Lördag till söndag

I lördags mådde jag så sjukt dåligt. Var otroligt mensig. Kände mig helt blod-bristig. Ont i huvudet, trött och slö. Så Anton tog Algot till Hylliebadet medan jag låg raklång i soffan. Bläddrade i en hög med danska tidningar som jag fått av min bror som jobbar på någon snajsig reklambyrå i Köpenhamn. Väldigt stolt över honom.

Enda gången jag var ute på hela dagen var när jag gick till blomsteraffären och närmsta konditori där jag köpte blommor respektive en prinsessbakelse. Enda vettiga sak att göra en dag som den.

Sen kom mitt gäng hem igen. Jag fortsatte hänga i soffan medan Algot intog favoritpositionen på golvet med bilarna.

Anton lagade mat.

Han gjorde kycklingsoppa som var pang-god och som vi åt med dumplings och järntabletter. Fast järntabletterna var mest till mig.

Sen blev det söndag. Jag gick och la mig 20.30 kvällen innan och vaknade kl 06. Så otroligt otroligt skönt. Blev nästan gråtfärdig av ren lättnad. Så skönt att få sin kropp och själ tillbaka från mensen.

Jag sprang en runda. Var hemma innan klockan var 09. Älskar energi. Innan Algot la jag upp alla mina dagar såhär. Vaknade 05.30, pluggade och stängde alltid datorn senast kl 14. Lämnade alltid in allting i tid, dygnade aldrig, fick VG på nästan allt. Poängterar detta mest pga jävligt arbetsklimat nuförtiden. Det går att göra ett bra jobb fastän man gör och vill annat. 

På förmiddagen, innan storhandling, gick vi ut en runda. Algot hade mycket energi, för att uttrycka det milt.

Jagade kråkor när man inte fick springa ut till bilarna.

Bönade och bad mig att också hoppa i vattenpölen.

Efter lek, lunch, sovstund och storhandling hängde vi i soffan. Tänk att det är min son jag sitter där med? Så cool.

På eftermiddagen fick vi besök!

Av söta, vettiga och coola Lina och henne Mini. Väldigt glad att ha träffat dom. Algot också – som till och med försökte ge Mini en kram. Medan hon var mest inne på slängpussar. Mysig eftermiddag!

Algot var så exalterad att han hoppade upp och ner (bokstavligt talat). Sen lagade jag klart maten som Anton förberett till oss och drog en lättnads suck när det var sovdags igen.

Vad gjorde ni i helgen?
Puss!

En lördag och några utläggningar

Livet tickar på nu – ibland med andan i halsen och ibland bara liggandes på sofflocket. Ibland har jag ångest men för det mesta mår jag bra. Det är skönt, inte minst för att de senaste par åren varit så känslomässigt intensiva. Men det gör också att inläggen nuförtiden stundvis blir både glesare och av annan karaktär. Jag gör mycket på fritiden och har oftast ganska kul. Och när livet är så, reflekterar jag inte lika mycket. Kanske låter det som en disaster waiting to happen men jag passar på att njuta. Jag har funderat så mycket på livets stora frågor sen Algot kom och stundvis känt mig helt dränkt av existensiell ångest – därför är det skönt med en tid som handlar om den senaste resan, en ny tröja eller bara god mat på närmsta hak. Igår gjorde jag saker hela dagen, inget märkvärdigt egentligen men jag orkade och var dessutom varken trött eller ledsen – en seger, helt klart.

Algot vaknade klockan sju, halv tio var vi hos polisen för att göra ett pass. Tänk att en sån enkel grej som förbokade tider har gjort att-göra-pass-upplevelsen så mycket mer mänsklig. Det tog fem minuter och sen gick vi till en lekplats. Där min favoritväska gick i sönder. Visserligen efter 4 år av vardagligt slit men ändå, lite dåligt av en ganska (väldigt) dyr väska. Något som har ett tips på en bra skräddare i Malmö?

Vid halv elva mötte vi upp några favoriter på Hollandia. Mest går vi dit för att kunna äta vår favorittårta (den med passionsfrukt som vi dessutom hade som bröllopstårta!). Vid lunch gick vi hem, Algot sov och jag sprang en runda.

