En promenad

Vi har lyckats ta oss ut! En kortis men ack så monumental ändå. Eftersom hormonpåslaget efter en förlossning är enorm (oj oj som jag underskattat det) och jag som nybliven mamma har tappat all hård hud på näsan hann vi gå ungefär tio meter innan jag med gråten i halsen snyftade fram att jag ville gå hem. Men efter en kram från Anton, ett djupt andetag och att Algot somnade påvägen hem (ja, vi hann börja gå hem) bestämde vi oss för att göra ett tappert försök ändå. Vad är det man säger? Ett litet steg för männskligheten men.. 
 
 
Hej hej! Kul att allt hann bli grönt under tiden vi var på BB
 
 
Anton rattar på. Detta var faktiskt hans andra promenad, så han var värsta veteranen. 
 
 
Vi hann preciiiis med magnolian också! 
 
 
Och trädet !!
 
 
 
<3
 
 
Sen gick vi hem, låste dörren och stängde av allt som kunde stängas av och andades bebis.