Rosa i London, katastroftankar och meningen med livet

rosailondon-4-av-7 rosailondon-2-av-7 rosailondon-6-av-7 rosailondon-1-av-7 rosailondon-3-av-7

Nu är vi hemma
igen
märkligt, inte sant?
jag slutar aldrig
förundras
över
hur man kan vakna
i ett land
och somna i ett
annat

jag älskar att
resa
så mycket att
varje gång jag gör
det
tänker jag att
det här,
det är meningen med
livet

men jag måste
erkänna
att jag blivit
rädd sen jag fick
Algot
insatsen är dubbelt
så stor
som om
katastroftankarna
blev inopererade i huvudet
samtidigt som jag
födde barn
kroppen gör motstånd,
rädslan är fysisk
sticker som nålar
känner allt jag
riskerar
när jag tar med min
familj
på ett flygplan

minns när jag flög
hem från Nice
i våras
satt bredvid min vän
som
precis som jag
har barn hemma
våra rörelse var
synkroniserade
när planet plötsligt
skakar kraftigt
vi trycker oss
mot flystolen
utan att tänka
håller vi varandra i
händerna
vi är svinrädda
Algot sitter som en
klump i halsen
jag viskar,
snälla snälla snälla
inte nu

men när vi kommer
fram
hjulen på marken
så försvinner allt
alltid
jag känner mig
längre, större
tar djupa andetag
känner mig levande
som att hjärtat
slår fler
intensivare slag
alla vardagsproblem
försvinner automatiskt
ut i periferin
där dom hör
hemma

och låter livet
ta plats

Ganni Barlett georgette kjol, förlovningsfest och gamla tider

Ganni Barlett georgette kjol Ganni Barlett georgette kjol
Ganni Barlett georgette kjol

hej från
trappen
där jag nervöst
springer
in i lägenheten
om jag hör
några nycklar
rassla
eller dörrar
öppnas
man vill ju inte
att grannarna skall
tro att man står
där och
tro att man är
någon

även om jag just
den
kvällen var någon
som trodde hon
var fin

vi skulle på förlovnings
fest
då för två
veckor sen
hade barnvakt
och allt
jag spenderade
dagen med
att göra mig i
ordning

ja, hela dagen
gud vad jag älskade
sånt förr
kunde gå en hel
dag
köra finliret
locka håret,
måla naglarna
dricka coca cola
äta godis till
lunch
fullt ut mys
förväntningarna
sorlet som sen fyllde
hallen
fnittret bakom
toalettdörren
minnena man
tog med sig
hem
oh,
good times

nu är vi inte lika
vilda
mer tama
ordentliga, firar
förlovningar, barn
bröllop
våra krossade hjärtan
har läkt
kramar grattis,
tårarna på varandras
axlar har
torkat
vi skålar i dyr
champagne
instället för
ljummen
rebenschoppen
går hem klockan
tolv
varannan vatten
mest för nu vet
man
att det finns en
dag imorgon
också
fint, ändå

för
allt har sin tid

Jag idag, målbild och olika slags gråt

jaglordag-1-av-3 jaglordag-2-av-3

hej
idag är det min
måldag
dagen jag såg
framför mig
när jag grätskrek
åt Algot
i veckan

vaknade kl nio
efter att till
sist somnat
klockan fem
japp, såklart får man
en sån
natt igen
där huvudet
springer maraton
jag har upptäckt
ett mönster
dom där nätterna
kommer alltid
alltid
när jag inte varvat
ner
hur man nu gör 
det
men när jag till
och med stressar
i säng
för att hinna sova
så mycket som
möjligt
till och med
sömnen
blir ett stressmoment
något som skall
hinnas med
men jag panikgrät
i alla fall inte
ja, det gäller att
ha
många olika slags
gråt
så man vet vad
som är vad
jag höll huvudet
kallt
fast jag kände hur
hjärtat började
rusa
såg målbilden
lördag
Anton, jag och
Algot
scones och
lunch på stan
inte vara helt
själv
dela ansvaret
kunna svänga med
armarna

ikväll skall jag
på bio med en kompis
jag skiter egentligen
i
vad vi ser
bara jag slipper
nattningen
bryta en slentrian
långsam vecka
men något
ovanligt

exotiskt

som
ett par timmar
ifred

vad skall ni
göra?