Vid två kom Lilly på besök. Ett par kompisar väntar sitt andra barn så vi sa att vi kunde ta Lilly ett slag. För att hjälpa varandra liksom. Märkligt hur traditionellt man tänker när man får barn, det är lätt att fasta i att tänka att det bara är familjen som kan hjälpa. När vi fick Algot så flyttade min mamma och Antons pappa blev sjuk och även om de fortfarande kunde hjälpa, så passade våra kompisar ibland Algot när vi behövde en paus. Det var väldigt fint, inte bara för mig och Anton som fick middag på tu man hand utan också för Algot och för kompisrelationen. När kompisar erbjuder hjälp (som faktiskt så många gör!) –  våga ta den!

Och till sist vid sju, mötte jag upp SandraMineral. Vi kom fram till att vi nästan inte setts på ett år (!) – så vi hade en del att ta igen minst sagt. En mysig, hjärtlig och ärlig middag men inte tack vare maten. Blev faktiskt besviken – fint ställe men en relativt smaklös bönbiff, vitkål och lite bröd för 140kr? Nja.

Vid tio lutade jag mitt huvud mot Antons och somnade på fem minuter medan han såg klart husdrömmar jag tvingat honom sätta på.

Vad gjorde ni igår?

På jobbet, lunch, mitt CV och vintern som kom

Hej från min torsdag. Jag försöker bli bättre på att ta bilder mitt i vardagen. När jag frågade er vad ni ville läsa och höra mer om sa Wilda att det vore fint att se mer av miljöerna jag rör mig i. Hon skrev något om att man ofta vet vad jag tänker, men kanske inte alltid var jag är och så har jag inte tänkt på det innan. Att det också är att sätt att lära känna en person bättre.

Feedback, vilken grej det kan vara.

Här är jag dödstrött på jobbet. Just natten till torsdag var Algot vaken fyra timmar utan anledning. Eller, anledning hade han säkert bara en vi inte fattade. Så det var skönt att veta att jag bara hade en halvdag på kontoret framför mig.

Hoppas förresten de aldrig river den gamla Kockum-byggnaden på första bilden. Eller det som är kvar av den och som vi tittar på från kontoret varje dag. Men man kan ju aldrig vara säker nuförtiden. Platsen börjar ju bli ganska top notchig och då måste man väl bygga ett hotell eller något sånt.

Vid lunch sprang jag till Misoteket med Zandra där vi skulle möta upp en proppmätt Julia. Hon hade skickat den här bilden till mig ett par timmar tidigare som tydligen var hennes frukost!? Ah, tacka vet ja livet som en frilansande mat-kreatör!

Efteråt promenerade vi vidare till Kungsgatan där Zandra jobbade medan jag och Julia fick en kvinna att upprört storma ut ur kaféet genom att prata om våra förlossningar. Tydligen får man inte prata om sånt in public. Whatever dever. Strax därpå kom Clara – Zandras partner in crime ni vet. Och stundtals även vår. Dom satt kvar till kl 17 (!) medan jag gick över till nästa fik med Wi-Fi.

Nämligen AB småland. Fikan där är ibland ganska…äcklig (fattar verkligen inte deras morotskaka?) men de accepterar datorer och barn och det är nog ett vinnande affärskoncept. Jag drack en Roots av Malmö med gurkmeja och fick hjälp med att översätta mitt CV till engelska. Det är snart dags för mig att bege mig ut i den riktiga världen och där pratar man tydligen engelska? Plus att jag hittade två stavfel i mitt svenska CV – som jag skickat ut – fy fanken, jag dog en sekund när jag såg det. Hatar verkligen pressen på ett CV.


Jag Instagram-pausade ibland och tog skärmdumpar härifrån. En utmärkt butik Lina tipsat mig om. Men man börjar följa på eget bevåg, det kan komma att kosta dig. Bokstavligt talat.

När jag kom hem kändes det som klockan var mitt i natten och jag var så trött att jag nästan såg dubbelt, men klockan var knappt åtta. Promenaden hem tog bara några minuter men jag var ändå helt blöt när grinden till gården stängdes bakom mig. Ett litet bakslag när jag stod där i tunna sneakers men kunde ändå inte låta bli att förundras hur fin vintern kan vara. Det blir tyst på alldeles speciellt sätt när snön faller.

Vad gjorde ni i torsdags?