. Att man ska vara en bedragerska eller osann är ju för det mesta härskartekniker. Men fastnar lätt i bakhuvudet om man en gång blivit anklagad. I alla fall. Jag spelade in en video idag. En vlogg antar jag. Helt nytt för mig. Läskigt såklart. Men tänker att det kanske är kul? Som sagt. En fot framför den andra. Fortsätta framåt är det bästa man kan göra när man får käppar i hjulet.

Jag har i alla fall skaffat Facebook nu. En sida åt Midis. Min lillebror har tjatat på mig i en evighet. Men jag har bromast på grund av allt ovanstående. Men när ett företag skrev att dom letat efter mig där men inte hittat mig tänkte jag att, okej det är dags. Har inte riktigt bestämt vad jag ska göra där än. Men blir glad om ni följer med där också. Gilla kan man göra här. Om man vill. Och med allt det här sagt har jag bara en halv arbetsdag kvar. Innan jag ska vara med Algot en vecka. Han ska ju operera öronen på tisdag. Få rör i öronen, så ingen allvarligt, men ändå. Lite oroligt. Och när jag hittade broschyren till operationen och insåg att jag inte ens ögat igenom den än och mest kände mig stressad att det hela skulle ta tid fick jag mentalt ge mig själv en lavett. Så lätt att bara springa på och tro att jobb och prestation är viktigast. Men min unge är allt. Så vi tar veckan ledigt. Ska kramas, äta kanelbullar, köpa leksaker och titta mycket på TV.

Vi hörs ju säkert ändå. Här och där. Det här stället har ju nästan blivit en del av min dagliga rutin. Som att borsta tänderna.
AB or no AB.

 

Puss

 

Grandpa store + Midis = sant

Grandpa

I torsdags hade jag mitt första stylistjobb. På Grandpa Store! Dom öppnade sin butik här i Malmö för ett drygt halvår sen och har verkligen tillfört lite storstadskänsla till gågatan. För den lider ju, stackarn.  Jag älskar fortfarande att handla i butik eftersom servicen är svårslagen (med rätt personal alltså!) och så älskar jag hela upplevelsen (även om man kan kritisera att vi centrerat våra umgängen till konsumtion). Men gillar myset. Estetiken. Mötet. Plus att jag tycker det är lättare att behålla något slags perspektiv till saker och shopping när det är i realtid så att säga. Nu när Klarna och liknande blivit så utbrett och man knappt behöver skriva i sina kortuppgifter så kan man ju ha handlat en grej på tre klick och två sekunder. På vägen till posten för att hämta ut saken man beställde förra veckan. Kundvänlig och optimerat, visst, men så himla slentriant? Okej. Det blev världens sidospår, men intressant att tänka på. Jag tänkte högt. Hur tänker ni kring det?

Grandpa

Var där 9.30 och mötte upp Josefine. Världens härligaste människa. Så glad att ha träffat henne att hon släppte in mig i butiken. Öppnade armarna och sinnet för mig.

Grandpa

Jag får erkänna att jag var ganska nervös. Men fokuserad. Så dokumenterade väldigt dåligt. Förutom när allt var klart! Här är första fönstret! Fasiken vad man lär sig av sånt här. Därför är det så himla värdefullt när man får chansen. När någon hjälper en på traven. I början blev jag lite svettig för när vi hade tömt fönstret såg det så himla STORT ut. Det var mycket större än vad jag trodde. En grej såg lätt en aning fjuttigt ut. Så det tar jag verkligen med mig till nästa gång.

Grandpa Grandpa

Jag hade gjort rekvisita till de olika fönstren. Jag älskar att kombinera färg, former och mönster. Men eftersom jag inte ville att det skulle bli för klottrigt så höll jag mig till färg och form. Spraymålare olika lådor som underlag till Grandpa s produkter.

Grandpa

Hade olika personas i huvudet när jag bestämde vad som skulle vara i fönstret. Jag fick helt fria händer. Fantiserade kring vad man gör på hösten. Drömde om att åka på weekends och äta god mat. Dricka kaffe och spraka löv en sval med solig dag i Paris. Laga mat med kompisar. Fylla hösten med färgstarka ögonblick.

