Återhämtning, ett vårigt Malmö och andra ögonblick

Hej från helgen! Just den här bilden togs i torsdags, men min helg började redan då. Eftersom jag sovit så himla dåligt natten till torsdag, eller inte sovit alls rättare sagt så jag var hemma i fredags. Jag var så trött att jag nästan såg i kors.

Jag började min fredagmorgon här. Dels för jag behövde en liten stund för mig själv och dels för att jobba lite innan jag mötte upp Algot och Anton. Har varit så himla social de senaste par veckorna utan någon slags återhämtning, det slog mig när jag låg vaken härom natten. Kan nästa känna mig helt bakis när det blir så? Uggla kaffebar på St:knut hjälper mot sånt i alla fall.

Efter en kaffe, äggmacka och ett påbörjat blogginlägg om podcasts och trender gick jag tio meter över till Florera som hade skickat ett gulligt meddelande dagen innan om att de fått in fina rosa blommor. Butiken var proppfull inför helgen och så jäkla fin. Ville lägga mig bakom disken, glömma omvärlden och måsten och sniffa vår.

På kvällen, efter en ganska stillsam fredag, kom Antons syster och löste av oss eftersom vi skulle på en föreställning på Malmö Opera. Jag var egentligen inte alls sugen eftersom jag var både mental och fysiskt trött men det var ju min julklapp så var illa tvungen.

Jag som egentligen var ganska sur på min julklapp och fått Anton till att svära att inte ge mig fler upplevelser fick äta upp varenda bortskämt litet ord. Han hade bokat biljetter till Kinky Boots och när föreställningen var slut stod jag upp och skrek att det var världens bästa julklapp. Och att jag i nästa liv vill födas in i ensemblen.
Så bra!

På lördagen fick vi sovmorgon. Algot sov ända till klockan 08 vilket kändes lyxigt eftersom vi gick och la oss relativt sent. Men det visade sig ha en förklaring – han var sjuk.

Men det hindrade inte oss från att gå ut i ett vårljummet och vindstilla Malmö. Vi pallade oss ner till Noir och köpte kaffe, promenerade genom gamla väster och  mot närmsta lekplats.

Förresten är de lite sämre bilderna skärmavbilder från min insta-stories eftersom jag glömde ta vanliga bilder också. Instastories har kommit till att bli en extra förlängning av bloggen mer än vad mitt vanliga flöde är. Men så säger man ju också att man skall ha olika material i olika kanaler, så jag är väl på rätt spår dårå. Tuff tuff.

Resten av helgen spenderades såhär, nerbäddad med världens bästa köttklump.

Decemberhimmel, ostmacka och vardagsrutiner

solnedgång

solnedgång

solnedgång

solnedgång

Jag cyklar hem
vid tre
springer upp
för lika många
trappor
proppar i mig
en macka med
ost
minns inte att
jag låser
dörren
småspringer
med mackan i
munnen
medan jag försöker
stänga jackan
samtidigt
osten flyger
av
jag är fem minuter
sen

vardagen pulserar
i min kropp

Algot ler stort
när han
ser mig
jag andas ut
fröknarna
Åhhh:ar
i kör
när han pussar
mig
om och om igen
dagens bästa
stund
helt klart

jag tar alltid en
omväg hem
runt pildamsparken
har helt glömt
bort
hur påfrestande det
är att sitta
still en hel
dag
på ett kontor
där persienner
automatiskt går
ner om solen
är för stark

visserligen
blev
jag genomblöt
idag
det blev knappt
ljust på hela
dan
men måste säga
att december
än så länge
varit otroligt
generös
med vackra
exploderande
solnedgångar

som alltid
är
när vi är påväg
hem

kvart i fyra

Fredag, dahlior och några nyckelpersoner

fredag (4 av 7) fredag (3 av 7) fredag (1 av 7) fredag (6 av 7) fredag (2 av 7) fredag (7 av 7)

Mm,
fredagskänsla
äntligen
det var längesen
semestern är över
och
alla är hemma i
stan
tanten på torget
på plats
äntligen säsong
för
dahlior
en av mina
absolut favoriter
när jag fyllde 25
fyllde jag hela
lägenheten
med dem
köpte nästan alla
tantens
dahlior
sa att jag fick behålla
hinkarna
som jag bar dom
hem i
hon är gullig
det är fint
att ha
såna nyckelpersoner
i en stad

som när gubben
på posten kom
tillbaka
och min vän
sa
skönt att du
är

tillbaka
och menade
det
eller arga tanten
som ibland springer
efter en
på Hemköp
minns första gången
hon skällde på mig
för att
ha
legat med hennes
man
kom till en fika
helt
förfärad
ah, du har träffat
arga tanten

Som sagt,
nyckelpersoner
som finns i vardagens
periferi
men som gör en
stad bekant
hemma

när jag skriver
det här
nu
har Algot sovit
i två timmar
vet inte när det
hände sist
men det kunde
inte
kommit mer
lägligt
höstens första
arbetsvecka
känns i
tån
skönt att han
låter mig
ta det
lite lugnt för
en gång
skull

för ikväll
skall vi på

fest