Trampade tår

Text 3 20051015
 
 Visserligen hamnar jag inte längre i lika många märkliga situationer som förr. Min dagliga umgängeskrets har helt enkelt blivit mindre. Gymnasiet är speciellt på så sätt – så mycket hormoner under ett och samma tak. 

 
Något som däremot inte förändrats är min oförmåga att vara tyst. Gudarna skall veta hur många gånger jag försökt modellera om mig. Vara lite mer av det, mindre av det där och absolut inte vara sådär. Varje gång har det gått åt pipsvängen. Antingen har jag till sist kokat över och spottat ut både det ena och det andra i affekt, eller så har jag legat i min egen pöl av tårar. Det är inte kul att trycka ner sig själv. Så jag är väldigt glad att jag slutade med det och att livet blir bättre efter gymnasiet. Det är lätt att vara efterklok men det visade sig att det folk använde emot mig senare skulle bli en av mina starkare sidor. 

 

 

Veckor av självömkan

text 2 20050415
 
Med en unge på ena armen och en make på andra känns den här texten minst sagt avlägsen. Som om i ett annat liv.  Och på tal om liv så minns jag att det blev ett jäkla ståhej kring den här texten när den publicerades. Som om mitt sms inte var tillräckligt, skickade jag texten till honom i förväg för att förvarna honom – ett sista försök till uppmärksamhet kan väl erkännas såhär tio år senare. I flera år var jag den där tjejen som skrev om den där killen i tidningen. När jag tittar tillbaka på det hela vill jag ge mig själv en kram – och en high five.