Hoppas inte 2006 blir det bästa

Text 4 20060107 1
 
 
Nu var det längesen sen sist
det var tänkt att bli en följetång men jag kom visst av mig 
kanske var det faktumet att det är tio år sen som jag skrev det här
som gjorde att jag kom ur balans 
 
Här minns jag att det var nu folk börjar mejla mig 
människor som var upprörda om ditten och datten
eller som bara vill ge mig en klapp på axeln
heja på och säga hej 
det var nästan det bästa med hela grejen 
precis som här 
när ni som läser säger hej 
 
Tio år sen och jag håller fortfarande med mig själv 
även om jag alltid tar lite extra sats den förste januari 
för att det är svårt att låta bli 
det är nämligen svårt
att lära en gammal hund att sitta 

Trampade tår

Text 3 20051015
 
 Visserligen hamnar jag inte längre i lika många märkliga situationer som förr. Min dagliga umgängeskrets har helt enkelt blivit mindre. Gymnasiet är speciellt på så sätt – så mycket hormoner under ett och samma tak. 

 
Något som däremot inte förändrats är min oförmåga att vara tyst. Gudarna skall veta hur många gånger jag försökt modellera om mig. Vara lite mer av det, mindre av det där och absolut inte vara sådär. Varje gång har det gått åt pipsvängen. Antingen har jag till sist kokat över och spottat ut både det ena och det andra i affekt, eller så har jag legat i min egen pöl av tårar. Det är inte kul att trycka ner sig själv. Så jag är väldigt glad att jag slutade med det och att livet blir bättre efter gymnasiet. Det är lätt att vara efterklok men det visade sig att det folk använde emot mig senare skulle bli en av mina starkare sidor.