ootd, bebisfest och en nerkissad fot

ootd ootd
Vi skulle ut och äta igår
sånt som blir mer och mer ovanligt
innan bebis slängde jag mig hej vilt
och helt ovetandes om att livet
ja livet behövde inte förändras ett dugg
trots bebis
ha
det slog mig aldrig att man kanske vill
att saker skall ändra sig
eller att de bara ändras
utan dramatik och utbrott
ibland inser man inte ens det
förändringen
förrän man står där klädd till tänderna
och stampar otåligt
för man är så exalterad för att man skall
gå på restaurang mitt i blanka veckan
Jag bad till och med Anton ta ett foto
som inte heller är vad det en gång var
mest för att man har en bebis runt benen
som kissar på ens fot
innan man har hunnit säga
omelett
tack och lov att det var Antons
fot den här gången
Så åt vi tills ögonen gick i kors
det var nästan så både jag och Algot
somnade med armarna i kors
mitt i efterrätten
men festen slutade inte där
för
precis innan det hann bli en ny dag
med en liten minut som marginal
fick Algot sin första
kusin

Två veckors förkylning och en ootd

ootd
25206182984_24415ec0e6_o
 
Jag har varit förkyld i två veckor nu
jag saknar träningen och att må bra 
att orka med och sova gott 
jag har inte varit på pilates på över en månad 
och vårruset närmar sig med stormsteg 
trots att det aldrig känts längre bort
 
jag går såklart inte ut i bara ben 
jag har garderoben full av stumpebyxor
som nästan kan matcha vad som helst
men det hjälpte faktiskt lite 
att låtsas en nanosekund
 
påminnas om en tid då man bara kan dra 
på sig ett enda plagg och vara klar 
att gå 
slippa vantar, mössa och halsduk 
klädkriget varje gång man skall gå ut
som alltid resulterar i 
en tjurig bebis och en svettig mamma
som suckar åt varandra
 
äh 
 
skit i förkylningen, jag tror bestämt