Grandpa Grandpa Grandpa

Förde in lite rosa också såklart. Tänkte först hänga deras finfina halsband på backdropen, men det blev inte lika bra som i mitt huvud. Så blir det ibland, tur jag hade en plan och förde in lite Instagram istället.

Grandpa

#plantsonpink

Grandpa

Men när ska butikerna tänka på att Instagram-anpassa ljussättningen?

Grandpa

Josefine och Minna! Tycker så himla mycket om dom här två! Dom gör hela butiken, om du frågar mig. Josefine är butikschef och är så himla överväldigande…schysst. Önskar att fler företag var som henne. Våga ge oss som är mindre och precis i början en chans. För det är så himla himla svårt att vara ny. Man möts ofta av en stängd dörr. Men här var det fullständigt tvärdrag. Uppmuntran och dansgolvet-är-ditt! Fint!

Grandpa

Andra fönstret!

Grandpa

Till det hade jag en idé kring deras tvålar och tvättmedel. Jag tycker ju inredning och stil ska vara lättsam. Älskar glimten i ögat. Så jag spraymålade gamla tvättmedelsförpackningar. Anton var minst sagt skeptisk när jag visade dom för honom hemma i köket – ”Det ser ut som gamla förpackningar”. Men min vision var tydlig i mitt huvud.

Grandpa Grandpa Grandpa

Och när jag fyllde dom med spretiga blommor och dom stod på sin plats och inte hemma i köksstöket erkände Anton att det blev rätt fint ändå.

Grandpa Grandpa

Det ska ju vara fint från alla möjliga håll och kanter och såhär såg det ut inifrån!

Grandpa Grandpa

Grandpa

Det är så himla kul när det man har i huvudet funkar och blir bra i verkligheten. En gång ställde jag mig upp och höll ett tal utan att ha skrivit något, vilket gjorde Anton svettig även den gången. Men jag hade det uppe i huvudet. Jag är skitdålig på att skriva ner saker och göra moodboards osv, har allt där uppe. Men det kan göra kommunikationen lite besvärlig ibland. Note to self.

Grandpa Grandpa

Efter en halv dag var jag klar och gick hem helt utmattad men lycklig. Det var en så fantastisk rolig dag och hoppas såklart det här bara är början. Helt plötsligt blev Malmölivet lite större och jag känner det så starkt i mig. Att man vet aldrig. Och att livet är kul.

En färgstark vecka och konsten att titta på tv

Vi drar oss
länge, vi är
en trött familj
på morgonen
som vem som
helst
går upp, värmer
välling, gnuggar
ögonen
dom svullnar
lite mer, trycker
jag under
ögat ser man
mitt fingeravtryck
jag och anton
har något
hjärndött tjafs
som egentligen inte
är tjafs men
som väldigt
enkelt kan bli
ett, vi leker
helt klart
med elden
vem ska lämna
på föris osv?
men idag
vinner vi och
inte vardagen
vi skrattar åt
varandra

tar fram kläder
tandkräm
på tandborsten
medicinen för
borrelian
tar av pyjamasen
åh nej
vardagen stirrar
mig rakt upp
i ansiktet
Algots mage
och rygg är
full med prickar
ringer förskolan
Gloria radar
glatt upp allt
som går bland
barnen, som om
hon läste vad
som går på
bio i helgen
jag kan inte hjälpa
att skratta
jag stretar inte
emot för
innerst inne
är jag glad

den här veckan
har varit
fantastiskt
en av dom bästa
på hela året
jo, men jag drar
nog till med
det för det känns
så jävla skönt
rent ut sagt
att jag är här
när året
så småning om
börjar
avrundas, så
lycklig att
äntligen vara
här och inte
där, tacksam

men Algot behöver
vara hemma
och jag med
för den delen
så jag stretar
inte emot, utan
överlämnar
mig själv
till honom

det är dags att
vila, stänga ute
stressen en stund
det kommer
fler måndagar
don’t you worry
men just idag
är bara vi två
kvar, vi
lägger oss
på soffan, tittar
på tv och jag
känner i hela
kroppen

att det här
är precis lika

viktigt