Återhämtning, Köpenhamn, tacksamhet och ett arbetsliv

Hej från en väldigt trött fredag. Så trött att det är dags att lyssna. Jag har visserligen inte varit så praktiskt stressad den här veckan men huvudet går på högvarv, så jag vaknade upp och kände mig bakis idag. Finns inget annat sätt att beskriva känslan när kroppen är bedövande trött. För ett par år sen hade jag ignorerat men läxan är lärd – lyssna när kroppen skriker. Jag kände det redan i går kväll. Kunde verkligen inte slappna av inifrån. Kroppen kändes så spänd att det nästan gjorde ont. Som träningsvärk på något sätt. Så är lite extra tacksam att man har flexibelt jobb och jag kan jobba hemifrån idag. Ska gå och köpa godis sen och skita lite i det som kan skitas i. Saker vi skiter i här hemma på daglig basis är att plocka bort disk, handla (förutom det nödvändigaste hela tiden), bädda sängen, damma och damsugs och rensa pappershögar. Vi har flera stycken. Till och med en i en papperskasse jag en gång gömde inför fotograferingen med Family Living. Orkade inte städa då heller.

Jag var i Köpenhamn med min mamma igår. Bestämt sen länge – mysigt – även om jag var lite för stressad i huvudet. Men det är grejen med Köpenhamn, väl där försvinner allt annat. Det är verkligen så härligt att ha en tillflyktsort så nära. Köpte ett par fina dojjor till Algot på Illum där det i alla fall blommade på väggen. Börjar längta så himla mycket till sommarhuset nu. Eller sommaren. Men dom två hör ju ofta ihop. 

Hann inte med så jättemycket och vädret var minst sagt trist men sprang i alla fall inom STILLEBEN som jag  ä l s k a r. Vet verkligen ingen snyggare butik. Vill bo där. Men nöjde mig med att köpa fyra glas till Backetorp (som vårt sommarhus heter FYI). Läste också det här blogginlägget i morse som fastnade hos mig. Om att leva ett annat liv än sina föräldrar. Nu kanske det inte går att jämför amerikanska klasskillnader med svenska eller en individs livshistoria med en annan men det berörde mig ändå. För ofta tänker jag på vilket underbart liv Algot får lov att växa upp i. Ekonomiskt, ja såklart. Men även om Algot har det väldigt bra så växte jag heller inte upp fattigt. Typiskt medelklass. Men däremot får Algot ett helt annat familjeliv än jag. Egentligen är det först när jag fick Algot som jag verkligen insåg vad jag inte fick. Mitt liv och uppväxt har varit ”det normala” för jag aldrig vetat annat. Det händer att jag blir ledsen för min egen skull, eller barnversionen av mig, men oftast är jag så himla glad att Algot får något helt annat. Att han får lov att vara dränkt i kärlek.

Sprang förbi det här. Det var väl mest färgerna och buskapet som ögat fastnade på. Men får väl hålla med om att det känns sådär att butikerna gör internationella kvinnodagen till ett kommersiellt jippo.

Och så skyndade jag mig inom torvhallarna eftersom Algots ena pedagog jobbar sin sista dag idag efter 40 år i förskolan. Ändå imponerande. Tror snart vi aldrig får se sånt igen. En livstid i samma bransch. Så en liten bukett kändes på sin plats även om jag mest vill hoppa på dom alla och säga hur glad jag är att dom hjälper mig ta hand om min son. Men det känns som det vore opassande ändå. Det fick bli blommor.

Några snabba och bra mat-tips i Köpenhamn

 

mat-tips i Köpenhamn mat-tips i Köpenhamn mat-tips i Köpenhamn

Det verkar som alla drömmer om Köpenhamn denna vår. Jag fattar verkligen varför. Älskar älskar älskar Köpenhamn. Så när Anna – María frågade mig om jag hade några bra mat-tips i Köpenhamn, så tänkte jag why not dela med mig av dom här också. Hur som. Jag som är så sjukt dålig på att komma ihåg namn osv vände mig till bästa Köpenhamns-källa som  svarade såhär:

Om man går av på Hovedbanegården och går (5 min) så finns:

Spagetteria på Vester Farimagsgade 2. Dom har en fast meny med många små italienska smårätter. ”Totalt hipsterställe” och borde fungera bra om man säger till att man är vegetarian.

Om dom inte har plats går man mot:

Mangia på Bagerstræde 9. Har finns tydligen världens bästa tortelli med Ricotta. Man kan också gå vidare mot Vesterbrogade och stanna vid:

Westmarket. En relativt ny food court där det finns många olika alternativ. Många ställen med god mat men inte det mysigaste ”hyggeligeste” ställe i världen.

