När vi gifte oss på Sofiero

bröllop, gifte oss på Sofiero, brudklänning
bröllop, gifte oss på Sofiero, brudklänning
bröllop, gifte oss på Sofiero, brudklänning
bröllop, gifte oss på Sofiero, brudtärna
bröllop, gifte oss på Sofiero, vigsel
bröllop, gifte oss på Sofiero
bröllop, gifte oss på Sofiero
bröllop, gifte oss på Sofiero, brudklänning
Två år sen
idag
när vi gifte oss på Sofiero
jag sov inte på hela
natten då
alla gäster stirrade
nervöst upp mot himlen
för vår skull
vi hade ingen plan B
satsade allt vi hade
hela veckan som ledde upp
till vår bröllopsdag
var himlen grå
och dagen efter ramlade
den ner
i ett dramatiskt vattenfall
den sjuttonde maj
tvåtusenfjorten
tog ovädret paus
släppte fram våren
bre ut sig
jag var inte nervös
varken för äktenskapet eller
för själva bröllopet
jag har aldrig varit mer
säker på något
än på Anton
och jag har alltid gillat en
bra fest
vi åt ostron
lyssnade på jazz
medan solnedgången
höll oss varm
lyssnade på tal som
tog sån fart
att jag var tvungen att
sätta mig på toaletten
en kvart, skölja händerna
i iskallt vatten
innan dansfötterna tog över
det var svårt
överväldigande
att ta in
så mycket fint på en gång
sen
ett ögonblick
senare
var golvet vilt, stegen rytmiska
glasen sveptes och glow-sticksen
lyste excentriskt
det var den bästa festen
jag någonsin varit på
jag är så glad
förevigt tacksam
över att den var
vår

➊ bröllopsdag

Förra söndagen firade vi vår första bröllopsdag! Vi åkte tillbaka till platsen där allt tog fart fast denna gång tillsammans med lite extra bagage – Algot hann fram med tre veckors marginal innan året gått. Lite fint ändå, mest för att jag aldrig trodde att mitt liv skulle utspela sig så… korrekt. 
 
 
Sofiero slott så flott 
 
 
 
 
Första dagen på högsäsongen och parken hade precis börjat vakna till liv. 
 
 
 
Jag har hört, visserligen från suspekta källor, att årets Maj har varit den svalaste på 15 år. Nu skall man ju inte tro på allt man hör men parken la fram ganska starka bevis. Ingenting som blommade förra året hade slagit ut och det som var sen länge överblommat när vi skålade i champange var istället som bäst. 
 
 
 
Som tulpaner och äppelträd
 
 
Vi gick tillbaka till de olika ställena vi  fotograferades vid och såg vad ett år kan göra. Den lilla neongröna skogen var mörbultad och nersågad. Lite trist, men jag antar det att det fanns ett rimligt skäl. 
 
 
Här sa vi ja,tack och jag lovar att älskar dig förevigt för ett år sedan och nu stod vi där med resultatet av det löftet. Hoho. 
 
 
Vi fikade lite fisksoppa, brysselkex, espresso och en deciliter bröstmjölk. Jag tycker de två A:na är så himla fina ihop! Dom är bäst. 
 
 
Såhär ser det ut från restaurangen. Detta var alltså vår kuliss vid vår bröllopsmiddag, just saying. 
 
 
 
Vi parkerade barnvagnen och stoppade ner Algot i bärselen och promenerade ner till rhododendronen. 
 
 
En puss på det. 
 
 
Såhär såg den här busken ut förra året. Vilken skillnad, huh? Vilket får vår bröllopsdag att kännas ännu mer surrealistisk, hur kunde vi ha sån sjuklig tur att få gifta oss på sommarens första dag? Sa jag att det dessutom ÖS-ÖS-ÖS-regnade dagen efter? Crazy stuff. 
 
 
 
Däremot blommade rhododendronen fint nu. 
 
 
Hurra och skål för tusen fler sjuttonade Maj! 
 
 
 
 
 
 

Grattis, älskling

 
 
 
 
 
 
 
Idag är det ett år sedan våren och vi exploderade. Ett år som gifta! Vilken dag det var, då för ett år sen. Det är egentligen först nu som jag kan titta tillbaka och våga känna vilken helt ofattbar dag vi fick. Den har känts omtålig, som om den skulle gå i sönder, sluta vara sann, om jag var för hårdhänt. Så jag har låtit den ligga, ägnat mig åt annat.
 
Varje gång jag försöker formulera något betydelsefullt knyts halsen, händer och fötter. Inget känns rättvisst. Allt blir överflödigt. Vissa dagar lever helt enkelt sitt eget liv, men jag antar att det är det finaste av allt- att den fortfarande känns livslevande. 
 
Grattis, älskling. Vi är det bästa jag vet.