what a difference a möhippa makes

Det slog mig idag när jag vaknade att idag är det precis ett år sedan mina snälla kompisar möhippade mig. Ett år sedan. Ingen tid alls och ändå all på en gång (det känns antagligen så för att jag föreställde verkligen inte mig att jag skulle vara sprickfärdig av bebis vid denna tiden ett år senare). Vi åt superfin sockerbomb till frukost, pratade om förr (då jag började gråta för jag insåg hur mycket skithögar jag umgåtts med och hur snäll och älskig Anton är), vi gjorde sushi och gick på tivoli i Köpenhamn. Saker som min lillebror plötsligt kan erbjuda via hans företag. Även om jag inte är speciellt teaterapig av mig, så gör man vad man blir tillsagd av söta och peppande kompisar. Sagt och gjort och jag blev en prinsessa för dagen. På kvällen mötte vi upp Anton och hans gäng i Malmö som stormade in som tjoande vildjur precis utsläppta från fångenskap (aka shottat gammeldansk hela vägen över sundet) och en timme senare gick vi hem eftersom Anton spenderat 45 minuter med min prinsesskrona på huvudet djupt nere i en spann. Det var tider det!

En liten bit av oss

När jag sitter och joxar ihop min portfolio så förstår jag såklart att det gäller att framhäva sig själv. Det är ju det en portfolio går ut på. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det även är viktigt att ibland reflektera över vad man helt enkelt är mindre bra på. För vet man det, så vet man också när hjälp är befogat. På så sätt kan dessutom väldigt bra sammarbeten komma till!
 
När jag och Anton började planera vårt bröllop förra året hade vi en ganska tydlig idé om hur vi ville ha saker och ting men inte alltid verktygen till att kunna utföra dem. Det var då vi upptäckte hur många extremt duktiga och talangfulla nära och kära vi har runt omkring oss. Viktig läxa lärd: våra kompisar och familjmedlemmar är sjukt kompetenta och lika mycket proffs som någon annan. Antons syster Vera sydde som bekant min brudklänning, exempelvis. Och vår kompis Vici illustrerade vårt inbjudningskort och bilder till vår timeline (ni vet den som ibland och oftast finns i bröllopsprogrammet). Värt att visa fram tycker jag:

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma

 
Emily Dahl, som fotograferade vårt bröllop i våras, har en digital julkalender! Detta året handlar det om året som gått och jag tänkte göra ett tappert försök att vara med. Att sammanfatta året kan vara både roligt och terapeautisk. 
 
Vad bättre att inleda med en bild tagen av självaste Emily från dagen vi gifte oss? Jag har faktiskt fortfarande svårt att förstå att en sådan dag som den dagen har hänt mig. Att Anton har hänt mig. Att vi händer. Jag som aldrig tänkt på bröllop och äktenskap som något jag velat ha, ångrar inte en sekund. Sjuttonde maj tvåtusenfjorton gör den mest färglösa höstdagen uthärdbar.