Madklubben Vesterbro. Där borde det vara plats dom flesta dagar.

Spuntino. Italienskt!

FAMO. Ett hippt litet ställe som ligger på hörnet vid Saxogade/Vesterbrogade.

Om det är fullt där också kan man gå till Værnedamsvej och prova:

Falernum. Som är mega mysigt ”hyggeligt” och har gott vin.

Hanzo. Asiatiskt!

Tack världens bästa Helle!!

Fler Köpenhamnstips hittar ni här!

Mysigt lunchtips i Köpenhamn, blå planet och pms igen och igen och igen

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Så var helgen slut. Präglad av Köpenhamn och helt sinnessjuk mycket PMS. Idag har verkligen varit helt koko. Det har känts som om min livmoder vilket sekund som helst ska ramla ut ur min mage som en klump gelé och så har jag varit på ett helt fruktansvärd humör.  Jag har betett mig helt orimlig. Jag vet det. Men det kändes som att jag på allvar skulle bli sinnessjuk om jag inte fick leva ut min orimlighet. Jag vill inte skärpa mig, skrek jag till Anton.   Så då gjorde jag inte det. Att skärpa sig är verkligen en kvinnosjukdom, när jag tänker efter. Hur många genom historien har inte på allvar blivit knäppa av att hela tiden bete sig förnuftigt? I alla fall.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Köpenhamn var det. I fredags. Älskar den staden så mycket. Antagligen också lite för att det påminner om min danska sida av DNA:et. Känner mig liksom hemma bland danska.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Mötte upp Helle och vi gick till Les Trois Chochons och åt frukost. Eller brunch för vi satt där så länge.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Verkligen ett fint ställe och gott! Kan verkligen rekommendera. Ligger också på samma gata som många av finfina ställen som jag tipsat om här. 

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Kinesiskt nyår!

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Och vår i ett!

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Sen tog vi bussen hem till andra delen av clausen-bruun-klanen. Här är Helle som alltid är så full av färg.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Och dom här små grisarna som börjar bli mer och mer kompisar.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Hej från det pigga småbarnsgänget. Fy fasiken vad alla är trötta nu. Vi åt sushi, kollade handboll och blev sur för att Anton inte ville klia mig i håret. Sen sov jag som en kratta. Följer man alla spår vågar jag nästan lova att min mens kommer prick imorgon och sen är den här skräckhistorien över.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Vilket är en lättnad. Precis som att se snödropparna komma upp igen. Pms alltså. Sånt gift. Och jag vet, man ska inte ha det såhär. Hör otaliga tips och råd om olika naturmedel, antidepressiva osv. Och det är inte det att jag är emot något av det, men sanningen är att jag orkar inte sätta mig in i det (så jag antar att min pms är hanterbar). Men efter 3 år av extremt risigt mående så orkar jag inte testa mig fram med olika grejer och riskera att sätta kroppen i gungning igen. Jag går ibland på akupunktur som jag tycker hjälper mig mycket även med min pms. Det dumma är att jag slutar gå på det när jag mår bättre. Dels för att jag skäms för att jag behöver så mycket underhåll för att må bra och dels för att jag tror det förväntas av mig att bli ”frisk” och att ”frisk” är att inte behöva utomstående hjälp.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Hur som helst. Snart blommar man igen.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

På lördagen vinkande vi hejdå till kusineriet och tog metron till Blå Planet.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Definitivt en bra januari-aktivitet när det inte alls är kul att vara planlöst ute hur många helger i rad som helst. Men det var vi ju inte ensamma om att tycka såklart, så det var bra planerat att komma i tidigt.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Men jag var extremt trött. Vilket gjorde hela vistelsen ganska ansträngande och jag fick verkligen anstränga mig för att inte blir för ledsen att jag egentligen inte orkade. Hade sett framemot att åka dit med Algot och hade en väldigt målande bild i huvudet hur det skulle vara. Det är alltid lite jobbigt när det inte blir som i mitt huvud. Får liksom jobba på att inte bli helt orimligt besviken.

Mysigt lunchtips i Köpenhamn

Men har också blivit bättre på att säga till Anton när det känns som om jag ska sprängas. Det hjälper mycket. Ofta känns det som en utomkroppslig upplevelse. Jag kan säga till Anton; nu har jag jättemycket hormoner i kroppen, jag känner mig arg pga av det osv osv osv. Problemet är bara att jag känner allt jag känner fast jag vet varför. Det är ju grejen med hormonerna. Det är dom som styr båten.