Hurra för Algot igår!

Så underbart det är när man börjar dagen med sol och ingen jacka. Det är som att alla barndomens sommarlov pulserar i mig. Total frihetskänsla. Även fast man är totalt fast i systemet nu. Ungen ska på förskolan, skatten ska betalas och deklarationen ska in.

Kolla den här ungen som blev tre igår! Hans födelsedagar känns alltid mer än vad jag tror dom ska göra. Kastas automatiskt tillbaka till när han var helt ny. Det finns verkligen ett före barn och ett efter barn.

Vi hade världens mysigaste morgon. Anton fick lov att föra sig födelsedagstradition vidare. Frukost på sängen. Som jag egentligen inte alls gillar. Men blev ganska mysigt ändå. Snabbspola fram till eftermiddagen. Jag tog mitt nya iPhone skal och mötte upp killarna. Hur fint förresten? Gillade verkligen mitt med citroner på från Lovechild men tyvärr gick det sönder ganska snabbt. Detta funkar för övrigt väldans bra när man vill ta bild på Algot. Tigrarna gör att han står still i mer än en sekund.

Cyklade till sagolekplatsen vid biblioteket. Ingen dålig kuliss just nu. Så otroligt fint att man till och med står och fotograferar en lekplats som en annan galning.

Det andra bästa med lekplatsen såhär års är att man träffar på kompisar där och helt plötsligt är man påväg till Saluhullen hela gänget och är de där störiga föräldrarna som inte får tyst på sina barn. Man vet att man borde med det är så hjärtans fint att se dom leka och leva sommarlivet.

Åt på Pink Head Noddle bar. Gott för var hemskt längesen. När jag praktiserade på Mama Said Media var det en annan femma. Det är det tråkigaste med Saluhallen. Det ligger liksom inte direkt i närheten av något annat. Man åker dit för att äta där och sen inget annat.

Men fint och gott ÄR där. Så rekommenderar ett besök ändå.

Tror den här hade en väldigt fin födelsedag ändå även fast det stora firandet var under helgen. På hans förskola får man en cape och en krona på huvudet när man fyller år. Så sjunger alla barnen för en medan man sitter på sin tron. Algot gick runt och sjöng ”ja må han leva…” hela eftermiddagen och pratade om hur ”han var kungen”. Haha. Hej storhetsvansinne!

Sen cyklade vi hem i solnedgången och åt pralinerna från Chocolatte. Viol/laktis, någon med kola och passion/lakrits. Så sjukt gott. Mitt bland disk och annat man inte hinner med i vardagen.

En ny frukostdejt och vad som motiverar mig

Vilken härlig måndag jag hade ändå. Lång men bra. Och tacka dagsljuset just nu. Gör att man kan riva av enklare fotojobb på morgonen. Inte nog med att man jobbar i motvind när man har barn (barnet SKA liksom hämtas senast prick kl fyra = stundvis väldigt snabba arbetsdagar) utan på vintern har man dessutom mindre dagsljus än förskolehjälp. Så ljuset nu hjälper på flera sätt. Jobbade i alla fall ett par timmar och begav mig ut för frukost nummer två.

På Noir i vanligt tur och ordning. Dom har trots allt stans bästa kaffe, fast jag knappt vågar säga att jag varit där igen. Som om man borde komma på något nytt. Men orkar inte hitta nytt kaffe när pressen hela tiden ligger på att man ska återuppfinna sig själv. Man kan inte slås på alla fronter!

Träffade den här härliga tjejen. Jag och Anton satt framför tv:n och hejade när dom bestämde sig för att behålla skurgolven i sitt otroliga fina hus. Husdrömmar alltså. Inte visste jag då att jag ett par veckor senare skulle fika med samma golv, hehe. Så kul – älskar verkligen hur internet får våra vägar att korsas. Mer om det om några veckor, för då sitter vi verkligen i samma båt! Så kul för Kajsa är så himla inspirerande.

Tuffade vidare till lunchmöte. Med Sanna som lärde mig hur man äter soppan på Saigon som sig bör. Och jag fick stressat prata av mig om allting i huvudet. Så snällt att låta mig vältra fram som ett annat x2000.

Och på eftermiddagen myste jag med den här innan jag jobbade några timmar till efter han gått och lagt sig. Inser ju att mitt arbetstempo inte är jättehållbart, men it’s not forever. Men när allt är nytt och i startgropen så får det bli såhär. Annars kan jag ändå inte sova, så lika bra att beta av listan med saker att göra. Men jag måste erkänna att jag saknar gottegrisen och det dåliga samvetet gör sig påmint. Ibland tänker jag att allt vore så mycket lättare om jag inte hade barn. Då hade jag haft massvis med tid och energi och ingen hade stört mig i jobbet. Men samtidigt så hade jag antagligen inte varit så fokuserad som jag är nu. Att bygga mitt yrkesliv enligt efter mina egna önskemål och drömmar är såklart egoistiskt på flera sätt, men jag motiveras så oerhört av Algot. Jag bygger upp mitt liv lika mycket för hans skull. För jag vill såklart att han ska vara stolt över mig men jag vill också i att han ska vara trygg i att jag har mitt eget liv. Att, när det är dags för honom att flyga, så ska han inte behöva oroa sig för mig. Jag är smärtsamt medveten om att han inte är min för alltid.

Nu börjar det! Somrigt söndagshäng!

Skulle ha visat dessa bilder i en evighet känns det som. Men tiden mellan söndag och nu gick i ett andetag. Men vilket söndag det var. Strålande sol och nästan sommarvärme, inte klokt. Jag och Algot var ute i princip hela dagen. Började på en lekplats vid Pildammsparken och slutade i Folkets park.

Cyklade på gården lite också. Vågar nästan påstå att att vi har en av Malmös bästa gårdar. Där är alltid varmt.

Åt pizza på Far i Hatten. Gott och alla där var så pang-snygga. Malmös övre medelklass har letat sig ut. Många ser ju att komma direkt från ett modemagasin. Inte en vindjacka så långt ögat kunde nå. Nu brukar förvisso inte jag vara den mest praktisk klädda men kunde ändå inte förundras vilken modeshow det var på lekplatsen. Innerstan alltså. Man måste älska att hata det. Hehe.

Kidsen är inga undantag.

Vi var där med Lina och Matilda. Kolla vilka underbara kompisar. Malmö-ungar ut varenda hårstrå, hehe! Tänk när dom tar över världen. Svindlande tanke.

Vi lekte i omgångar men tog paus för glass. Från trendig pizza till helt vanligt pinnglass från en korvkiosk vid Malmös mest trafikerade torg. Ändå sällskapet som räknas.

Och glassen!

Gick tillbaka till Folkets Park. Herregud vad jag älskar den här tiden på året. När dagen aldrig tar slut. Även om energin inte är oändlig, inte ens på våren. Det ska krånglas och tjivas lite.

Finaste!

Och så försökte jag fånga oss på bild. Lättare sagt och gjort. Det är därför jag har så få kort på mig och Algot nuförtiden. Han är för snabb för även den bästa kameran.

Dessutom är det roligare att leka. Med grus.

Medan kidsen sprang av sig det sista, sammanfattade jag och Lina att det var sannerligen ett effektivt men disträ ”möte” vi hade. Tanken var att vi skulle jobba. Men datorn blev orörd men desto fler idéer blev kläckta.

Sen cyklade vi hem, lätt solbrända på näsan.

 

Nu börjar det äntligen!

1 2 3 15